Det finns en första gång för allt… I fredags var första dagen som jag inte hade ett arbete sedan jag avslutade mina studier. (Helt arbetslös var jag dock inte men i alla fall mellan kontrakt…) Nu är jag dock anställd igen och just kommen till Kabul. Det sista flyget tog lite längre tid än planerat eftersom det var snöoväder i Kabul, planet fick cirkulera över staden i 3,5 timma innan ovädret lagt sig och landningsbanan var skottad.

Flytten till Kabul medför mycket känslor. Känslan att sätta sig på ett plan och lämna bakom sig (om än tillfälligt) relationer till nära vänner och familj samtidigt som jag ju inte har någonting känt att komma till. Det blir lite som ett tomrum. Tomrummet fylls dock redan under resans gång, med nya människor som kommer in i livet.

Nedan några foton: Ett  från bilen på väg från flygplatsen, ett på en välkänd figur som visade sig vara mer global än jag anade (även om gubben har lite andra former här) och ett från infarten till huset (som inte vill bli rättvänt just nu, ska åtgärda, tillsvidare får du vrida på huvudet…).