Idag och igår har vi haft seminarium om SAKs strategiska plan – igen! Det första seminariet för två veckor sedan var min första dag på jobbet. Under de två senaste dagarna gladdes jag åt att jag åtminstone förstod mer än första dagen!

Några reflektioner från dagarna…

SAKs möjlighet att bedriva verksamhet runtom i Afghanistan bygger på en hög grad av acceptans hos lokalbefolkningen. Det vill säga att säkerheten i huvudsak består av relationerna runtomkring oss (och inte av exempelvis ,beväpnade vakter), såväl med lokalbefolkningen som med lokala myndigheter. Denna relation grundar sig i sin tur på själva verksamheten, exempelvis skolor och sjukhus, och att människor värdesätter och har förtroende för denna.

Samtidigt är det inte långsiktigt hållbart att en organisation som SAK fortsätter att bedriva denna verksamhet i Afghanistan för all framtid – den som är ansvarig för detta på längre (ja, kanske väldigt lång) sikt är ju den afghanska staten. SAKs roll kan till exempel vara att stödja lokalsamhället att kräva sin rätt till bland annat sjukvård och utbildning. Men om vi går tillbaka till det som lade grunden för att över huvud taget kunna arbeta och finnas i de konflikthärjade områdena; konkret service, blir det mer komplicerat. För om vi delvis fasar ut detta arbete och samtidigt börjar stödja arbete med ansvarsutkrävande är det nog inte alls säkert att vi är så välkomna på alla platser…

Sammanfattningsvis en inte helt enkelt att lösa…

Nedan några foton från diskussioner och grupparbeten under seminariet – ytterligare två dagar fyllda av nya lärdomar, kunskaper och reflektioner tack vare mycket engagerade och kunniga kollegor.