Allt svenskt bistånd ska vara rättighetsbaserat. I praktiken (eller ja, kanske inte så praktiskt) innebär detta att biståndet ska arbeta med att långsiktigt förändra orsakerna till fattigdom och orättvisor och inte endast lindra symptomen. Det innebär också att arbetet ska baseras på mänskliga rättigheter och krav på transparens och ansvarsutkrävande. Som jag skrev i inlägget nedan om vibrerande mattor är kopplingen mellan dessa ganska teoretiska begrepp och den verklighet där biståndet verkar inte alltid helt solklar.

Men det är inte bara över kopplingen till den materiella verkligheten som solen inte alltid skiner. För att det ska fungera måste det rättighetsbaserade arbetet naturligtvis länkas samman och förhålla sig till kulturella och religiösa uppfattningar. Idag träffade jag kollegan Khalid för att prata om hur det rättighetsbaserade arbetet relaterar till Islam och Koranen vilket förklaras i bilden nedan (solklart?).

-Jag har läst att det rättighetsbaserade arbetssättet började utvecklas under 90-talet. Islam har pratat om rättigheter sedan 1450… På många ställen i Koranen finns tydliga anknytningar till pelarna i det rättighetsbaserade arbetet. Den har exempelvis skrivningar om att deltagande och konsultation är obligatoriska delar i utvecklingen. Om att en gåva från en rik till en fattig inte har med välgörenhet att göra utan om skyldigheter att dela med sig. Den säger också att de styrande inte är annorlunda än andra människor, de ska tjäna folket. Så om vi vill arbeta med rättigheter i Afghanistan kan begreppet ”mänskliga rättigheter” vara ett problem – så varför inte kalla det rättigheter definierade av Islam?

Samtalet drar iväg. Khalid förklarar tålmodigt olika tolkningar av Koranens budskap, bland annat om Jihad och hur det förhåller sig till fredsbudskapet och om kvinnors rätt att arbeta och bestämma över sin inkomst. Och om hur ingen av utvecklingsstrategier de senaste tre decennierna, kommunism, islamism och nu kapitalism, egentligen löser de verkligt stora problemen för de afghanska folket.

Jag tänker att det är ett fantastiskt spännande jobb jag har – och fantastiska kollegor…