Om att sitta ner och prata…

Idag har jag och SAKs säkerhetsrådgivare haft lunchmöte med kollegor från Wardakprovinsen om hur vi kan arbeta mer strategiskt med våra relationer med lokalsamhällena för att förebygga att skolor och sjukhus blir attackerade. En 45 minuterslunch som skulle kunna vara en introduktionskurs till freds- och utvecklingsstudier.

-Om fler distrikt blir talibanstyrda kommer det inte innebära något problem för våra skolor, säger Wahaj som är utbildningsansvarig för SAK i provinsen. Det handlar bara om att vi sätter oss ner och pratar tillsammans med lokalsamhällena, talibanerna och andra beväpnade grupper. Vi har hittills lyckats reda ut det, säger Wahaj. Samtalen handlar bland annat om vad som står på schemat i skolan och varifrån lärarna kommer.

Det är mer komplicerat med klinikerna som vid upprepade tillfällen har ockuperats av regeringsstödda och internationella styrkor och (se artikel i DN om senaste fallet med ISAF-styrkor i februari, klicka här) – där hjälper det inte att prata tillsammans med lokalsamhällena – det behövs påverkansarbete på högre nivå. (Tillsammans med andra organisationer som arbetar med hälsa i Afghanistan skrev SAK förra veckan ett upprop om just attacker mot kliniker, läs här!)

Konflikter och hot förekommer från talibanerna i programmet som arbetar tillsammans med byråd som genom statlig finansiering gör investeringar i lokal utveckling, exempelvis brunnar och enklare vägar. –Medlemmarna i rådet får hot riktade mot sig och även själva verksamheten hotas, säger Sherzad som samordnar programmet. –Om de beväpnade grupperna ser att det blir positiv utveckling på en plats genom ett regeringsfinansierat program blir det en måltavla.

Samtalet drar över på lunchbönetiden och herrarna reser för att gå. –Det är ovisst vad som kommer hända det kommande året men jag tror att det är 80 procents chans att det blir bra. De rika kan inte driva kriget – de är rädda. Freden måste vara mellan de olika grupperna av Afghanistans folk, avslutar Wahaj.

Samtal som dessa leder till många tankar och reflektioner. Om hur kollegorna från Wardak ändå tycker att det är ganska bra i provinsen. Om hur det från ett lokalt perspektiv kan vara lättare att förhandla med talibaner än regeringsstyrkor. Om vikten att alla får komma till tals i utvecklingen. Om hur vi garanterar säkerhet för de människor som arbetar tillsammans med oss. Och om hur en skev utveckling kan bidra till att fördjupad konflikten.

Annonser

One thought on “Om att sitta ner och prata…

  1. Ping: Klent svar av försvarsministern | In- och utvecklingar

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s