Arbetsveckan inleddes med en väldig massa administration kring en finansiell revision. Efter åren i Moçambique kom jag att uppskatta revisioner (om än inte alltid revisorer) men det finns ju roligare och tråkigare moment i dem (och denna vecka var det mer av de lite tråkigare). Då är det tur att arbetet också innehåller så många delar och människor som är inspirerande, utmanande och värmande.

Idag har vi avslutat ett tre dagar långt möte. Mattor och kuddar hade lagts ut på grästmattan utanför möteslokalen, afghansk musik live och grillbuffé. Så himla skönt att få slänga sig på en matta i Kabulsolen efter långa diskussioner inne på mötet! Ett par afghanska kollegor bjöd upp till dans – en väldigt känslig fråga här; män och kvinnor dansar generellt inte tillsammans offentligt. Vi var ett par stycken som försiktigt (och något stela) vågade oss upp… Lite osäker på om det stela skuttandet med handklappning bidrog till skandal…

På mötet pratade vi (som vanligt på dessa tillställningar) om i princip allt mellan himmel och jord: Borde vi skriva in i vår strategi att vi måste ha dialog med talibanskuggregeringen – det är ju på vissa platser lika viktigt att ha god kontakt med dem som det är med den officiella regeringen? Hur garanteras transparens och ansvarsutkrävande i vår egen organisation? Hur rättvist är vårt lönesystem? Hur går vi vidare med indikatorer för den nya strategin? Om det blir krig mellan USA och Nordkorea – kommer talibanerna då att stödja Nordkorea?

När vi satt ute på mattorna var vi några som tyckte att vi borde ha det så här varje lunch och att vi borde ha mattor och kuddar att sitta på inne på kontoren varvid en av kollegorna kommenterade: -Taliban management style! (Och ja, enligt honom var det så det såg ut inne på talibankontoren…)