Fint att vara hemma i Kabul igen …

Och tillbringa lördagförmiddagen på en filt på gräsmattan med en stor kaffekopp läsandes (och kommenterandes) Socialdemokraternas nya biståndspolitiska plattform.

Ha ”färgfestival” med kollegorna på compounden vilket innebar att hälla färg och vatten över varandra följt av en finfin indisk-pakistansk lunch i gräset.

Gå till bokhandlaren i Kabul (ja den bokhandlaren) och köpa böcker och på vägen därifrån träffa ett av barnen som säljer tuggummi på gatan (och som nu är börjar bli bekanta) som första gången jag träffade honom inledde samtalet med ”No honey, no money no business”.

Och på begäran visa en av chaufförerna hur man lägger upp foton på facebook och sedan bli bjuden på middag hos vakterna och chaufförerna.