En kvinnlig rektor på en flickskola berättar att hon tillsammans med byråden har lyckats med konsttycket att se till att alla flickor i hennes upptagningsområde går i skolan. Vid besöket på samma skola kräver de kvinnliga lärarna ett kort möte med mig innan vi ska åka – det har ett förslag och de är att SAK borde se till att det finns dagis för lärarnas barn på alla skolor. Efter att kravet har framförts ursäktar de att de inte har ordnat med någon present – hade de vetat innan att jag skulle komma hade jag fått en burka i present.

En bibliotekarie på en annan flickskola (mannen med käpp på fotot nedan) är lite upprörd; han tycker att barnen lånar fel böcker. De borde böcker som handlar om skolämnena men de lånar mest skönlitteratur. På samma skola träffar vi två stolta representanter för det lokala lärarfacket som bidragit till att distriktsmyndigheterna ger ökad prioritet till skolan. Politikerna tar sig till och med tid till att besöka skolor på landsbygden.

Och så, framför allt, alla barn med stora framtidsplaner.

Under en dag åkte vi runt och besökte några av SAKs skolor i Keshemdistriktet i Badakshan. Dagen innehöll även en lunch i en park vid en flod – fantastiskt vackert och fridfullt. När vi dricker te efter maten säger en av kollegorna –Ni vet väl att taleb bara är fem kilometer bort? Han ler och fortsätter –Men det är snälla talibaner så ni behöver inte oroa er. Och det är ju bra att veta när vi (utan presentburka) sedan till fots knatar upp för en backe på väg till sista skolbesöket för dagen.