På väg från Moçambique träffade jag en bekant på Maputos flygplats. Han har tidigare arbetat på Moçambiques ambassad i Sverige. Vi hade en kort stund innan hans flyg skulle gå men han hade en hel del att säga mig, i princip i ett andetag, om Jan Björklunds besök i Moçambique för ett par veckor sedan. Det är intressant att vända på perspektiven i biståndet; att det inte bara handlar om biståndsgivarnas bedömning av politikerna i de biståndsmottagandeländerna, utan även vice versa.
”Jag träffade din vice statsminister här för ett par veckor sedan. Ni som är ett så välutbildat och klokt folk, hur kan ni ha en så obildad person på en så viktig post!? Och dessutom utbildningsminister, hur är det möjligt? Jag träffade honom på en middag och frågade honom hur han analyserade det svenska biståndets resultat här i Mocambique och han hade inget att säga. Det är klart att folk i Sverige blir kritiska mot biståndet och ifrågasätter att det har någon effekt om er vice statsminister som är här på besök inte kan säga ett enda resultat?
Jag frågade honom om han hört talas om Niassaprovinsen som för drygt tio år sedan var en isolerad plats, med avstannad utveckling och väldigt lite framtidstro men som med hjälp av det svenska biståndet är en av provinserna med högst tillväxt och med en tydlig plats i den mocambikiska ekonomin. Jag frågade honom om Armando Emilio Guebuza-bron över Zambezifloden – om han förstod hur viktig den är för Mocambiques utveckling och om han visste om Sveriges roll i att finansiera förstudierna, övertala EU att finansiera bron och dessutom stå för en stor del av finansieringen.
Jag frågade om han som utbildningsminister hade information om betydelsen av Sveriges stöd till Eduardo Mondlane-universitetet generellt och exempelvis biologiinstitutionen mer specifikt. Och så frågade jag om han förstod hur betydelsefullt Sveriges stöd till civila samhället har varit, inte minst i Niassa där människor i större utsträckning än i andra provinser kräver sina demokratiska rättigheter och är medvetna om exempelvis sin rätt till mark.
Men er vice statsminister hade tyvärr inte hört talas om något av dessa exempel. Vad är det för politiker ni har egentligen!?”
Personen framför mig hämtar andan (för första gången under samtalet?) och berättar att han även försökte förstå från Björklund hur de tänkte när de bit för bit har monterat ner en av de bästa välfärdsstaterna i världen. Inte heller här kom det något svar. Märkbart upprörd över svensk inrikes- och utrikespolitik reser sig den bekanta upp och rusar till sitt flyg.
In- och utvecklingar 
Pinsamt…
Vi har inte bara en obildad utbildningsminister utan dessutom okunnig – det är bara att hålla med den moçambikiska analysen!!!!
Skulle också vilja säga nonchalant. Att besöka ett annat land som minister utan att läsa på måste väl vara höjden av nonchalans.
Fast jag är inte förvånad eftersom jag jobbar i skolan som styrs av samma man, med samma okunninghet.
Han är ju inte biståndsminister, och det är ju orimligt att begära att han ska kunna varje detalj, och analysera det. Men självklart borde han ha läst på en del innan han besöker ett viktigt biståndsland.
Skolan kan han nog lite bättre, och har en del goda rådgivare, även om det kan finnas olika åsikter om hans åsikter.
Men värre är att vår förre biståndsminister inte klarade sitt jobb. Ville ha effektivitet, men begrep inte hur. Men mycket av hennes brister kan ha berott på chefen, Carl Bildt. Och moderaternas ovilja till faktiskt bistånd.
Ja visst är det både pinsamt och nonchalant. Det är ju som sagt också svårt att förklara hur det är möjligt för en svensk politiker att inte vara mer påläst.
Det är inte heller helt enkelt att svara på frågan varför vi monterar ner ett fungerande välfärdssystem.
Hade kanske tur att den mocambikiske vännen hade bråttom till sitt flyg och därför inte hade tid att lyssna på svaren på alla sina frågor…
Frågan betr nedmonteringen av den svenska välfärden. Den är väldigt berättigad, spec då Björklund påstår sig vara socialliberal. Vilket motbevisas av hans agerande. Och att socialliberalerna flyr fp.
Kajsa, du är bara bäst.
Jag lär mig så mycket nytt hela tiden när jag följer din blogg.
Tack Kerstin, det värmer! 🙂
Redan 1967 träffade jag Frelimo i Stockholm. Efter många år för FN i LA hamnade jag i MOC 1979. Sedan blev det 5 år i Sverige och nu åter i MOC – en fruktansvärd upplevelse..
Mycket viktigt att få reda på detta, hur bilden av Sverige förändras av våra företrädare. Ironisk att just Björklund som vill ha en pluggskola tydligen inte förberett sig ett dugg – inte gjort läxan
Jag hade samma upplevelse när jag träffade Lena Hjelm-Wallén i Guinea-Bissau. Tom som min spargris.
Om man besöker ett land, förväntas det att personen ska kunna en del om det landet. Själklart det måste man hålla med om.
Men den sista menningen köper jag inte. Den är en typiskt klar vänsteraktivist som skriver och säger så. Personen som var från Moçambique som hade arbetat vid ambassaden i Sthlm kan inte ha följt så noggrant vad som görs och inte görs när det gäller välfärdsstaten, med tanke på allt det som händer i det landet inrikes. De har en rebell arme som är aktiv då och då. Men varje människa ska veta en och en annan sak om det land eller länder innan man besöker dem.