De senaste dagarna har det förekommit nyheter om oroligheter i Mocambique. Ett par vänner i Sverige har skrivit och frågat om det är krig i Mocambique? Det korta svaret är nej, det är inte krig här. Men däremot kan man säga att freden under de senaste dagarna blivit skörare och fredsavtalet från 1992 satts på prov.

I korthet är det som har hänt att regeringstrupper har anfallit Renamoledarens Dhlakamas tillhåll i Santungira i Sofalaprovinsen i centrala Mocambique. Vid tillslaget hade platsen emellertid utrymts. Dhlakama befinner sig på okänd ort med uppges vara vid god hälsa. Renamos soldater har i sin tur anfallit en polisstation i samma provins.

Den regeringskritiska tidningen Zambeze visar upp en bild av presidenten…

Dessa händelser hänger samman med den politiska process där Renamo bestämt sig för att bojkotta kommunalvalet som ska hållas om knappt en månad. Renamo kritiserar regeringen bland annat för att inte skapa lika förutsättningar för alla partier och inte respektera flerpartisystemet och överenskommelser från fredsavtalet.

Delar av Renamos kritik mot det regeringsbärande partiet Frelimo är legitim men, som Joe Hanlon skriver, har Renamo har misslyckats med att omforma sig från en gerilla till ett politiskt parti likväl som med att formulera politiska alternativ och bygga politisk kapital av sin kritik. Sannolikt betyder en bojkott av det kommande kommunalvalet en av de sista spikarna i Renamos kista. Inför förra president- och parlamentsvalet 2009 bröt sig en grupp ur Renamo och bildade MDM. Även om MDM håller med om stora delar av Renamos kritik mot Frelimo ställer de upp i kommunalvalet och har under sin relativt korta livstid rönt betydande politiska framgångar, inte minst som styrande i Quelimanes kommun i Zambeziprovinsen.

…och den regeringsvänliga tidningen Notícias visar upp en annan. De båda bilderna är från tidningarnas förstasidor.

Många (däribland Hanlon) menar att regeringens tillslag mot Santungira var en varning mer än ett seriöst försök att fånga Renamoledaren Dhlakama. Hade det varit målet hade så skett. Men även om det handlar om varningar och incidenter på en begränsad plats, skakar de människor här i Mocambique. Reaktionerna varierar beroende på politisk tillhörighet och historia (vilket även gäller tidningar so bilderna här intill visar) men gemensamt för de flesta är inställningen ”vi är trötta på krig och vi, om någon, vet att krig inte löser några problem”. Både regeringen och Renamo får kritik från bland andra civilsamhällesorganisationer och religiösa samfund. Regeringen för att de använder våld och Renamo för att de inte utnyttjar det politiska utrymmet.

Frelimos ställning och agerande är i högsta grad ifrågasatt, inte bara av de politiska motståndarna inom MDM och Renamo men även internt inom partiet. Förra veckan publicerade tidningen Savanna en lång intervju med Frelimoveteranen Jorge Rebelo där han uttrycker en stor besvikelse över partiet idag; att det styrs av en mycket liten grupp som inte vill ha varken insyn, interndemokrati eller kritik. I samma tidning finns en artikel om hur Frelimo i allt store utsträckning kontrollerar media, som hittills utvecklats i en självständig riktning i Mocambique. Känslan av att partiet inte längre tillhör de som trots allt kallar det för ”sitt parti” är påtaglig även när jag pratar med vänner här i Mocambique och jag måste saga att även för en inbiten optimist som jag, känns den politiska situationen i landet just nu tämligen bekymmersam.

Om detta återkomer jag sannolikt inom kort men nu är det dags att stänga väskan och fara till flygplatsen, på väg mot Kabul.