För mig är ilska på många sätt en bra drivkraft att få saker gjorda – att jag blir så arg på något att jag får kraft och motivation att göra något för att förändra situationen. Detta fungerar alldeles utmärkt i vissa sammanhang och alldeles uruselt i andra.

Den senaste veckan har jag varit så arg att jag inte ens kunnat skriva på bloggen, alltså inte arg på ett positivt och konstruktivt sätt utan mera uppgiven – en känsla som jag starkt ogillar. Detta har gjort det svårt att skriva då det ilskan just nu är riktad mot, inte lämpar sig för bloggen (eller snarare är det den form det skulle komma ut i som inte lämpar sig) då det handlar om våra förhandlingar om framtida finansiering av verksamheten i Moçambique.

Men men nya tag, kanske kommer ljusare tider (den uppgivna sidan av mig börjar emellertid bli tveksam…).