Denna vecka är den stora rapportveckan – ett slags maraton kan man säga. Idag har vi deadline på inte mindre än tre årsrapporter, för samma program, enligt tre helt olika format, till tre olika instanser och på tre olika språk. Det är roligt nästan jämt.
Häromkvällen gick vindrutetorkaren sönder när jag körde hem från kontoret. Det regnade som bara den, jag försökte se vad som hänt och såg att någon satt ett tuggummi i torkaren. Blev på dåligt humör. På kontoret dagen efter berättade jag för kollegorna. Chauffören Amisse sa att nejnej, det var inget tuggummi det är ”bostick” = häftmassa (alternativ elefantskit) som han använt för att laga torkaren. Bra metod får man säga.
En av vakterna kom inte till jobbet som han skulle idag. Förklaringen varför kom från en av de andra vakterna: Hans barnbarn har blivit uppätet av en hyena. Ibland är saker så gränslösa.
Ja sånt här känner man igen om man driver barnhem i Etiopien! En dag ville en av våra anställda ha ledigt eftersom hennes dotter blivit besatt av en demon och behövde tas till excorcisten. Vad gör man då?
Häftmassa har de dock inte, och således inget namn för det heller. Nu känner alla våra tio barn väl till vad det är, under namnet ”häftmassa” såklart!