Resapati och förvåning

Jag kom till Moçambique i förrgår. Det verkar som att jag aldrig kommer att vänja mig vid långflygningarna och jag kan absolut inte sova. Det blev inte bättre av att det satt en man bredvid mig som antingen hade väldigt bristande uppfattning om sin egen kropp eller om min, eller kanske en olycklig kombination av båda. Han bredde ut sig på alla möjliga sätt och jag satt vid gången och hamnade liksom hela tiden utanför min stol varvid flygvärdinnorna körde på mig med sina vagnar vid ett antal tillfällen. 

Tittade på tre filmer men kan bara säga att jag egentligen såg en av dem (Invictus – riktigt bra). De andra två intogs i ett mer apatiskt tillstånd. Upptäckte dock efter tre filmer att skärmen även kunde användas för att spela tetris vilket jag gjorde på ett näst intill maniskts vis under ett antal timmar. Fick ont i ögonen till slut (då var vi lyckligtvis nästan framme i Johannesburg).

Fördomar och föreställningar blir lätt upptäckta när man blir förvånad över saker som händer i omgivningen. Under en av senaste veckornas flygresor kom ett muslimskt par in i vänthallen. På magen bar mannen ett barn i en babybjörnsele. Och ja, jag reagerade med förvåning!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s