I måndags (den 28 maj) ägde ett seminarium med titeln ”Land Related Investments in Africa. What Does Good Look Like?” rum på Sida. Kooperation Utan Gränser var en av organisatörerna tillsammans med Sida, WWF, Global Utmaning och Orgut. Vi har fått en del frågor om hur vi ställer oss till de frågor som diskuterades – är det så att vi helt plötsligt är på storföretagens sida?

Svaret på denna fråga är självklart nej. Kooperation Utan Gränsers mandat är att stödja småskaliga bönder i deras kamp för att försvara sina rättigheter. Då blir nästa fråga vad vår roll på seminariet var?

Sida lanserade för en tid sedan ett initiativ med titeln Business for Development (B4D). Detta initiativ har många delar och en av dem är att diskutera hur storskaliga markinvesteringar kan bli bättre på att bidra till fattigdomsbekämpning. Som det ser ut idag ger denna typ av investeringar ett betydande bidrag till BNP och ekonomisk tillväxt – men utan att det avspeglas i minskad fattigdom och orättvisa. Sida har bjudit in oss att samtala om detta – hur ser vi på investeringarnas möjligheter att bidra till en rättvis, hållbar utveckling? Att vi är med i dessa diskussioner innebär inget ställningstagande för investeringar från vår sida. På måndagens seminarium presenterade Kooperation Utan Gränser hur vi ser att vi kan bidra till bra – i enlighet med seminariets titel. Jag tänkte här kort berätta vad vi sa.

Vår utgångspunkt i diskussionen var att vi i allt vårt arbete har ett rättighetsbaserat angreppsätt – det vill säga att vi sätter fattiga kvinnors och mäns rättigheter främst, alltid. Vår presentation utgick inte ifrån ”det goda exemplet” – helt enkelt för att vi inte har något sådant. Däremot har vi ett antal mindre bra/dåliga exempel som vi tror att vi kan lära oss ifrån. Några av de främsta orsakerna till konflikter mellan lokalsamhällen och företag och deras brist på positiva bidrag till lokala utvecklingen har varit:

• Mark – Vem bestämmer hur den ska användas? Hur ser konsultationsprocesser med lokalsamhällen ut? Vad är det som produceras och för vilken marknad? Hur relaterar detta till lokala behov? Respekteras lokalsamhällets/ursprungsbefolkningens syn på/relation till mark?
• Arbete – Hur ser kontraktsförhållandena ut? Är lönen tillräcklig för att lyfta en familj ur fattigdom? Hur påverkar lönearbetet matsäkerheten och de lokala marknaderna? Hur möts (eller krockar) ett samhälle med begränsad erfarenhet av lönearbete och ett modernt företag med bristande kunskap om lokala traditioner och kulturer?
• Socialt ansvar – Vilka bidrag till lokal utveckling utlovas i kontrakten som företagen skriver med landet? Vem bestämmer över detta och vem har tillgång till information?

Vi valde att genom en figur (se nedan) visa på hur vi ser på vår roll i att ”bidra till bra” där den ena axeln visar geografi – från lokalt till internationellt, och den andra axeln visar var de lokala organisationernas roll i förhållande till en investerare ligger på en skala mellan ”watch dog” och partner. Det viktigaste här är emellertid att komma ihåg att allt Kooperation Utan Gränsers arbete baseras på partnerskap och det är partnerorganisationernas prioriteringar som styr.

Vi presenterade ett par diskussionsfunderingar, bland andra:

• Att vi understryker vikten av att vi inte nöjer oss med ”good enough” – att det inte bara handlar om att göra befintliga investeringar bättre (eller i värsta fall mindre dåliga) utan om ett långsiktigt arbete där lokalsamhällets möjlighet att påverka vilka investeringar som ska göras i framtiden och hur dessa ska möta lokala behov. Kortsiktiga brandkårsutryckningar och ”plåster på såren” får inte ersätta ett långsiktigt strukturellt förändringsarbete.
• Att de grundläggande principerna för svensk bistånd, däribland rättighetsbaserat, fattiga människors perspektiv och transparens måste gälla alla biståndsinsatser – även de som involverar privatsektorn.
• Att det är nödvändigt att tydliggöra att civilsamhällesorganisationer och privata företag många gånger inte har samma mål – vi kommer inte långt med att låtsas att vi är överens. Snarare är det bättre att erkänna våra olikheter och utifrån dem identifiera hur vi kan arbeta tillsammans.

Min förhoppning är att detta tydliggör var Kooperation Utan Gränser står i denna debatt; att det inte handlar om några förändrade värderingar eller mandat. Vi är med i diskussionen för att vi tycker att det är viktigt att lyfta fram våra perspektiv och erfarenheter som ett sätt att påverka bland andra Sida.

Några pressklipp som berör seminariet:

• Markinvesteringar bekämpar hunger (Sidas debattartikel i Expressen)
• Sida måste lyssna på kritiken på markförvärv (Mats Widgren svarar på Sidas debattartikel)
• Företag orsakade hunger – nu vill Sida samarbeta (Sveriges Radio)

Jag vill samtidigt passa på att göra lite reklam för två kommande seminarier på detta tema, båda två den 14 juni:

• Landgrabbing – vem gör vinst på fattigas mark, kl. 18.00, Brygghuset Norrtullsgatan 12, Stockholm (anmäl dig här)
• Västerås stift om skogsprojekten i Niassa, Moçambique, kl. 13.00, Kyrkbacksgården, Västerås (anmäl dig här)