Imorgon ska jag på… seminarium! Denna gång lansering av FNs jordbruksorganisation FAOs Guidelines on the Responsible Governance of Tenure of Land, Fisheries and Forests. Jag ska sitta med i en paneldebatt och bland annat diskutera vad riktlinjerna har för betydelse för svenskt bistånd.
Jag är ju ingen jurist (och inte heller lantmätare eller agronom) så jag var först lite bekymrad över möjligheten att bidra med något till diskussionen. Men när jag läser riktlinjerna reser tankarna tillbaka till den praktiska verklighet som detta till syvende och sist handlar om.
[..with the overarching goal of achieving food security for all and to support the progressive realization of the right to adequate food in the context of national food security.] (Förordet)
Jag tänker på småskaliga bönder i Niassa och deras strävan efter att öka sin jordbruksproduktion genom enkla metoder som att använda dragdjur eller att lära sig göra en bambukyl för förvaring av livsmedel.
[Where transnational corporations are involved, their home States have roles to play in assisting both those corporations and host States to ensure that businesses are not involved in abuse of human rights and legitimate tenure rights. States should take additional steps to protect against abuses of human rights and legitimate tenure rights by business enterprises that are owned or controlled by the State, or that receive substantial support and service from State agencies.] (Artikel 3)
Jag tänker på bonde- och miljöorganisationernas arbete på gräsrotsnivå att lyfta frågan om skogsinvesteringarna, vars etablering stöttats av svenskt bistånd, och kräva sina rättigheter hela vägen till Sveriges biståndsminister Gunilla Carlsson vid hennes besök i Niassa.
[Where necessary, communities should be assisted to increase the capacity of their members to participate fully in decision-making and governance of their tenure systems.] (Artikel 9.2)
Jag tänker på vår bil som kör fast djupt ner i ett lerigt dike på väg till en by som vi stöttat i att ta fram en markanvändningsplan och fått enskilda och kollektiva markgränser utmätta. Jag tänker på de deltagande kartor som våra partnerorganisationer tar fram tillsammans med byarna för att kartlägga hur markförhållandena ser ut och varför konflikter uppstår mellan lokalbefolkningen, traditionella ledare och företag.
[Given the importance of small-scale producers for national food security and social stability, States should ensure that when facilitating market operations of tenure transactions, they protect the tenure rights of small-scale producers.] (Artikel 11.8)
Ja frågan om marknad och marknadstillgång är verkligen något som jag fick gråa hår av under åren i Niassa. Men i sista änden handlar det på lokal nivå om något så konkret som att ställa ut en hink potatis vid vägkanten eller en hink med bönor längs tågrälsen.
[Responsible investments should do no harm, safeguard against dispossession of legitimate tenure right holders and environmental damage, and should respect human rights. (…) They should strive to further contribute to policy objectives, such as poverty eradication; (…); contribute to rural development; promote and secure local food production systems; enhance social and economic sustainable development; create employment; diversify livelihoods; provide benefits to the country and its people (…) and comply with national laws and international core labour standards as well (…).] (Artikel 12.4)
Jag tänker på ändlösa debatter med skogsföretagen i Niassa där vi blivit beskyllda för att vara emot ekonomisk utveckling när vi ifrågasatt hur stort bidraget från anställningar egentligen är när företagen tillämpar ynkliga minimilöner och säsongsanställningar. (Dessa utskällningar har inte fångats på bild…)
Med denna strida ström av ”återbesök” var det inte alls något större problem att reflektera över vad riktlinjerna betyder i praktiken och för det svenska biståndet: Dragdjur, bambukylar, besök av biståndsministern, bilar som kör fast i lera, handritade kartor, hinkar med potatis och bönor samt utskällningar om ekonomisk utveckling.