Världsbanken tycker att Moçambique ska öka sina investeringar i folkhälsa, utbildning och infrastruktur. De menar att detta kommer att ge goda resultat för framtida generationer. Men Internationella Valutafonden, IMF, håller inte med. De tycker att regeringen spenderar för mycket, framför allt på utbildning. IMF argumenterar för att regeringen måste minska den andel av statsbudgeten som offentliganställdas löner utgör. Den största delen av offentliga löner går till utbildningsektorn. IMF säger att regeringen måste avstå från nya lärarrekryteringar samt från att höja befintliga lärarlöner.

Men så bra då.

Under de senaste tre veckorna har vi tillbringat en avsevärd del av vår tid på just skolor, tillsammans med lärare, elever, skolledningar och föräldrar. Det är många saker de inte är överens om kring vad som är de huvudsakliga problemen i skolan; föräldrarna tycker att lärarna borde vara mer engagerade och lärarna tycker att föräldrarna borde vara mer engagerade, och så vidare.

Men, en sak är de överens om och det är att det är svårt (för att inte säga omöjligt) att lyckas lära ut och lära sig något med 100 elever i ett klassrum. Lärarna är helt på det klara med att de inte kan se alla barnen, att de inte vet om barnens förutsättningar och behov, att barn med särskilda behov inte får någon uppmärksamhet, att det inte går att variera undervisningsformerna i en sådan grupp. De kan över huvudtaget inte praktisera det som de lärt sig på lärarutbildningen. Men, därmed inte sagt att lärarna inte tycker att politiken där skolgång till och med sjätte klass är gratis (vilket bidragit till de stora grupperna) är dålig, tvärtom. Som en av lärarna sa: ”Det är inte värt något att ha skolor med små klasser om vi vet att majoriteten av alla barn på landsbygden inte kan gå i skolan. Då är det trots allt bättre med 100 elever.”

I ljuset av detta verkar det ju som ett utmärkt krav att lärarrekryteringen måste stoppas.

En annan sak som har kommit upp i många av våra samtal handlar om vikten av att lärarna är närvarande i samhällena där människor bor. Att detta har en stark positiv effekt på föräldrarnas vilja att skicka sina barn till skolan. Men detta är inte alltid fallet eftersom lärarna inte upplever att de har rimliga villkor med exempelvis bostad och transport. De flesta lärarna flyttas runt med jämna mellanrum och bestämmer inte själva vilka platser de ska bo på. En lärares ingångslön i Moçambique är motsvarande 570 kronor.

Ännu ett ljus som kastas över den briljanta idén att inte bara stoppa lärarrekryteringarna utan även att stoppa höjning av lärarlönerna.

Lyckligtvis stod Moçambiques finansminister Manuel Chang emot delar av kraven från IMF men löneökningar uteblir likaså bidrag till de lärare som flyttar till avlägsna områden på landsbygden. Det är ju också Chang och de övriga i Moçambiques regering som kommer att ställas till svars kring uppfyllelsen av Millenniemålen. Jag betvivlar att det internationella samfundet, som ju utgör IMF, kommer att ta på sig delar av ansvaret för att målen inte har uppnåtts.

(Källa: Mozambique 251 News reports & clippings 15 April 2014)