Kolerepidemien politiserad och etnifierad?

Vid ett antal tillfällen här på bloggen har jag skrivit om koleraepidemien som pågår i Moçambique. Det kommer hela tiden rapporter om sjukvårdspersonal och aktivister som blivit angripna av befolkningen, ett antal dödsfall, misshandlar och förstörda hus finns på listan över effekterna av attackerna.

På många håll är det oppositionen Renamo som finns med bland de som mobiliserar mot hälsomyndigheterna, som sprider falsk information om kolera och attackerar koleraanläggningarna. Det verkar också som att de traditionella ledarna i många fall allierat sig med oppositionen i angreppen.

Många bekymrade röstre höjs över detta, många spekulationer om vad detta innebär för den politiska stabiliteten, funderingar kring varför samtliga mer allvarliga sammandrabbningarna ägt rum i områden där den etniska gruppen macua är dominerande.

Fler inlägg om kolera i Moçambique på bloggen:
Uppdatering om koleraläget: https://kajsajohansson.wordpress.com/2009/01/25/uppdatering-om-koleralaget-2/
Kolera och internationell solidaritet: https://kajsajohansson.wordpress.com/2009/01/14/189/
Kolera och outtröttlig sjukvårdspersonal: https://kajsajohansson.wordpress.com/2008/12/21/104/

Kommentar om USAs rapport om mänskliga rättigheter

Hittade en intressant kommentar om USAs rapport om mänskliga rättigheter som jag nämner i inlägget ”Juridiken” nedan. Journalisten Paul Fauvet avslöjar ett antal fel i den mocambikiska delen och konstaterar bland annat:

Perhaps the worst comes in the section on the Mozambican judicial system. The report notes, correctly, that the President appoints the Supreme Court President and Deputy President, and that the regulatory body for judges, the Supreme Council for the Judicial Magistrature (CSMJ), submits a list of qualified potential nominees to the President. But it then adds ”Members of the CSMJ tended to be either Frelimo members or Frelimo-affiliated. The President also makes all other judicial appointments”.

So the US State Department apparently believes that President Armando Guebuza himself appoints every judge to every district and provincial court in the country. And how does the US embassy (the real author of this chapter) know the political affiliations of CSMJ members? Has it spoken to them all?

Diplomats claim they compile these reports from government sources, other politicians, NGOs, and the media. But the source for this particular paragraph is none of these. The source is the 2007 report, from which the paragraph was copied verbatim. And the 2007 report copied it from the 2006 report, which copied it from the 2005 report.

A good deal of the 2008 report is in fact copied and pasted from the 2007 report. Is this human laziness, or a function of the fact that US diplomats in Maputo have too many other tasks to produce a decent report on human rights?

Fauvet radar upp exempel på felaktigheter om Mocambique som tydligen förekommit år efter år i USAs rapport:

Almost a decade and a half ago, reacting to the annual attacks on the judiciary in these reports, the President of the Supreme Court, Mario Mangaze, threw down the gauntlet. He claimed that the Mozambican court system contains better guarantee of independence than the American one, and declared his willingness to debate the matter in public. That was in 1995, and to date no American diplomat has accepted the challenge.

Fauvet går även till hårt angrepp mot USA och dess rätt att anklaga andra länder för bristande mänskliga rättigheter:

The report also notes that land mines continue to kill and main Mozambican citizens. It does not note that Mozambique, unlike the United States, is a signatory to the Ottawa Convention that bans the production, use, sale and transport of anti-personnel land mines. While counties such as Mozambique painstakingly remove land mines from their soil, the United States reserves the right to use them. The US was also conspicuously absent from the Oslo meeting in December 2008, where 95 countries (including Mozambique) signed a convention to outlaw cluster bombs.

Why is none of this in a report on global human rights? Because ”we don’t do self-assessments”, according to the charge d’affaires at the US embassy in Maputo, Todd Chapman. In that case, why should the rest of the world take the report seriously?

The diplomats employed by the government of a nation with enormous human rights abuses of its own are taking it upon themselves to lecture the rest of the world about human rights.

 

Artikeln av Paul Fauvet finns publicerad i sin helhet på http://www6.lexisnexis.com/publisher/EndUser?Action=UserDisplayFullDocument&orgId=574&topicId=100010243&docId=l:933236717&start=2

Juridiken

I morse var jag på en ceremoni för öppning av det juridiska året här i provinsen. Nya domare rekryterade att jobba i provinsen avlade sina löften, högsta domaren i provinsen berättade kort om året som gott och guvernören pratade om vikten av att medborgarna har tillgång till de juridiska systemet. En registrator, avtackades för lång och trogen tjänst och fick en tv med en jättestor röd rosett och omnämndes som ett gott exempel för alla som arbetar inom den offentliga sektorn. Mannen blev så rörd att han började gråta och inte kunde fullfölja sitt tal. På raden bakom mig hördes viskningar ”Homem não chora” – ”Män gråter inte”…

Förra veckan släppte USA en rapport om mänskliga rättigheter i världen 2008 och där finns även del om Mocambique (rapporten finns på http://www.state.gov/g/drl/rls/hrrpt/2008/af/119015.htm). Jag har ännu inte läst rapporten men i dagens Notícias svarar justitieminstern på dela av den kritik som presenteras däri. Rapporten kritiserar bland annat situationen i landets fängelser, summariska rättegångar och att det regeringsbärande partiet Frelimo kontrollerar rättsväsendet.

Justitieministern, Benvinda Levy kommenterar bland annat att hon under sitt tidigare arbete inom rättsväsendet aldrig erfarit politiska påtryckningar men att regeringen tar kritiken allvarligt och ska undersöka saken. Ministern menar att hon inte blivit kontaktad av dem som gjort studien medan USAs ambassads ansvarige menar att de konsulterat alla relevanta institutioner under framtagandet av rapporten.

Vill inte kommentera mer innan jag har läst rapporten men på diverse mailinglistor hörs kritiska röster om huruvida USA är det rätta landet att kritisera andra länders brist på mänskliga rättigheter.

Var har det växt till?

Under förra veckans regeringsmöte i Namaacha, där Mocambiques utveckling de senaste 4 åren utvärderades, konstaterades att bruttonationalprodukten per capita ökat med mer än 50 procent, från 301 US dollar 2004 till 473 dollar 2008.  Som skrivet tidigare här på bloggen har Mocambique haft en årlig ekonomisk tillväxt på runt 7-8 procent de senaste åren.

Hur tillväxten och den ökade BNP:n uppstår är dock värt mycket reflektion. Jordbruket som är den sektor som sysselsätter majoriteten har i princip ingen tillväxt. Den är koncentrerad till ett mindre antal megaprojekt, samtliga koncentrerade i de större städerna, fram för allt Maputo. På grund av finanskrisen befaras att den ekonomiska tillväxten bromsas genom inställda större investeringar som exempelvis oljeraffinaderiet i Nacala i Nampulaprovinsen.

BNP per capita är på många sätt ett otillräckligt mått på utveckling och välstånd i ett land om man inte samtidigt tar med i beräkningen hur välståndet sprids inom befolkningen. I ett land som Mocambique, där redistributiva funktioner saknas, koncentreras lätt rikedomen till en liten grupp människor, särskilt som de områden som sysselsätter majoriteten inte växer till.

Uppdaterad www.kajsajohansson.se

I natt har jag uppdaterat min hemsida med foton från januari och februari – besök den gärna www.kajsajohansson.se!

På fotona ovan: 1. Bonde som på lokalspråket macua (som pratas lika mycket med kroppen och olika ljud som med ord) med stor inlevelse förklarar erosionsproblematik 2. Mitt favorithus i Cuamba: nationella valkommissionen 3. Arbetskamraterna Amisse och Zefanias hand i hand 4. Kollegan Mapoko lyssnar uppmärksamt när ATC-koordinatören Antonio förklarar 5. Unacs (nationella bondeunionen) koordinatör 6. Gräsklippning

Konzo

Notícias skriver i dag att det i Mogincual, ett distrikt i Nampulaprovinsen, finns misstänkta fall av en sjukdom vars vetenskapliga namn är ”konzo”. Sjukdomen, som kan leda till döden, förlamning och skador på inre och yttre organ, orsakas av att människor äter en viss typ av kassava. I Mogincual är över hälften av de knappt 100 000 invånarna beroende av denna kassava på grund av brist på tillgång till annan mat.

Förra året drabbades Mogincual av cyklonen Jókwè vilket har ytterligare försämrat situationen; människor har satsat allt de har för att bygga upp sina hus som cyklonen tog med sig. Folkhälsan i distriktet är minst sagt alarmerande. Enligt de lokala hälsomyndigheterna besökte förra året 7879 gravida kvinnor hälsoposterna. Av de födda barnen ligger 6765 barn under vad som kan anses en normal fysik.

Den lokala hälsomyndidheten menar att det är svårt för dem att säga till människor att de inte ska äta den farliga typen av kassava eftersom det inte finns någon annan mat att tillgå i distriktet.

Jag har aldrig hört talas om sjukdomen tidigare sökte lite information och kom till en sida som berättar om när svenske läkaren Hans Roslings första gången kom i kontakt med symptomen. Så här lyder ingressen:

Upprinnelsen till Hans Roslingsforskning var det brev han fick den 21 augusti 1981 från en italiensk nunna. Hon arbetade på en missionsstation i en avlägsen del av Nacaladistriktet i norra Moçambique. Själv var Rosling ansvarig för hälso- och sjukvården i detta distrikt under åren 1979-1981. Nunnans brev löd i korthet: ”De senaste dagarna har 30 kvinnor och barn kommit till min dispensär med förlamningar i benen som inte liknar något jag tidigare sett. Det kommer fler och fler varje dag. Kom hit!”

Intressant läsning för den som är intresserad (om än lite teknisk) finns på http://ki.se/ki/jsp/polopoly.jsp?d=2024&a=4217&l=sv.

Bantat födelsedagskalas

I veckan fyllde Robert Mugabe 85 år. I veckans Savana kan man läsa om kalaset. Målet var att samla in 250 000 USD till kalaset men man lyckades bara med 110 000 vilket innebar att det endast blev 2000 champagneflaksor, 500 whiskeyflaskor, 8000 humrar, 3000 chokladtårtor och lite annat smått och gott.

Man får väl lov att gratulera presidenten! Kanske gör sig bäst med Savanas ord: En lyx när halva befolkningen överlever tack vare matbistånd.”

Frånvaro av/på tidning

En sak som jag verkligen saknar i Lichinga är att det inte finns några tidningar, varken dags- eller veckotidningar. Det är dessutom lite svårt att förstå varför det inte finns några tidningar med tanke på att det faktsikt går flyg hit upp flera dagar i veckan. Hur som helst, några tidningar finns det inte.

I veckan kom en journalist från tidningen Savana till oss för att göra en intervju om programmet, om hur 2008 hade gått, vilka framtidsplaner vi har etcetera. När intervjun var klar frågade journalisten om han kunde få låna en dator hos oss för att skriva in texten. Också det lite svårt att förstå – hur den provinsiella tidningsredaktionen inte har tillgång till dator…

Uppdatering om foten

Har blivit mycket bättre i foten men är fortfarande inte bra och därmed alltså fortfarande sängliggande. Har tittat på ett antal Wallanderfilmer och reflekterat över eventuella likheter mellan herr Wallander och mig själv – med all säkerhet ett säkert tecken på att det verkligen är dags att bli frisk och komma ifrån sängen.

På söndag flyttar jag till nya huset – känns hur bra som helst!