Författararkiv: Kajsa Johansson

Partnermöte – andra dagen i bilder (Partnermöte del 3)

Publicerad den av
Svara

Har kommenterat förra veckans möte med samarbetsorganisationerna i två inlägg nedan. Här kommer foton från andra dagen, de första från morgonens danspass och sedan vidare till reflektioner kring första dagen.

En väldigt het debatt om jordbrukspolitik, böndernas roll och eventuella lathet och sedan visning av olika typer av plantor och hur de kan processas. På eftermiddagen spelades teater om hur organisationerna samarbetar med distriktsregeringen och efter det avslutades dagen med brasiliansk dans…

Efter att mötet var slut passade jag på att göra ett snabbt besök på agroforestrycentret som har fått upp en väldigt fin skylt (se sista fotot).

Partnermöte – första dagen i bilder (Partnermöte del 2)

Publicerad den av
Svara

I inlägget nedan beskrev jag några av diskussionerna under förra veckans möte med våra samarbetsorganisationer. Kooperation Utan Gränser i Niassa är fantastiskt nöjda med mötet som verkligen uppfyllde våra förväntningar och lite till.

Se nedan första dagen i bilder. Presentationer, demonstrationer, dans, lekar, debatter och sång om vartannat.

Bekräftelse av fattigdomsminskning (Partnermöte 1)

Publicerad den av
Svara

Jag befinner mig i Cuamba i södra Niassa med en uppkoppling som pendlar mellan 0-0,29 kb/s. Karaktärsdanande kan man säga. Hade tänkt att inte uppdatera här ifrån men vill ändå skriva några rader, läser du detta betyder det att jag trotsat de 0-0,29. Foton försöker jag mig inte på, det får bli till helgen, se tudo correr bem em Lichinga…

Partnermöte

I onsdags började vårt partnermöte. Mötet samlar runt 25 organisationer som arbetat med oss under de senaste åren, regeringsrepresentanter från de distrikt där organisationerna arbetar, samt representanter från regeringen på provinsnivå.

Har fattigdomen minskat?

Diskussionerna och presentationerna på dessa möten har alltid varit givande men aldrig har stämningen varit så intensiv som under detta möte. Igår presenterade två forskare från Maputo, Rogério Ossemane från IESE och Thomas Selemane från CIP, senaste fattigdomsstatistiken för Moçambique generellt och för Niassa specifikt. Enligt statistiken har fattigdomen minskat med 30 procentenheter i Niassa de senaste fem åren – vilket är rekord i Moçambique.

Samarbetsorganisationerna tillsammans med regeringsrepresentanterna arbetade i grupper för att diskutera om detta känns av i för invånarna i provinsen – vad har blivit bättre och vad har bidragit till förändringarna.

Fattigdomslinje på 3 kronor

Ossemane och Selemane förklarade att samtidigt som andelen fattiga har minskat så har de som är allra fattigast fått de sämre. De förklarade fattigdomslinjen, som i Niassa ligger på 16 meticais per dag (motsvarande knappt tre svenska kronor), och att det är de som låg precis under som under de senaste åren har tagit sig över medan de som befann sig längre ifrån nu befinner sig ännu längre ifrån.

Det är viktigt att ta statistiken med viss försiktighet då den kan ses mer som en ögonblicksbild, eller ett foto, än som en säker information på hur saker ligger till. Niassas goda resultat förklaras främst med att jordbruksåret när statistiken togs fram (2008/2009) var mycket gott i Niassa (till skillnad från provinser i centrala delarna av landet där fattigdomen ökade med över 20 procentenheter i vissa provinser), vilket är något som varierar kraftigt år från år. Samtidigt vägs andra mer beständiga faktorer in, så som tillgång till skola, sjukvård etc.

Deltagarna på mötet visade stort intresse och engagemang i diskussionerna och vände och vred på tabeller och siffror för att förstå vad de egentligen betyder i praktiken. De flesta av deltagarna har endast några års formell skolgång men desto fler år av livserfarenhet och upplevelser av och deltagande i förändringsarbete. Det blev ett mycket lyckosamt möte mellan forskare, småbönder och regeringsrepresentanter. Den generella slutsatsen var att jo, förbättringarna är kännbara och deltagarna lyckades identifiera en rad tecken på detta.

Kritiken mot regeringens fattigdomsbekämpningsstrategi uteblev emellertid inte och debatten om att regeringen gör strategier för de som redan har gick höga.

Civilsamhällets roll

Vi diskuterade även vad för roll civilsamhället har i fattigdomsbekämpningen och den ekonomiska tillväxten och vi ställde frågan: Vi tänker oss att Kooperation Utan Gränser i en debatt i Sverige ska argumentera för fortsatt stöd till civilsamhället och att motståndarna argumenterar för ökat stöd till offentliga och privata sektorn. Detta satte fart på diskussionen och intressant nog var det ett par av regeringsrepresentanterna som starkast argumenterade för ett ökat stöd till civila samhället.

Ett antal exempel på konkreta förändringar lyftes fram. Ett av dem en ung kvinna från Mecanhelas som sa att tack vare organisationen kan hon nu ställa sig upp inför självaste presidenten och kritisera honom eller säga till guvernören att han kan ta distriktsadministratören med sig för han duger ingenting till. Innan hade hon inte ens ställt sig upp mot männen i distriktet.

Bondeorganisationerna och jordbruksmyndigheten

En av de första presentationerna idag handlade om provinsens bondeunions arbete med att följa upp och delta i regeringens jordbruksprogram. Å ena sidan finns en konstruktivt samarbete mellan bondeorganisationerna och regeringen, å andra sidan presenteras mycket kritik – från båda håll.

En bonde menade att det är dags att ta tillbaka Samora Machel i jordbruket, någon annan menade att det inte finns någon riktig jordbrukspolitik, regeringen menade att politik finns men medgav att implementeringen är svag. I vanlig ordning anklagade de bönderna för att vara lata och antydde att det är därför som produktionen inte ökar vilket, i vanlig ordning, gjorde att många av bönderna, framför allt kvinnorna, reagerade väldigt starkt. Diskussionerna fortsatte på fikarasten och vidare under lunchen.

Fler uppdateringar från mötet kommer de kommande dagarna, på återhörande!

De rika går framåt på de fattigas bekostnad

Publicerad den av
Svara

Igår ordnade vi ett rundabordssamtal för att diskutera fattigdomsstatistik och vad som bidrar till ökad fattigdom och ökad rikedom med inbjudna deltagare från provinsregeringen, organisationer, skogsbolag, Malonda och forskningsinstitut.

Två forskare från Maputo, Rogério Ossemane och Thomas Selemane, från IESE respektive CIP var inbjudna att hålla en presentation om den nya statistiken som säger att Niassa numer är den minst fattigaste provinsen i landet och att fattigdomen sjönk med 30 procentenheter under den senaste femårsperioden. Om man tittar närmre på siffrorna ser man dock att skillnaderna mellan de fattigaste och de som har de lite bättre har ökat och att de som är fattiga har blivit ännu fattigare.

Diskussionerna kretsade kring om den minskade fattigdomen är något so vi ser och känner i provinsen. Representanterna från bondeorganistionerna menade att minskningen inte är kännbar så fort man lämnar städerna eller områdena längs vägarna. På lite mer avlägsna platser är bönderna precis lika fattiga som tidigare, om inte fattigare.

Provinsregeringen menade att stora framsteg har gjorts inom exempelvis infrastruktur; det finns fler skolor, sjukhus etcetera. Samtidigt höll de med om att många av de befintliga utvecklingsinsatserna inte kommer de allra fattigaste till gagn. Detta är ett problem för såväl regering som organisationer. Denna fråga diskuterades även i förhållande till de större privatinvesteringarna i provinsen – vad bidrar de till? En representant från ett av bolagen berättade att de själva konstaterat att den lön de betalar inte räcker till att täcka kostnaderna som en familj har om de inte har egen produktion. Detta berör den viktiga diskussionen om matsäkerhet v/s monetär inkomst.

Kopplat till investeringarna diskuterades även mer generellt vad som är vinsten för provinsen och exempel från andra provinser, så som Tete togs upp. Vad får Moçambique ut av investeringarna i förhållande till vad man förlorar. Halva Moçambiques statsbudget kommer från internationellt bistånd – samtidigt ger vi skattebefrielser till multinationella företag.

Pêssego från provinsen bondeorganisation menade att det är tydligt att de de rika går framåt på de fattigas bekostnad och att utvecklingen gynnar den som redan har. Thomas och Rogério höll med om att fattigdomsbekämpningsstrategierna inte verkar göra de fattiga mindre fattiga utan de redan rika ännu rikare.

Naparamas

Publicerad den av
Svara

Stötte på ett nytt ord häromdagen: naparamas. Naparamas var soldater i destabiliseringskriget (1976-1992) i Moçambique och sades ha övernaturliga krafter. Bland annat studsade kulor mot dem och de gick alltså inte att döda i vanlig strid. Naparamas använde naturprodukter i sin krigföring. Under kriget samarbetade naparamas med regeringens styrkor mot Renamo.

Jag frågar några vänner om detta fenomen och de verkar ganska övertygade om att det faktiskt var så att de hade dessa krafter…

Aluminiumregn

Publicerad den av
Svara

En mycket omtalad fråga i Maputo de senaste månaderna är att det multinationella företaget Mozal (ett aluminiumsmältverk) har fått tillstånd att arbeta utan filter under en viss tid och alltså släppa ut ofiltrerade föroreningar rätt ut i luften i 140 dagar. Ett antal miljöorganisationer har lyft frågan och försökt påverka politiker och miljöministeriet men utan att lyckas. I onsdags godkände ännu en instans, Moçambiques administrativa domstol, Mozals ”bypass”.

I området runt Mozal har mark och växter täckts av ett vitt aluminiumdamm men miljöministeriet hävdar att detta må döda en och annan växt men att det inte är skadligt för människor. Tidningen Savana driver med de korkade uttalanden, se bild här intill.

En annan het potatis är frågan om att registrera alla kontantkort för mobiltelefoner. I september bestämdes att alla nummer skulle registreras. I veckans Savana uttalar sig Marcelo Mosse från CIP om att detta är emot konstitutionen och att det är ett uppenbart maktmedel för att kontrollera utbrott som det 1-2 september.

Farväl Kafka (för denna gång)

Publicerad den av
Svara

Nedan ser ni beviset på att jag för denna gång är klar med processen att få nytt uppehållstillstånd – känns helt fantastiskt! Jag beskrev en del av debaklet för några månader sedan – läs gärna inlägget Att få ett nytt DIRE  eller Kafkas process 2010.2.

Den 27 september lyckades vi efter sju sorger och åtta bedrövelser lämna in min ansökan. Efter det skulle det ta 12 dagar att få uppehållstillståndet. Det tog istället 56 dagar.

Under dessa 56 dagar (alltså 44 dagars försening) har jag behövt lämna landet två gånger och därmed en ”ut-deklaration” (som några dagar i september inte existerade och aldrig hade existerat enligt migrationsmyndigheten i Lichinga, sedan började dem emellertid existera igen). Den kostar 2000 meticais, som vi alltså har betalat trots att det är myndigheten som är försenade.

Tilläggas skall att priset för uppehållstillståndet höjdes med 12 gånger detta år, och ligger nu på ringa 24 000 (utan kostnader för eventuella ut-deklarationer).