Relativt men inte absolut positiva nyheter från Mocambique

Rädda Barnen skriver i en presskommuniké att varje år dör 37 000 nyfödda inom en månad. Ändå har spädbarnsdödligheten minskat med nästan 15 procent sedan 1993. Fortfarande är dock statistiken alarmerande, av Moçambiques 760 000 födslar årligen beräknas fler än 100 000 barn inte leva fram till sin femårsdag.

Klippt från Johans blogg från Mocambique – läs mer på http://africagroups.org/moc/.

Visar på vikten av att prata i både relativa och absoluta termer när man pratar om förändring och utveckling…

Hjo (alt. Kamomilla stad)


På bilderna: 1. Hjobadet 2. Hjobadet igen 3. Hamnen 4. Tobias får utmärkelse som årets kulturpersonlighet 5. ”Rasparad” – tveksamt namn på hunduppvisning på nationaldagen 6. I mitt hus trädgård

En lek med tanken om det europeiska/afrikanska valet…

worldmap_largeIgår var det som bekant EU-val och det blev ju lite spännande på vissa punkter. Om vi tittar på valet från ett annat håll, eller leker med tanken att det vore ett val i Södra Afrika (vilket en av kommentatorerna i SVT kort gjorde vid ett tillfälle) ter det kanske inte riktigt som den seger som vissa pratar om vad gäller ökat deltagande etcetera. Nedan följer en lek med denna tanke, följ med…

I ett land i Södra Afrika ska folket rösta om landets representation till Afrikanska Unionen. Mindre än hälften av folket röstar, de andra känner sig uppenbart inte delaktiga i storpolitiken och väljer att ligga hem. Väljarna till regeringspartiet är några av dem som tydligast demonstrerar sitt ointresse, regeringspartiet får mycket låga siffror men dess partiledare säger under kvällen i tv-rutan  att han är nöjd med valet. Afrikanska Unionen har haft stora kampanjer för att göra medborgarna mer engagerade i unionens arbete, mycket tid och framför allt stora summor pengar är nedlagt i detta kampanjprojekt men uppenbart har det inte haft någon positiv verkan, snarare tvärtom. Det förefaller som att det inte är kampanjer som förklarar vikten av unionen som behövs utan riktiga, konkreta kopplingar till människors liv och därigenom motivering till varför de ska delta. Detta har emellertid folket i landet i Södra Afrika inte fått eftersom de uppenbart till stor del skiter i valet. Storpolitikerna inom unionen pratar under valkvällen om behov av mer resurser till kampanjer – de ska minsann lyckas få folket att förstå att unionen är viktig och att alla resurser som unionen förbrukar är värt pengarna för de stora massorna.

En anna intressant detalj i valet i vårt afrikanska land är att ungefär en femtedel av de (tämligen få) som röstar, bestämmer sig på valdagen och enligt den statliga tv-kanalen tyder detta på att de ”kampanjröstat”, det vill säga att de har påverkats mycket av de olika partiernas slutspurt och kanske lystnat mindre till den pågående samhällsdiskussionen. I landet i Södra Afrika är partierna beroende av godtyckliga privata donationer från privatpersoner och företag och det talas om att den som lockar till sig mest pengar har bättre chans. I landet talas det om en ”João-effekt” eftersom en rikskänd artist några dagar innan valet gav en mycket stor summa pengar till ett av de mindre och inte så etablerade partierna. Donationen skulle bidra till att det lilla partiet skulle kunna få ut sina valsedlar, i landet fungerar nämligen inte utdelningen av små partiers valsedlar så bra. Dessa partier kritiserar systemet hårt och menar att detta är ett demokratiskt underskott och medför orättvisa i valet.

I valet i landet i Södra Afrika får ett uttalat klart och tydligt västfientligt parti nästan 4 procent av rösterna och landets statliga tv-kanal konstaterar att de gjort ett bra val och sannolikt kommer att gå framåt ännu mer i nästa parlamentsval. Tv-kanalen rapporterar om att det västfientliga partiets broderpartier i övriga Afrika har gått framåt mycket mer och är ett av de block som stärkts mest i detta val.

I landet i Södra Afrika, som utåt ofta slår sig för bröstet som det mest jämställda och jämlika i hela Afrika, konstateras underliga trender vad gäller vilka som röstar på vilka partier. Ett parti som driver jämställdheten som en av de viktigaste frågorna får för det första väldigt få röster men vad mer intressant är att det nästan inte är några män alls som röstar på just detta parti, i detta jämställda land verkar det trots allt vara nästan uteslutande kvinnor som tycker att jämställdheten är en viktig fråga. I den statliga tv-kanalen konstateras även att det finns ett parti med motsatt förhållande – som nästan bara har män som väljare. Detta parti i vårt afrikanska land kallar sig för pirater.

Hemma läser jag om valet i det afrikanska landet och tänker herregud – utvecklingen i Afrika tar verkligen lång tid, att det aldrig ska gå framåt! Politikerna har ju helt misslyckats med att göra detta till en verklig demokrati där medborgarna är delaktiga i samhällsstyrningen. Och verkar det inte lite korrupt att de lagt ner så mycket pengar på kampanj som inte lett någonvart, och tillråga på allt ska de kampanja ännu mer – och vems pengar är det som ska betala det!? Jag funderar på det faktum att politikerna och funktionärerna i Afrikanska Unionen har så fruktansvärt höga löner och arvoden och att detta aldrig tas upp som ett problem – är det inte ett typiskt korrupt beteende för politiker på denna kontinent? Och är det inte märkligt att politiker och experter inte reflekterar över hur dessa fantasilöner skapar större avstånd mellan politiker och väljare.

Jag oroas över att i landet i Afrika bestämmer sig folk på valdagen och tycker att det verkar som att det mest grundläggande i den demokratiska strukturen står på spel när artister som João måste skänka pengar till partier för att de ska få ut valsedlarna. Jag förfasas över att ett parti som verkar vara fientligt mot hela väst och med siktet inställt mot just min folkgrupp och kontinenten där jag bor får så stora framgångar i landet i Södra Afrika. 

Än mer bekymrad blir jag av att det är ännu värre i de andra länderna och att varken det lilla landet i Södra Afrika eller Afrikanska Unionen i stort verkar bekymra sig märkbart över de västfientligas framfart. Exempelvis partiledarna för de andra partierna verkar oengagerade i frågan, endast en av dem tar upp det under valvakan som ett konkret problem (och det är inte ett av partierna i regeringen vilket bekymrar mig ytterligare – ska politikerna i Afrika aldrig lära sig att sätta ner foten!?). Bland den mängd aspekter på detta val som verkligen upprör mig finner jag även att de afrikanska männen minsann inte verkar vilja prioritera jämställdhetsfrågorna. Återigen undrar jag hur lång tid saker kan få ta!

Slutligen reflekterar jag över begreppet vindar och hur det används när det lilla landet i Södra Afrika analyserar sitt val. Som en röd tråd genom hela valvakan på det statliga tv-bolaget pratar experter, reportar och politiker om vindar som blåser – de är gröna, röda, konservativa eller av protest. Är det inte människor, medborgarna, som röstat grönt, rött, konservativt eller protesterat? Det förefaller som man vill skapa en distans till resultatet och istället förklara det i meterologiska termer! Detta verkar vara en återkommande svaghet i landet – när något är svårt pratar de ofta om vädret!

Mona-Lisa från utställningen

IMG_1515_litenPå fototutställningen under helgens konstrunda i Hjo uppmanades samtliga deltagare att göra en egen version av Mona-Lisa. Vår version bestod av en mosaik sammansatt av drygt 100 fotografier på kvinnor i Mocambique. Bilden kommer inte fram på fotot men det ger i alla fall en idé. Mona-Lisan hänger fortfarande kvar på Offentliga rummet (Långgatan 3, Hjo) för den som vill titta.

Svenskt-angolanskt bröllop på Öland

Bättre sent än aldrig kommer här ett par foton från Annas och Euzinios bröllop på Öland i maj.

Bråk med USA, kycklingar, kritik med verkan och biobränsle

Dags för lite kommentarer om händelser i Mocambique!

Kommenterade här på bloggen att USA hotade dra in bistånd om amerikanska läkare inte får arbetstillstånd. Mocambiques (tämligen kaxiga) arbetsminister Helena Taipo har meddelat att landet inte tar emot bistånd i utbyte mot arbetstillstånd. –Det är inte första gången som USA försöker forcera ett beslut genom hot med neddraget bistånd, säger Taipo. Onekligen väldigt trevligt när det kommer mothugg säger jag.

Joe Hanlon kommenterar detta i sitt nyhetsbrev (4 juni 2009) och beskriver den förvirrade processen där USA argumenterar att Mocambique nekar sjuka människor vård genom att inte släppa in läkarna. Hälsoministern Ivo Garrido tillsammans med Taipo menar att de amerikanska läkarna sökt arbetstillstånd för att arbeta för amerikanska ambassaden och med administrativt arbete inom amerikanska hivorganisationer, och således inte som läkare med sjuka människor i klinisk betydelse. USAs ambassad lägger hela skulden på Mocambiques arbetslagstiftning, som begränsar antalet utlänningar som får arbeta inom en och samma organisation. Dagstidningen Notícias påpekar i en arg ledare att detta är en underlig kommentar givet att den kommer från USA som är bland de striktaste länderna vad gäller arbetstillstånd för utlänningar och som bevakar dem hårt väl inne. Notícias menar att detta bara är ännu ett exempel på där de rika vill förödmjuka de fattiga.

Joe Hanlons nyhetsbrev (4 juni 2009) informerar även om att det inte blir aktuellt med subventioner för kycklingproduktion, enligt industri- och handelsministern Antonio Fernando. Mocambique importerar 1800 ton frys kyckling per månad från Brasilien och Sydafrika. Helt enorma mängder och lite svårt att förstå behovet av importen…

Ibland får kritik omedelbar verkan. Under sitt besök i distriktet Angoche (i Nampulaprovinsen) fick president Guebuza höra mycket klagomål från befolkningen på den sittande administratören. Guebuza tog orden på allvar och har nu sparkat administratören Jose Carlos. Carlos anklagas för att ha utnyttjat den lokala utvecklingsfondens pengar för egen vinning. (Joe Hanlon 4 juni 2009)

I gårdagens Notícias rapporteras om att den brasilianska senaten beslutat om ett samarbete mellan Brasilien och Mocambique inom biobränsle. Brasilianska företag ska etablera sig i Mocambique och hjälpa landet att få tillgång till den europeiska biobränslemarknaden. (Notícias 3 juni 2009) Ämnet biobränsle är minst sagt en het potatis, läs mer här på bloggen bland annat under https://kajsajohansson.wordpress.com/2009/05/14/biobransle-och-mat-amerikanska-lakare-och-forvirrat-om-forsta-dam/. Ska när jag är tillbaka i Mocambique försöka ta mig tid till en intervju om biobränsle med den mocambikiska bonderörelsen UNAC.

Det mocambikiska parlaments- och presidentvalet ligger fast den 28 oktober och just nu funderar jag själv mycket på utgången av det svenska eu-valet till helgen. Något annat som jag också grubblar över är att den största debatten i min hemstad nu är huruvida det ska eller inte ska få finnas en saluhall i hamnen. Denna livsavgörande frågor fyller spaltmeter efter spaltmeter i lokaltidningen Hjo Tidning.

Tack alla besökare till utställningen!

I helgen hade vi utställningpå Offentliga rummet med foton från Mocambique. Vill tacka alla de 380 personerna som kom. Ovan några bilder från utställningen (dock utan någon av de 380…)

Stora procent men minimlönen fortfarande mini

I ett land där under 10 procent av befolkningen lönearbetar säger kanske minimlönen föga om människors livsvillkor och levnadsstandard. I Mocambique revideras minimlönen varje år i april-maj.

Resultatet från senaste förhandlingarna, som sker mellan fackföreningen OTM (som svenska LO), arbetsgivarföreningen och regeringen blev bland annat att:
…minimilönen för en lantarbetare höjdes med 13 procent och nu ligger på ungefär 56 USD i månaden,
…minimilönen för offentliganställda höjdes med 14 procent och nu ligger på ungefär 78 USD i månaden.

Fackföreningen OTM menar att lönerna fortfarande ligger långt under vad som krävs för att upprätthålla en dräglig levnadsstandard. 1996 satte IMF den lägsta minimilönen till 23,70 USD.