Författararkiv: Kajsa Johansson

Tack alla läsare för 2010!

Publicerad den av
Svara

Skulle vilja tacka alla er som besökt bloggen under 2010. Det har varit lite upp och ner med skrivandet, det är inte alltid det finns inspiration, el och uppkoppling, och särskilt inte samtidigt…  Fick mail från WordPress som är min bloggserver där de summerar året som gått. 

”About 3 million people visit the Taj Mahal every year. This blog was viewed about 26,000 times in 2010. If it were the Taj Mahal, it would take about 3 days for that many people to see it.”

Jag skrev 292 inlägg under året och la upp 989 bilder. Dagen med flest besökare var 17 mars med 507 besökare. Statistiken finns tillgänglig där jag skriver inläggen men fick lova mig själv att inte gå in och kolla statistiken, blev lite lätt manisk ett tag.

Hur som helst, tack för de drygt 26 000 besöken och välkommen 2011!

Feliz ano novo / Gott nytt år!

Publicerad den av
Svara

Veja em baixo algumas fotos de hoje dum passeio em Hjo. Li no jornal que o nosso município está no oitavo lugar em termos de número de vacas, de todos os distritos suecos.

Desejo a todos um feliz ano novo e boas festas!

Nedan några foton från en promenad i Hjo idag. Läste i tidningar att Hjo kommun ligger på åttonde plats bland kommunerna i Sverige vad gäller förekomst av kossor…

Önskar alla ett gott nytt år!

Sportlovsnytt

Publicerad den av
Svara

I en flyttkartong hittade jag ett nummer (det enda) av Sportlovsnytt, utgivet av klass 6 på Hammarskolan 1986. Ett antal intressanta artiklar finns att läsa i tidningen.

”Vem bestämmer i Hjo
Lotten, Linnéa och Anna-Maria var och intervjuade Mats Andersson. Så nu ska jag skriva vad vi fick reda på. I Hjo finns alla partier med utom vänsterpartier. Det finns många platser i kommunfullmäktige. Fram till valet nu i höst delar platserna på socialdemokraterna 1, Moderaterna 8, Centerpartiet 5, Folkpartiet 3, KDS 2, Miljöpartiet det gröna 2. Så det finns alltså 33 platser. Kommunalråd är Lennart Palmqvist. Han är anställd som tjänsteman på Khilberg. Vi frågade vad det fanns för planer för framtiden? Dom tänker även i framtiden bygga ut äldreomsorg. Dom hade nästan inga framtidsplaner. 120 miljoner kostar allt, och det är det dom tar ut i skatt. Vi frågade vad som görs för barn? Svaret blev barnstugor, framiljedaghem och fritidshem. Vi tycker att det var en rolig intervju och Mats var väldigt trevlig.

En annan artikel handlar om Saddam Hussein och avslutas med följande stycke:

”På den tiden missnöjesyttringar fortfarande var möjliga när Saddam var vicepresident, ingrep han personligen vid en demonstration. Han skällde ut demonstranterna och stannade sedan för att prata med dem. Sådant gillar irakierna, en karl som står för sin hatt. Och nu har han alltså startat krig mot västvärlden. Hur ska det gå???”

På en annan sida redovisas resultat av försök att intervjua politiker på nationell nivå.

”Carl Bildt: När vi ringde var han inte där. Dom skulle ringa upp senare. Två dagar senare ringde de och sa att han inte hade tid att bli intervjuad av oss. Så det blev ingen intervju.

Vi skulle också intervjuat skolminister Göran Persson. När vi ringde sa dom att han på lunch och att vi kunde ringa om 15 min. När vi ringde senare var han i Dalarna. Han måste ha tagit snabbtåget.

Den enda vi fick tag på var: Bengt Westerberg!
Älsklingsrätt: Raggmunk med rårörda lingon.
Idol: Monica och Tomas Ledin
Idrott: Springer
Hemstad: Södertälje
Roligaste skolämne: Matte, Kristendom.”

En annan liten ljusglimt är artikeln ”Motion för medelålders” som informerar om att man (läs medelålders) lätt tappar rösten om man skäller för mycket på sina barn och att läsaren därför bör lyda rådet att inte skälla på barnen för då får man bara ont i halsen…

Tänk vad kloka vi var blott 12 år gamla…

Neve e um banho no mar

Publicerad den av
Svara

Estou na Suécia onde faz muito frio – especialmente para quem vem do verão de Moçambique. A temperatura varia entre 5 e 15 graus negativos e está a nevar fortemente quase todos os dias. As estradas e ruas ficam um pouco como as do Niassa no tempo chuvoso; quase impossível de passar (e infelizmente aqui não há Landcruiser/Ambulância).

Em baixo tem algumas fotos de Hjo, a “minha” cidade na Suécia, a minha casa e da minha sobrinha com quem fiz bolos tipo “pepparkakor” no Domingo (veja as fotos em baixo).

Pode parecer um pouco louco mas na Sexta-feira tomei banho no mar, num furo no gelo. Estive na “sauna de água” fria em Malmö. A água estava bem gelada e não demorei tanto quando entrei. Porém, foi maningue nice. Também tenho tomado muitos banhos quentes na banheira, para aquecer depois de horas fora no frio, lendo bons livros na luz de vela (veja a última foto).

I Hjo/mörkret/kylan…

Publicerad den av
Svara

Är nu kommen till Hjo efter ett dygn på resande fot. Kunde som vanligt inte sova på den långa flygningen utan konsumerade ohälsosamt stora mängder romantiska komedier (Drew Barrymore, Julia Roberts, Cameron Diaz…) och anlände fullmatad till München…

Fint att vara här men det är förfärligt kallt och mörkt. Tur att det finns lussekatter, glögg, familj och goda väner!

Tjyvlyssningens fördelar

Publicerad den av
3

Har skrivit förut här på bloggen om fördelarna med att tjyvlyssna. Har ännu ett exempel, från idag. Flög ner från Lichinga till Maputo idag. Hamnade bredvid en ung man och på andra sidan gången satt en vän till honom. Framför vännen satt Moçambiques vice utbildningsminister. De två unga herrarna pratade oavbrutet med varandra, jag snappade upp att de båda arbetade för statliga bolag, den ene för LAM (flygbolaget) och den andra för EDM (elverket).

Efter en stund vände sig ministern om och började prata med dem. Det visade sig att han haft den ene herrens mamma som lärare i grundskolan i Marroumeu i centrala Moçambique och att hon var den enda färgade läraren i skolan på den tiden (tidigt sjuttiotal). Inte helt oväntat kom de in på frågan om utbildning och utbildningens kvalitet i Moçambique. En av de unga sa: -Min dotter måste gå i amerikansk skola för att hon ska få kvalitetsundervisning. Undervisningen i Moçambique blir bara sämre och sämre.

Ministern lät inte vänta på sig: -Tror du att vi kommer att utveckla det här landet om du och jag endast pratar om våra barn? Hur vore det om vi istället pratade om Moçambiques barn? Han argumenterade vidare att det är så att kvalitén många gånger brister till förmån för antalet barn i klasserna men att utvecklingen i läs- och skrivkunnighet varit helt enorm i Moçambique sedan självständigheten, då endast några få procent kunde läsa och skriva. –Du kan inte jämföra det koloniala systemet som diskriminerade och valde ut ett fåtal elever med den politik vi har idag som har som mål att alla ska få utbildning.

Ministern berättade att han just besökt Ngauma, Cuamba, Sanga och Lago i Niassa och om de barn och föräldrar han träffat där. Om vikten av att skolan är öppen för de som inte har skor, för de som inte pratar portugisiska – kort sagt för moçambikier.

Det finns flera viktiga grundläggande utgångspunkter som skiljer den lite äldre från de yngre: ett kollektivt och inte ett individualistiskt tankesätt, ett perspektiv som ser på hela Moçambique och sätter de som inte har skor på fötterna i fokus och inte barn till den urbana eliten.

Efter en lång stunds tjyvlyssnande kunde jag naturligtvis inte hålla mig utan la mig i diskussionen. Droppen blev när en av ynglingarna sa att ”den som skapar kontinuitet och hållbarhet i detta land är sådana som vi” och pekade på sig själv och den andre. Då kunde jag inte låta bli att säga att det väl ändå är bönderna som är grunden för det moçambikiska samhället, och så var diskussionen igång… (Herrarna såg först lite förvånade ut över den nya diskussionsdeltagaren men som tur är, är Moçambique inte ett av de länder i världen där man anses galen om man pratar med någon man inte känner…)

Utan att vara romantisk i förhållande till Moçambiques historia (även om jag är det ibland) upplever jag att det finns ett antal grundläggande värderingar som delvis går förlorade i den nya generationen och det är just det kollektiva. Och jag tänker än en gång att jag absolut föddes 30 år för sent…

Sista dagen på kontoret

Publicerad den av
Svara

 

Idag är sista arbetsdagen på Niassakontoret innan jul- och nyårsuppehållet. Det är också sista dagen för ett antal kollegor som avslutar sina kontrakt med Kooperation Utan Gränser idag.

Det är sorgligt att säga hej då men samtidigt är det en positiv stämning i gruppen vilket är glädjande. Vi hoppas att de kollegor som lämnar oss idag kommer att spendera lika mycket tid på vårt kontor i framtiden som de som har slutat tidigare år (det är ganska mycket). Ikväll är det avslutningsfest och imorgon bär det av till Maputo för min del för att sedan resa till Sverige på söndag.

Världens tuffaste?

Publicerad den av
Svara

Har nämnt Kooperation Utan Gränsers kampanj Världens tuffaste jobb ett antal gånger här på bloggen, bland annat Åsas resa till Kenya som hon har skrivit om på sin blogg. Åsa är nu hemkommen och har medverkat i bland annat i TV4:s morgonsoffa och pratat om erfarenheten från Kenya.

Idag släpps rapporten Världens tuffaste jobb – om kvinnliga bönders roll. Läs pressmeddelande nedan. Har du vägarna förbi Archades shopping i Lusaka, Zambia kan du delta i lanceringen. Pressmeddelandet har gett upphov till viss debatt i Zambia, läs bland annat på Lusaka Times hemsida. Rapporten kan laddas ner här!

The toughest job in the world
— new report details role of women farmers’

Around 80 per cent of the food that is consumed locally in Africa, is produced by women.

At the same time, women own or control a small percentage of the land and only receive a tenth of all credits. Agricultural extension workers– usually male – spend most of their time providing advice to other men. Women are underrepresented in the farmers own organisations. In short: women farmers lack power and influence.

–  If the situation for women in agriculture does not improve, we will never achieve the Millennium Development Goal of reducing poverty and hunger by half, says Anna Tibblin, Regional Director of Swedish Cooperative Centre (SCC) in Southern Africa, based in Zambia.

In order to reduce poverty, investments must be made in women farmers. This includes increased control of arable land and access to legal expertise. Evidence also shows that the use of female extension workers is an effective way to increase women farmers’ knowledge.

The new report The toughest job in the world reveals that 700 million women farmers and their daughters’ are living in poverty worldwide. The report has been produced by the Swedish Cooperative Centre (SCC) to highlight the challenges at hand.

Partnermöte – tredje dagen i bilder (Partnermöte del 4)

Publicerad den av
Svara

Foton från tredje och sista dagen av partnermötet i Cuamba förra veckan (omnämnt nedan). Dagen inleddes med dans under ett träd och fortsatte sedan med diskussioner om hur organisationerna kan identifiera möjligheter och hur skilja en möjlighet från en falsk möjlighet? Varje distrikt definierade vilka outnyttjade möjligheter som finns och vi diskuterade sedan detta med alla deltagarna. UPCN och UCA, som är två av organisationerna som kommer ha projekt finansierade av Kooperation Utan Gränser nästa år, presenterade sina planer, något som i vissa fall ledde till heta debatter…

I slutet av dagen utvärderade vi mötet, dag för dag och som helhet och slutsatserna var mcket positiva. På kvällen var det middag och dans (men då var inte kameran med).