När jag jobbade på bygge i Sverige var släpen en av de grejer som var riktigt åtråvärda att ha (nycklar gömdes för att inte låta de andra få tillgång etcetera). I Mocambique tror jag dock inte att detta är fallet – släp verkar helt inkelt ha någon funktion att fylla i ett land där ALLT får plats – I ETT LASS…
Nedanstående bild publicerades här på bloggen för ett par veckor sedan…
När jag gick ut från Maputos flygplats tidigare i veckan var de flesta jag såg på gatan inte mocambikier (och inte bistånds- och ambassadfolk) utan kineser. Som sopade gator, som körde traktor, som klättrade omkring i byggnadsställningar. Maputos flygplats byggs om, med kinesiska pengar. Som vanligt är villkoret för den kinesiska gåvan att majoriteten av arbetarna ska vara just kineser.
En och annan mocambikier syntes till på arbetsplatsen. Veckans Savana kommenterar i bilder de svårigheter som har uppstått i arbetsrelationer mellan mocambikier och kineser, där den senare blivit illa behandlad av den förre.
Bild text: Byggkonstruktionerna fortsätter att utan att kunna hejdas i vårt land, med ett stort bidrag från våra kinesiska vänner. Men det sägs att arbetsrelationerna inte är de bästa…
I Köpenhamn pågår just det globala mötet om klimatförändringar – besök Angelicas blogg för att följa henne på mötet! I veckans Savana kommenteras tillståndet för miljön med nedanstående bild (med Jesus och ett sjunkande oljefartyg). ”I Köpenhamn försöker världen rädda planetet från förstörelsen som människor orsakar. Vi på påminner oss om att Kristus gick på vattnet. Hur skulle det ha varit om det hade hänt idag?”
Jacob Stålhammar kommenterar politikerna miljöansvar i bilder (från Jacobs blogg):
Med anledning av att bloggen fyller ett år lanserade jag en liten omröstning angående innehållet. Ger mig inte riktigt än (vill ha fler som röstar) men presenterar nedan ett halvtidsresultat!
23 % vill ha fler lättsamma korta inslag
19 % vill ha fler foton
19 % vill ha mer politik
15 % vill ha fler arbetsrelaterade inslag
4 % vill ha mindre politik
2 % vill ha färre foton
2 % vill ha färre arbetsrelaterade inslag
Ingen vill ha färre korta lättsamma inslag…
På de övriga kommentarerna skriver läsarna att det är en bra blandning hittills, ett förslag om gästbloggare finns och önskningar om mer information från Maputo och fler inlägg och utvecklingen i Södra Afrika. Ska försöka se till att detta förbättras – tar gärna emot förslag på gästbloggare – hör gärna av dig om du är intresserad själv eller har tips på någon som du skulle tycka vore en bra gäst! (Ska fundera själv också…)
Skulle dock vilja ha fler åsikter och idéer – du som inte redan har röstat: Fyll gärna i rutan nedan!
I förrgår kom en man till kontoret och sålde färska jordgubbar. Köpte två kilo och hittade sedan en underlig långhållbarhetsgrädde i affären. När jag ska betala tittar den (ganska knubbiga) affärsinnehavaren upp på och säger: ”Du kommer att bli väldigt tjock om du äter upp hela paktet själv”. Annorlunda säljmetod.
Mobilnätet här i Lichinga är inte det bästa. Igår gick det inte att ringa till vodacom (den ”andra” operatören), oberoende av vilket nummer jag ringde hamnade jag (jag vet inte hur många gånger) hos flygbolaget LAMs kundservice. Lite frustrerande.
Vi (programmet) har ett antal fall i den lokala domstolen angående projekt som inte redovisats korrekt. Projekten är från ett antal år tillbaka i tiden och vårt hopp om att få rätsida på sakerna är relativt lågt. Det visade sig emellertid igår att det lönar sig att inte ge upp. Som svar på tal på en av processerna från 2006 fick vi igår att kuvert med originalkvitton från en före detta partnerorganisation. Kvittona är från aktivitet som genomfördes i maj 2006. Skam den som ger sig.
Den 6 december 2006 lämnade en god vän till mig i Nampula in ansökan om bygglov för att bygga ett hus. Idag kom bygglovet. Tre år och en dag efter att det lämnats in. Jag har ritat huset och ser med spänning fram emot en byggprocess i rasande fart!
Om en vecka fyller bloggen ett år! Förutom att fira ettårsdagen skulle jag vilja göra en liten utvärdering men för att göra det behöver jag din hjälp! Fyll i formuläret nedan, skriv gärna i ”övrigtrutan” – jag vill väldigt gärna veta vad du som läser tycker, vad du skulle vilja ha mer och mindre av här på bloggen!
Igår inleddes en konferens om skogsinvesteringar i Niassa som avslutas i eftermiddag. Har fått lära mig att Niassa är ungefär lika stort som Uruguay. Och att visionen är att Niassa ska producera 5 miljoner kubik timmer per år om 25 år. Om man lastar detta på timmerbilar och ställer dem på kö motsvarar det sträckan Lichinga-Maputo. Känns ju som en utmaning på denna plats där det inte ens finns någorlunda vägar och en järnvägsförbindelse som kommer en gång i månaden…
Företag, regering, traditionella ledare, organisationer från det civila samhället samt universiteten som finns närvarande i Niassa diskuterar framför allt frågor som rör relationen mellan företagen och lokalsamhällena samt företagen och regeringen/offentliga sektorn. Ett antal hödarpolitiker från Maputo finns på plats, bland annat vice jordbruksministern.
I sitt inledningsanförande gick viceministern hårt ut och kritiserade de utländska företag som finns i landet och som inte följer mocambikisk lagstifting. Hon underströk också att befolkningen i Niassa inte hyser någon önskan om att bli nomader varför investerarna måste respektera lokalbefolkningen och även miljön så att plantagerna inte tvingar folk att flytta.
Det är ju väldigt viktigt när frågan om relationen mellan företag och samhälle kommer upp. Samtidigt finns det också en fara i att lokalsamhället blir just en fråga. Hela befolkningen är ju rimligen inte ”en fråga”, varken för företag eller för regerging – befolkningen är FRÅGAN. Det som inte gynnar befolkningen kan rimligen inte få fortgå.
Något som diskuteras flitigt är med vem och hur företagen ska förhandla om marken när det kommer till lokalbefolkningen. Under gårdagen lyfte ett antal personer, från företag såväl som regering, argumentet att ett av de största hotet mot investeringarna är att människor är analfabeter, att det gör att de inte kan förhandla med samhällena där investeringarna verkar.
Denna diskussion liknar den vi hade på decentraliseringsseminariet för två veckor sedan. Då slogs det dock fast, från ett någorlunda enigt möte, att i en provins där över hälften av befolkningen inte kan läsa eller skriva (och över 70 procent av kvinnorna) – kan detta faktum inte vara ett argument från att hindra människor att delta eller frånta dem rätten att bestämma över sina liv. Människor har sin erfarenhet och sin kunskap utifrån sitt liv och sin verklighet – något som ofta nedvärderas i förhållande till formell utbildning. Det är uppenbarligen helt galet om människor fråntas (ännu) en rättighet utifrån att de inte kan läsa eller skriva…
Nedan ett par foton från konferensen.
Rad1: Guvernören, Vice jordbruksministern, Jordbruksdirektören i Niassaprovinsen
Rad 2: En traditionell ledare ger sin historia (skild från flera andra) och blir översatt av Sr Juma, Guvernören och Vice jordbruksministern, Rektorn från universitetet Unilúrio
Rad 3: Direktören för GED
I Malawi råder kris, bland annat brist på pengar och brist på bensin. Denna brist påverkar Niassa i allra högsta grad. Under veckan som gått har det inte funnits någon bensin. Alldeles nyss hörde jag Andreas, finanschefen, rusa ut från kontoret – det hade kommit en tankbil med bensin! Det kommer tankbilar lite då och då men eftersom efterfrågan/bristen är helt enorm tar det slut på någon timma. Lastbilar med dunkar och fat kommer från Malawi och tankar ur mackarna här och kör tillbaka, alternativt tar dunkarna med båt över Niassa-/Malawisjön.
I helgen arrangerade Rotary Hjo en stödkonsert till förmån för Agroforestryfältet i Cuamba som Kooperation Utan Gränser stödjer. Nedan en notis från Hjo Tidning, 01122009, som rapporterar om konserten. Ett stort och varmt tack till Rotary (och alla Povelintresserade Hjobor)!
In- och utvecklingar 