Jämställdhet och elefantjakt

Det finns många fina böcker och teorier om hur man ska jobba med jämställdhet i utvecklingssamarbete. Många av dem innehåller användbar information men det är få som jag har sett som tar upp de verkligt konkreta utmaningarna med detta. 

Idag träffade jag Niassas bondeunion för ett möte om hur böndernas tillgång till marknader kan förbättras. Vi pratade (som vanligt) om jämställdhet och de sa: -Kajsa du skulle ha varit med i Marrupa för några veckor sedan, vi hade en utbildning med 43 deltagare och inte en enda kvinna. Vi såg bara två kvinnor under hela utbildningen och det var de som lagade maten.

Vad var förklaringen till denna extremt dåliga balans mellan kvinnor och män? Kollegorna från bondeunionen hade frågat och svaret blev: -Alla kvinnor är ute och jagar elefanter!

Efter en diskussion om saken kom det fram att det fanns ytterligare en anledning till frånvaron av kvinnor: Att byn hade erfarenhet att kvinnor ofta blev charmade av män som kom utifrån och att männen nu hade tröttnat på det. Således, när bondeunionen kom från Lichinga såg de till att inga kvinnor kom i kontakt med de manliga representanterna.

Senare under dagen öppnade jag ett kuvert med en årsrapport från en dansk lantbruksorganisation (Knowledge centre for agriculture). Jag bläddrade igenom rapporten och konstaterade att bland de direktörer/personer med likvärdig titel som kommit till tals i rapporten var 17 män och sex kvinnor. Bland styrelsen var två av 14 kvinnor. Det är minsann inte bara här i Södra Afrika som kvinnor är underrepresenterade i bondeorganisationerna… (Även om jag tror att anledningarna i Danmark kanske var lite annorlunda – betvivlar att elefantjakt står högt på agendan…)

Marmeladtillverkning som jämställdhet

Idag inleddes vårt möte med samtliga samerbetsorganisationer och en handfull strategiska partners från offentlig sektor, regeringen och privata sektorn. Samarbetsorganisationernas berättelser bjöd som vanligt på många höjdpunkter. En organisation från Mecanhelas berättade att jämställdhetsarbetet hade gått så bra och kvinnorna blivit så stärkta att de börjat producera marmelad (en inte helt väntad indikator på ett lyckat jämställdhetsarbete).

En annan organisation från samma distrikt berättade att deras påverkansarbete med regeringen inte hade gett det väntade resultatet (en plats dit misshandlade kvinnor och barn kan vända sig till polisen), det hade istället blivit en vattenpump. Organisationerna berättade att en av de mer lyckade platserna för att bedriva jämställdhetsarbete var att spela teater och sjunga i moskén. Dags att vända uppochner på vissa vanföreställningar om islam och jämställdhet kanske? Moskén är enligt organisationerna en utmärkt plats för att påverka män som inte låter sina fruar organisera sig i föreningslivet. En av kvinnorna på mötet vittnade om att det varit fallet för henne men att det nu var löst.


(Text på tshirts ”Jämställdhet är min agenda” ”För en korrekt implementering av landlagen”, hade rättighetstänkande varit lika närvarande som tshirts med rättighetsbudskap hade vi varit långt fram…)

En av de hetaste diskussionerna var om frågan huruvida det var rätt att här i Cuamba bygga två banker på vad som tidigare varit ett litet parkområde här i Cuamba (emellertid utan tillstymmelse till gräs och med ett mycket litet antal träd). Debatten skenade iväg och kom att handla om huruvida banker kan anses vara till objektivt större nytta för människor än träd och huruvida dessa träd var nödvändiga för en god ”stadsmiljö” (på denna plats där det finns ett litet antal bilar och inte en meter asfalterad väg i hela kommunen…).

Små och stora maskiner för tillverkning av jordnötssmör och sesamolja diskuterades liksom utveckling av komposter, utdelning av ananasplantor, studiecirklar om mänskliga rättigheter, mocambikiska grundlagen, tomatodlingar, hiv och deltagande demokrati. Ingen risk för uttråkning på grund av enformiga diskussioner med andra ord…

Att göra transparenta redovisningar av sina pengar är något som fått stort genomslag inom samarbetsorganisationerna. Flera av dem läste upp hela ekonomiska redovisningen och hade med sig kopior på kontoutdrag för att för hela publiken (på runt 75 personer) bekräfta sina berättelser.

 (Fundersam kvinna med huvudbonad från Frelimos nionde partikongress…)

Om fem timmar är det dags att gå upp – klockan fyra imorgon bitti ska jag ta mig upp för ett litet berg för att kolla på utsikten över agroforestry training centre…

Islamisk kvinnorörelse och toalettflört

Idag fick vi en inbjudan från organisationen ”Islamiska kvinnoförbundet i Niassa” som organiserar ett seminarium om bland annat den mocambikiska familjelagstiftningen. Blev väldigt nyfiken på att lära känna denna organisation men det får bli efter Sverigeresan som börjar imorgon.

Alldeles nyss kom en man från företaget som äger huset hit för att ta reda på vad vi tyckte om situationen på de gemensamma toaletterna. Efter att ha pratat toaletter en stund frågade mannen (som jag aldrig sett förut) vad jag skulle göra i helgen. Svarade att jag ska till Sverige varvid han svarar att då kanske vi kan planera att göra någonting tillsammans en annan helg, åka ifrån stan och ha en ”speciell helg” tillsammans. Hur tänker folk egentligen, undrar jag… Om de tänker…