En bra sak med semester är att man har tid att läsa tidningar så mycket som man önskade att man gjorde (och borde) även på vardagar. Nedan ett par reflektioner, dock inte om de stora världshändelserna…

Förvald valfrihet

På SvDs hemsida kan man läsa att man inte får komma in på OS om man har en tröja med Pepsi-tryck eftersom Coca Cola är betalande sponsor. Med ett par Nike-skor kommer du eventuellt in men vill du vara på den säkra sidan är det Adidas som gäller. Trots att jag under de senaste månaderna, i och med Kooperation Utan Gränsers egna varumärkesprocess, fått lära mig mer om just varumärken måste jag säga att jag tycker att det verkar helt sjukt och att argumenten framstår som helt bakvända. En varumärkesexpert motiverar hysterins nödvändighet så här: ”… det måste vara just uppstyrt annars riskerar OS att bli en jättelik basar där alla står och pumpar sina loggor i ansiktet på folk med resultat att sporten inte syns.” Som sagt, låter helt bakvänt i mina öron. Artikeln avslutas med en fin knorr där Patrik Sjöberg å ena sidan fördömer att OS i Atlanta såldes ut till Coca Cola och i nästa mening säger att han inte kan kommentera något om årets spel till SvD eftersom han jobbar för Expressen. (Brasklapp: Det är inte på något sätt så att jag med detta kampanjar för att vi ska dricka Coca Cola och ha Nikeskor…)

Byråns namn och skithusrodel

Senaste numret av tidningen Vi informerar om Statistiska Centralbyråns egenproducerade lista med förslag på nya efternamn. Måste säga att jag är lite fascinerad (positivt) över att vi har en statlig byrå som hjälper medborgarna att hitta på nya efternamn. I samma tidning lär jag mig att det finns en sport som heter ”skithusrodel”.

Att möta en kines?

På framsidan till dagens DN finns en puff för en artikel om Evelyn Mok som riktar humor mot rasism. Citatet beskriver väl Evelyns poäng i artikeln längre in i tidningen: ”Som asiat i Sverige är man en karikatyr.” Diagonalt på samma framsida finns en puff för Jörgen Perssons drömlottning i OS. Vi får läsa att en 170-rankad spelare blir hans första motståndare och att ”först i eventuell semifinal kan Person få möta en kines”. Med risk för att anklagas för överdriven politisk korrekthet, tycker jag ändå att det är ganska ironiskt att å ena sidan ha inte mindre än tre artiklar (inklusive intervjun med Evelyn) som ifrågasätter stereotypa bilder av asiater i en tidning och sedan ha skrivningar som antyder att vilken kines som helst per automatik är bättre på bordtennis än vilken person som helst från vilket annat land som helst…

Tamt, lamt och omysiga hjärpar

Med hopp om obefintlig risk för anklagelser om överdriven politisk korrekthet blev jag tvärilsk över det hela uppslag som DN Kultur gav åt det rasistiska bandet Ultima Thule i måndags. Porträttet av det rasisiska bandet med tydliga nazistiska kopplingar är tamt, lamt och bitvis nästintill kärleksfullt. Förstår inte varför reportern släpper alla de kritiska frågorna om nazism, rasism och tydliga politiska ställningstaganden och istället låter artikeln bli kulturmys om kallnande oxjärpar. Uselt.