Författararkiv: Kajsa Johansson

Bönor, potatisar och chillifrukter – i min resväska

Publicerad den av
Svara

Man blir som man umgås. Det är dags att packa resväskan för att åka till Sverige. Har dock just inte så mycket att lägga i väskan men ändå har den nu fyllts – av bönor, potatisar och chillifrukter. I Mocambique har varje provins vissa produkter som är lite symboliska för produktionen, i Niassa är det bönor och potatisar. Folk som reser härifrån till Maputo exempelvis, har ofta kartonger fulla av just bönor och potatisar och alla förväntar sig att de ska komma med det.

När det nu är dags att resa till Sverige har tre kassar/säckar med bönor dykt upp från olika personer här; en till pappa, en till Cecilia (som var här och gjorde praktik i våras) och en till Gunnel (förra programchefen). Utöver detta har pappa fått en säck potatis och en påse chillifrukter. Nu är det bara att hoppas att ingen på flygplatsen i Sverige får för sig att öppna väskan (och att ingen tulltjänsteman/kvinna läser detta…)…

Islamisk kvinnorörelse och toalettflört

Publicerad den av
2

Idag fick vi en inbjudan från organisationen ”Islamiska kvinnoförbundet i Niassa” som organiserar ett seminarium om bland annat den mocambikiska familjelagstiftningen. Blev väldigt nyfiken på att lära känna denna organisation men det får bli efter Sverigeresan som börjar imorgon.

Alldeles nyss kom en man från företaget som äger huset hit för att ta reda på vad vi tyckte om situationen på de gemensamma toaletterna. Efter att ha pratat toaletter en stund frågade mannen (som jag aldrig sett förut) vad jag skulle göra i helgen. Svarade att jag ska till Sverige varvid han svarar att då kanske vi kan planera att göra någonting tillsammans en annan helg, åka ifrån stan och ha en ”speciell helg” tillsammans. Hur tänker folk egentligen, undrar jag… Om de tänker…

Fisknät och partiet

Publicerad den av
Svara

Idag har jag varit i Meponda, en samhälle vid sjön, tillsammans med bondeunionen UCA för överlämning av fisknät och andra fiskeredskap. Materialet är en del i ett stort projekt som UCA implementerar med stöd från Kooperation Utan Gränser. Det hela var en fin liten ceremoni med många medlemmar från den lokala bondeunionen närvarande (de flesta kvinnor), den lokala regeringen i samhället, traditionella ledare, distriktsregeringen från Lichinga och en representant från fiskerimyndigheten. Vi var där tillsammans med två personer från svenska ambassaden i Maputo.

Det är lite av ett riskprojekt att dela ut material i valkampanjstider, det används ofta av partierna för att säga att det kommer från dem. Idag gick det dock bra, endast regulon (den traditionella ledaren) klämde in ett litet ”Frelimo är stort”  (och det är ju faktiskt ganska stort…) när han höll låda inför medlemmarna i bondeorganisationen.

Blev väldigt glad över att höra att distriktsadministratören hade sagt till UCA att de skulle vara försiktiga. Att han som politiker och regering naturligtvis gärna såg att de delade ut näten nu innan valet, att det skulle få honom att se bra ut, men att han tyckte att det var viktigt att hålla isär saker så att ingen skulle tro att utrustningen kom från partiet. Det är inte så ofta man hör sådana historier, blev väldigt glad!

Urna och kampanjfrakt – vardag i Niassa

Publicerad den av
Svara

En kollega kom just in och bad om ledigt för att han blivit ombedd att köra en urna till Zimbabwe, personen som dött har hela sin familj i Zimbabwe och transporthjälp behövs eftersom det inte går att sätta urnan på bussen. Och idag fick jag reda på att anledningen (eller en av anledningarna) till att en av våra bilar som är på verkstaden aldrig blir klar, är att inget gods mer än Frelimos kampanjmaterial får skickas med flyget. Reservdelen ligger således tryggt och väntar på flygplatsen i Maputo. Och kollegan som beskrevs som fortfarande försvunnen i inlägget nedan, är fortfarande försvunnen…

Hjälp från Frelimo i discobil

Publicerad den av
Svara

I kväll fick jag punktering på bilen i kolmörkret strax utanför Lichinga. Det visade sig att domkraften inte var komplett och att jag inte hade något fälgkors. Inget vidare. I svärandet kom en bil förbidunkande; uppenbarligen hade den en stor högtalarlåda i bagageluckan och en röd flagga fladdrande efter. Efter kort stund hade mannen i bilen fixat allt med sina egna verktyg. Trevligt!

Nedan ett par bilder från valkampanjen i Lichinga. En cykel kan användas till mycket. Och ibland sitter Guebuza sida vid sida med Che Guevara…

Att lägga öronen till marken

Publicerad den av
1

Två kollegor är försvunna, i bemärkelsen att de skulle ha kommit tillbaka till jobbet efter semester för ett antal dagar sedan. Det har under ett antal dagar inte gått att ringa till dem, utanför nätet säger mcel-rösten när man försöker.

För en liten stund sedan fick jag ett meddelande från en av dem att han redan kommit fram till Lichinga (ett sätt att uttrycka sig med ”redan” som är lite främmande för mig när någon kommer några dagar för sent). Jag ringde upp och vi pratade en stund. En svåger hade dött i Cuamba i torsdags och han fick åka direkt dit, begravning på fredagen. Svågern var ungefär 25 år gammal och det är oklart varför han dog. Sjukvården är som den är och han dog efter att hastigt ha insjuknat bara ett par dagar tidigare. Egentligen var just denna kollega på väg till en by i Manicaprovinsen, längre söderut där en av hans yngre bröder, knappt 30 år gammal, har insjuknat i hjärnmalaria och på väg att tappa medvetandet. Pengar till den sjuke brodern, för att ta honom till provinssjukhuset, fick skickas med bud. Någonstans i alla turerna hade han blivit av med mobiltelefonen, plånboken och identitetshandlingar, därför bristfällig kontakt.

Den andre kollegan, som fortfarande är försvunnen även om vi vet någorlunda var han är, åkte akut till Tete där hans bror insjuknat i tuberkulos och långt gången aids och i princip var döende. Det var många turer fram och tillbaka om vad som skulle göras med brodern, det sista jag hörde i torsdags var att han var på bättringsvägen och att kollegan var på väg hit, med flyg som idag. Han kom dock inte med flyget idag och det går inte att ringa. Efter lite efterforskningar visade det sig att han valt att ta sin bror till Beira, Mocambiques andra stad, sedan själv åkt buss därifrån, lagt alla pengarna på brodern och därför inte kunde ta flyget från Tete idag. Han är eventuellt någonstans på vägen i en minibuss.

Innan man drar en massa förhastade slutsatser om hur saker och ting är och varför de är som det är, är det bra att lägga öronen till marken och försöka förstå vad som faktiskt händer… Två ”försvunna” kollegor kan ha många förklaringar som ingen människa kan råda över…

Fler foton från helgen

Publicerad den av
1

Är inte helt vän med wordpress’ funktion för att lägga in bilder inne i texten i blogginläggen. Därför kommer här ytterligare ett par foton som får stå för sig själva men som hör till inlägget nedan.

Andra raden: Det nedan beskrivna utebadrummet.
Tredje raden: Det nedan beskrivna baobaoträdet (och en utsikt).
Fjärde raden: Den nedan beskrivna farmen; pedalvattenpump (lite ironisk arbetsfördelning på fotot), papperstillverkning av returpapper från lodgen.
Femte raden: Fortsättning besök på farmen och till sist ”mitt” hus.

Bad, snorkling och vita sandstränder

Publicerad den av
2

Tillbaka i Lichinga efter en helt fantastisk helg på Nkwichi Lodge i Cobue norr om Lichinga. Jag är inte så bra på det här med att turista men det här gillade jag verkligen, så pass att jag tänker göra lite reklam för det här på bloggen! Det finns många anledningar till varför man skulle vilja åka dit! (De tre fotona nedan kan få tala för sig själva… Snart kommer fler foton här på bloggen!)

Vägen dit är emellertid inte av anledningarna. Efter att ha kört drygt en timme på en finfin väg tar en grusväg vid. Denna bit, som tar ungefär en timma att köra, har konsistensen av smör som har stått i sommarsolen ett bra tag, det är som att köra i en smörbytta. På vägen ut gled jag elegant av vägen och konstaterade sedan bittert att fyrhjulsdriften inte fungerade vilket resulterade i mycket svett, vedletande och grävande mitt ute i ingenstans (får man nog faktiskt säga, enda sällskapet var babianer). Det som till slut fick upp bilen ur smöret var en lastbil överfull med folk som hjälpte till att putta. Lite längre fram på vägen är det som att någon har lagt en tvättbräda längst ner i smörbyttan vilket inte gör körningen roligare. (Man kan flyga till lodgen också…)

Hur som helst, väl framme efter knappt fyra timmar i bilen och en timma på en båt på Malawisjön var det värt varenda svettdroppe. Stället är helt underbart. Dagarna delades (nästan lika) mellan i tid i vattnet och på land. Har simmat och snorklat massor i det klara blågröna vattnet (se fotona överst). När man dyker ner är det som att simma runt i ett akvarium – det är fullt av färgglada fiskar, bland annat Malawiciklider som är vanliga just i svenska akvarier. Över ytan är det gott om exotiska fåglar som solar sig på klippor och stenar som sticker upp ur vattnet, bland annat afrikanska fiskörnar (det var till och med så att jag blev lite fågelintresserad, inte illa). 

Husen som man bor i är byggda av lokalt material och väldigt stilfullt gjorda (se mittenfotot ovan). Badrummet är ute, antingen utedusch eller utebadkar, båda med utsikt över sjön och placerade mitt i bushen. Runt huset springer en massa Herr Nilsson-apor som lär ha en förkärlek för att stjäla, särskilt tandborstar (råkade emellertid inte ut för detta). Man kan välja var man vill ha sina måltider serverade, på sin egen altan, på sin ”privata strand”, på den gemensamma stranden, uppe på ett berg eller vid ett gigantiskt baobaoträd som ligger 30 minuters promenad från lodgen.

När jag besökte baobaoträdet fick jag berättat för mig att det är det näst största i Afrika (finns det baobao på någon annan kontinent?) och att människor från byarna runtomkring brukade gömma sig inne i trädet under inbördeskriget.

Till frukosten var en höjdare tjocka bananpannkakor som smakade Liseberg (vet inte hur men fick en stark Lisebergskänsla i magen när jag åt dem). Man blir tillsagd att inte bada mellan 17 och 6 för det finns ett par krokodiler som håller till i närheten och mest har synts till på dessa tider. Inte utan att man tänker på de där krokodilerna när man snorklar runt bland klipporna även på andra tider…

Lodgen samarbetar med de omkringliggande byarna i ett antal projekt. Bland annat har man finansierat skolbyggen. De driver även en farm som producerar grönsaker och annat till lodgen men som också funkar som ett slags lärocenter för bönderna runtomkring, dit de kan komma och lära sig om hållbart jordbruk och variation i produktionen.

Dagar där man antingen går barfota i vit sand eller befinner sig i blågrönt vatten är helt klart uppskattade inslag. Är medveten om att platsen är lite av världens ände i förhållande till Sverige, men det finns mycket annat man kan passa på att göra om man skulle resa hit. Rekommenderar verkligen ett besök!

Snart kommer fler foton i ett separat blogginlägg!