Anna Tibblin är regionchef i Södra Afrika för Kooperation Utan Gränser. Läs en klok text om biståndet, med viss koppling till Mocambique, på hennes blogg: http://annatibblinsblogg.wordpress.com/2009/05/11/pa-vems-uppdrag/ .

Som skrivet ett antal gånger här på bloggen, beskrivs Mocambique många gånger som en solskenshistoria vad gäller den ekonomiska tillväxten. Den har under de senaste åren legat på runt 8 procent. Men vad består den av egentligen? I Joe Hanlons senaste nyhetsbrev (daterat 22 maj2009)presenterar han uppgifter om exporten 2007 och 2008 och dess värde i miljoner USD:

2008      2007   Produkt
1450      1480      Aluminium
 422        253       Titan
 221        240       El
 152        121       Gas
 132          52       Tobak
   71          62       Socker
   48          42       Bomull
   45          62       Räkor
   12          11       Cashewnötter, oförädlade
   11            9       Cashewnötter, förädlade
2650      2410    Total export

Om man lägger samman exporten av aluminium, titan, el och gas för 2008 utgör dessa ungefär 85 procent av den totala exporten. Detta innebär att de sektorer som i princip inte skapar några arbetstillfällen är de som absolut dominerar exportmarkanden. Man kan i sitt stilla sinne fundera över dess inverkan på utvecklingen för majoriteten av befolkningen…

Under pingsthelgens konstrunda i Hjo ställer jag ut foton från Mocambique. Jag har tillsammans med Tobias på Offentliga rummet satt samman en utställning med bilder och tankar från vardagen på lite olika teman, bland andra transporter.

Plats:
Offentliga rummet, Långgatan 3, Hjo

När:
fredag 29/5 17.00-20.00
lördag 30/5 11.00-17.00
söndag 31/5 11.00-17.00

VÄLKOMMEN!

I dagens Notícias skriver en läsare en stilla undran angående biobränsledebatten där han undrar hur odling av biobränsle kan ses som en hjälp till världen fattiga småbönder – samma grupp som finns överrepresenterade bland de enligt FAO 854 miljoner undernärda människor på jorden? Läs mer om denna debatt på Via Campesinas hemsida (www.viacampesina.org) – ett nätverk där den mocambikiska bondeunionen UNAC (http://www.unac.org.mz/) är medlemmar.

Enligt sociolgen Carlos Serras blogg (http://oficinadesociologia.blogspot.com/) har USAs regering hotat att dra in allt bilateralt stöd till Mocambique om man inte omedelbart utfärdar arbetstillstånd till de tiotal amerikansk läkare som väntar på tillstånd för att få arbeta inom USAID-finansierade projekt. Mocambiques arbetsminister, Helena Taipo, understryker att det finns regler för utländsk arbetskraft. I vissa lägen är biståndsgivarna unisont för skapande av regelverk, i andra stunder är det inte lika roligt med en kaxig lagstiftning.

Veckotidningen Savana frågar sig vem som kommer att bli Sydafrikas första dam. Konstitutionen gjordes utifrån att presidenten är kristen och monogam – inte zulu och polygam. Enligt tidningen har nyvalde presidenten Jacob Zuma sex fruar och åtminstone 22 barn…

I förra veckan uppdaterade jag hemsidan www.kajsajohansson.se med foton från de senaste två månaderna. Ta gärna en titt!

Är nu i Sverige, för tillfället i hemstaden Hjo och försöker förbereda en fotoutställning om Mocambique. Utställningen är planerad till pingsthelgen då det är konstrunda här i Hjo. Hoppas att de av er som inte är så långt härifrån kommer förbi. Platsen är Offentlige Rummet Reklamateljé (Hamngatan), vi öppnar på kvällen fredagen den 30 maj och håller öppet till söndag kväll. Välkommen!

Det är dubbelt att komma hem. Inte särskilt roligt att läsa i tidningen att Hjo apotek ska säljas ut – helt sjukt att någon letar efter köpare till ett apotek! Övriga nyheter i lokaltidningen är att det inte finns några pengar till diverse satsningen inom kommunen, inte heller det särskilt upplyftande. På tv debatteras ungdomsarbetslöshet på över 40 procent i vissa ormåden i Sverige och vänner i Göteborg berättar om massavvisningar av flyktingar från bland annat Irak. Alla pratar om och är påverkade av den ekonomiska krisen. Kul att komma hem.

I dag har jag varit på fotboll igen. Futebol Clube de Lichinga mot Ferroviario Nampula. Lichinga vann för första gången denna säsong, med 1-0. Extra stort är att de vann just mot detta lag som förra året stal/köpte (beroende på vem man frågar) 14 spelare från Lichinga plus en tränare.

Det var inte bara resultatet som var revolutionerande utan även domarsituationen – huvuddomaren (eller vad det kan heta) var nämligen en kvinna. Det muttrades ganska friskt om detta i bänkarna med många var också positiva.

Blev lite tungt med massor av text så här kommer lite bilder från senaste veckan i provinsen som utan tvekan är en av de vackraste i Mocambique.

Den 28 oktober är det val i Mocambique och landets politiska situation diskuteras (om möjligt) mer än vanligt. Som skrivet tidigare  på bloggen har ett nytt parti bildats (https://kajsajohansson.wordpress.com/2009/03/10/nytt-parti-bildat/) och det finns nu i någon slags praktik tre partier som kommer att ställa upp i valet då president och parlamentsledamöter ska väljas; Frelimo, Renamo och det nybildade MDM. Det är få som skulle säga att Frelimo inte är den självklara vinnaren i såväl presidentvalet som i parlamentsvalet, det nog inte heller många som inte skulle säga att det inte är problematiskt.

Det är svårt att förstå den politiska situationen här, inte minst människors inställning till Frelimo som har haft regeringsmakten sedan självständigheten 1975. (Frelimo var den befrielserörelse som kämpade mot kolonialmakten Portugal och lyckades vinna landets självständighet.) Med tanke på den relativt korta tiden som självständig stat är det på något sätt hela självständigheten och nationsbygget man ska förhålla sig till.

Härom veckan var vi på besök i Sangadistriktet. En av kollegorna, Zefanias, började berätta om distriktets historia, vilka planer Samora Machel, Mocambiques förste president efter självständigheten, hade haft för det. Det skulle produceras, de allra fattigaste skulle få utbildning, inte bara lokalt men skickas iväg till länder som Cuba, Östtyskland och Sovjet för att utbilda sig och sedan komma tillbaka och bygga landet.

Zefanias tankar lämnade distriktet och han började prata om Samora – om visionen om att ge de allra fattigaste möjligheterna, att de är de som skulle skapa utvecklingen. Om att ha ett rättviseperspektiv i allt man gjorde och att göra allas utbildning till basen för ett jämlikt samhälle. Det är inte så att alla nödvändigtvis håller med om Samoras hela politik, som var uttalat och tydligt socialistiskt, men det är få man pratar med som ändå inte skulle säga att detta var den önskvärda idégrunden för att börja bygga den självständiga staten Mocambique.

Det finns en dubbelhet i relationen till dagens Frelimo (sannolikt mer än dubbelt – sidorna är långt fler än två): Å ena sidan kopplingen till historien, Samora och de visioner och till viss del praktik som fanns. Å andra sidan den tämligen brutala kontrasten till dagens situation och politik där det är svårt att vaska fram Samoras tankar och ord. När de mer informella samtalen tar fart haglar kritiken över regeringspartiet och man kan få uppfattningen att samtliga som talar aldrig skulle komma på tanken att ge sin röst till Frelimo men rätt som det är vänder det och det blir tydligt att ingen skulle komma på tanken att rösta på något annat alternativ, någonsin.

Vem bär skulden för obefintliga politiska alternativ? Utifrån en svensk kontext och förförståelse för hur saker fungerar i fattiga länder (för att grovt generalisera) hamnar svaret lätt hos regeringspartiet – att de omöjliggör för oppostionen att växa genom att de använder statens (och inte partiets) medel för att behålla regeringsmakten (vilket de gör i exempelvis Mocambique). Detta är inte på något sätt försvarbart men ligger hela svaret verkligen däri? I många fall, däribland grannlandet Zimabwes, är repressionen mot oppositionen en avgörande faktor för att den inte ska kunna växa sig stark men det menar jag inte är fallet i Mocambique.

Det är någonting annat, det sitter djupt och handlar inte om en skuld som regeringspartiet bär. Det är svårt att beskriva men det finns så många signaler: Det människor längtar mest efter är inte ett annat parti – det är en annan verklighet, en annan tillvaro. Samtidigt som det finns en enorm ambivalens i relationen till Frelimo och en känsla av besvikelse för att de inte lyckats skapa detta, finns också en utbredd uppfattning att ingen annan kommer att klara det bättre än just Frelimo. Men samtidigt är dessa människor helt överens om att det är ett stort problem om all platser i parlamentet går till Frelimo i oktober.

Sannolikt kommer Frelimo vinna överlägset i valet i höst men för att inte doppa näsan i blöt gäller det att verkligen försöka förstå detta som någonting som handlar om myckt mer än ett regeringsparti som inte tillåter oppositionen att växa.