Igår åkte den svenske kollegan Anders och jag tillsammans med vår afghanske kollega Bilal till en bazaar för att köpa gardiner. Både Anders och jag sa att vi ville ha ”enkla” gardiner. Resultatet blev att vi visades uppsättningar enligt fotot här intill. Kanske inte riktigt vår bild av ”enkel”…
En annan bild av Afghanistan. Idag har jag varit hemma hos min kollega Yasamin på fredagslunch (fredag är ledig dag här). Jag blir mottagen av Yasamin, tre (av fyra) bröder och hennes mamma. Yasamin lämnar mig med den äldsta brodern och mamman, bordet är dukat med te och stora mängder afghanskt godis. Tvn står på och visar en blandning av sjungande och dansande bollywoodfilm, The Twilight Saga och en film där Liam Neeson kraschar i ett flygplan. På gården står en bur med en pashtu-talande papegoja.
Mamman frågar om jag är gift. Jag berättar att jag inte är det och hon säger att hon är bekymrad över att flera av de åtta barnen fortfarande inte är gifta. Brodern (som är en av dem som inte har lyckats gifta sig och verkar ganska nöjd med det) frågar om man gifter sig av kärlek i Sverige och jag säger att ja det gör man nog men tillägger att en stor del av alla äktenskap i Sverige slutar i skilsmässa. –Då kan det inte ha varit riktig kärlek från början, menar brodern. –Vet ni verkligen vad kärlek är? Den fjärde brodern kommer in, han har spelat fotboll på universitetet. Han undrar om jag gillar rockmusik, hämtar sin dator och spelar upp en låt som han har gjort med en kompis. Mamman sitter stolt bredvid och lyssnar. Yasamin bjuder oss till bords (eller till golvs kanske man ska säga här) – en fantastisk lunch med afghanska vegetariska rätter.
Men den andra (eller kanske den första om man tänker på vilken bild man får av Afghanistan i Sverige) bilden finns också där, alldeles intill. Bakom huset finns en husgrund – där deras hus en gång stod innan det blev totalförstört i kriget. Tomtgränsen utgörs av en förfallen fasad full av kulhål. I den byggnaden fanns en gång ett stålverk som sysselsatte tusentals personer, nu är det bara ett tomt skal.
Igår var jag på ”Kabul city tour” vilket innefattade en salig (eller kanske snarare osalig) blandning av platser som talibanerna attackerat, bedagade kungapalats med småpojkar som med stor entusiams spelade fotboll i snön utanför, pråliga Dubaifinansierade shoppingcenter, konstruktion av ny moské, balongförsäljare (balonger verkar väldigt populärt här), en plats där pappor och söner flög drake (köpte tre drakar av en man i Beatles-frisyr) och lite annat.
Idag tog kollegan Anders med mig ut på fin promenad i närområdet där vi bor. Köpte mattor till väggar och kuddar och fotade vanligt förekommande bild på bodybuildingmansideal…
7.30 avgår bilen till kontoret genom ett disigt och snöigt Kabul. Fridfullt skulle jag nästan säga. Chauffören Abdul Karim spelar indisk musik, höjer volymen och sjunger med och knäpper takten med fingrarna. Jag fotar omgivningarna vilket är lättare denna tid på dygnet eftersom det inte är så mycket militärer ute (som inte får hamna på bild). Abdul frågar lite förnärmat om jag inte tänker fota honom också, så jag gör det. En vräkig inglasad byggnad, Wedding Palace, ligger granne med små marknadsstånd som säljer all möjlig bråte, efter det kommer en lyftkransuthyrning (jag har en viss förkärlek för just kranar). Män insvepta i filtar cyklar med dödsförakt i rondellernas kaos. Kvinnor går längs vägkanten i tyg som fladdrar. Vid ett stånd som säljer bröd sitter två små pojkar mittemot varandra och värmer varandras fötter. Det är som sagt ganska fridfullt just denna korta stund, bokstavligen trots allt.
Hemma efter första dagen på jobbet i Kabul (se foto här intill på nya arbetskläderna). Största delen av dagen tillbringades på ett seminarium där vi diskuterade Afghanistankommitténs strategiska plan för 2014-2017 (se foton nedan). Mycket livliga diskussioner bland annat om hur vi ska arbeta rättighetsbaserat och hur det förhåller sig till den stora del av verksamheten som handlar om att leverera service i form av utbildning och sjukvård till människor på landsbygden.
Det rättighetsbaserade arbetssättet grundar sig på principer om deltagande, transparens, antidiskriminering och medborgares möjlighet att utkräva ansvar från staten. Men kanske är det så att det inte behöver finnas någon motsättning – bara samma principer styr hela verksamheten. Till exempel att vi arbetar för lika rätt till skola även för flickor och barn med funktionsnedsättning i de skolor som SAK driver. Samtidigt måste den långsiktiga strävan i allt arbete vara att den afghanska staten ska ta ansvar för utbildning och sjukvård.
Jag hade också en (andra) säkerhetsgenomgång idag (efter den första igår som på ett handfast sätt talade om hur många bombdåd som skett den senaste månaden, var det finns hål i muren som man kan krypa igenom och tips på hur man skulle kunna känna igen en självmordsbombare). Genomgången idag gick utanför Kabul till de provinser där kommittén arbetar. Vart kan man som utlänning åka med bil, var kan man åka men inte sova över och var kan man åka och även ta en kaffe på ett café? Saker som är bra att veta.
Funderar på om jag nu ska våga mig ut till affären…
Det finns en första gång för allt… I fredags var första dagen som jag inte hade ett arbete sedan jag avslutade mina studier. (Helt arbetslös var jag dock inte men i alla fall mellan kontrakt…) Nu är jag dock anställd igen och just kommen till Kabul. Det sista flyget tog lite längre tid än planerat eftersom det var snöoväder i Kabul, planet fick cirkulera över staden i 3,5 timma innan ovädret lagt sig och landningsbanan var skottad.
Flytten till Kabul medför mycket känslor. Känslan att sätta sig på ett plan och lämna bakom sig (om än tillfälligt) relationer till nära vänner och familj samtidigt som jag ju inte har någonting känt att komma till. Det blir lite som ett tomrum. Tomrummet fylls dock redan under resans gång, med nya människor som kommer in i livet.
Nedan några foton: Ett från bilen på väg från flygplatsen, ett på en välkänd figur som visade sig vara mer global än jag anade (även om gubben har lite andra former här) och ett från infarten till huset (som inte vill bli rättvänt just nu, ska åtgärda, tillsvidare får du vrida på huvudet…).
In- och utvecklingar 