Att kasta sten i…

… riksdagen, utrikesdepartementet eller regeringskansliet…

Läser på http://www.svttext.se idag att inget av Sveriges riksdagspartier vill ha gemensamma regler mot bjudresor och andra förmåner. Onekligen anmärkningsvärt.

För några dagar sedan rapporterades om Riksrevisionens granskning av UD och de biståndsutbetalningar som görs från UD. SVT skriver att Riksrevisionen tidigare  granskat Sida och givit myndigheten skarp kritik för att de inte haft ordning på papper, uppföljningar och kontroll. Samtidigt som Riksrevisionen presenterade sin kritik, var biståndsminister Gunilla Carlsson som krigsstigen mot Sida och generaldirektören Anders Nordström fick till slut sparken.

Nu har även Gunilla Carlssons eget departement, UD, granskats. SVT skriver:

”…visade det sig att UD har ännu sämre kontroll på sina papper. Systemen för intern styrning och kontroll är inte lika välutvecklade som hos Sida, UD:s styrdokument är jämfört med Sidas svagare, och det finns indikationer på brister i den interna effektiviteten i UD:s handläggning av biståndet.

Men trots varningssignalerna och att UD enligt förstudien verkar ha större problem än Sida, valde Riksrevisionen och riksrevisor Gudrun Antemar i början av september att avsluta förstudien. Riksrevisorn förklarade sig nöjd med studien men hon föredrog att avvakta med en eventuell granskning.

-Jag vill titta lite mer på när man ska granska, det händer en del på området, vi vill få fram en så bra effektivitetsrevision som möjligt, säger Gudrun Antemar till Rapport.

Man kan undra hur detta går ihop med Gunilla Carlssons och regeringens nollvision inom biståndet vad gäller mottagarländerna. En annan nyhet som presenterades nyligen (bland annat på SVT) är den om höjda kostnader för regeringskansliet. Den borgerliga regeringen är en och en halv miljard dyrare än Persons regering. Kansliet kostar nu sju miljarder kronor. Statsminister Reinfeldt kan naturligtvis motivera de ökade kostnaderna:

”Det är klart att vi behöver ett bra regeringskansli i Sverige som kan förebereda ärenden och har välmotiverad personal, säger Fredrik Reinfeldt.”

Jo det är klart. För att göra en jämförelse så motsvarar kostnaderna för Sveriges regeringskansli en summa motsvarande ungefär tre procent av Mocambiques BNP.

Det verkar som att de regler och riktlinjer som Sverige avkräver biståndsmottagande länder inte är så relevante på hemmaplan…

Om oss i media

Igår medverkade Åsa Slobodnik som fått Världens Tuffaste Jobb i TV4 Nyhetsmorgon. Kolla på inslaget här!

Igår medverkade en kollega från Kooperation Utan Gränser i tv i Mocambique med anledning av utbildning som just nu pågår på vårt kontor (se inlägg nedan). Det var ett långt fint inslag där de intervjuade såväl representanter från bondeorganisationerna och de deltagande mynidgheterna. (Tyvärr finns ingen TVM Play än…)

I veckans konflikt kommer en representant från vår samarbetsorganisation UNAC att delta för att prata om effekten av kontroll inom biståndet. Håll utkik!

Världens tuffaste jobb

Som tidigare berättats här på bloggen driver Kooperation Utan Gränser en kampanj för att uppmärksamma levnadsvillkoren för kvinnliga bönder i Syd. Läs mer om ”Världens tuffaste jobb” på kampanjhemsidan, klicka här!

Kampanjen har omnämnts i svensk media, läs bland annat i DN genom att klicka här, en debattartikel i GP kan läsas om du klickar här samt en längre debattartikel i Dagens ETC – läs här!

Tummen ner och upp

Gunilla Carlsson blir kvar som biståndsminister – kampen fortsätter kan vi konstatera… Vilket den kommer att behöva göra på så väldig många andra håll också, exempelvis för flyktingar och migranters rättigheter med Tobias Billström som fortsatt migrationsminister.

Men det finns små ljusglimtar i tillvaron, som till exempel biskop Eva Brunne.

”Den rasism som säger att du inte är lika mycket värd som jag, att du ska inte har samma rättigheter som jag, inte är värd ett liv i frihet, och detta av en enda grund — att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld — det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor”, predikade biskop Eva Brunne på Riksårsmötets öppnande och fick Sverigedemokraterna att lämna kyrkan. Hihi..

Ett möte med Mia Couto

Årets Bok & Bibliotek har tema Afrika. För några veckor sedan träffade jag Mia Couto – en av Moçambiques främsta författare, tillika inbjuden till mässan. Dagen innan mötet, på årsdagen av fredsavtalet med Portugal som slöts 1974, har den moçambikiska regeringen beslutat om en åtgärdsplan efter det våldsamma matupproret veckan innan där 13 människor omkom och flera hundra skadades.

(Denna text publiceras i Göteborgs Fria Tidning, något ändrad.)

Mia har skrivit en krönika om upproret i en av Moçambiques dagstidningar. Vi börjar samtalet där och jag frågar hur vi kan förstå regeringens beslut från igår – ett beslut som innehåller en radikal vändning med återinförda subventioner på basvaror, frysta sänkningar på el- och vattenpriser som ska betalas med bland annat inställda lönehöjningar för högre statliga tjänstemän?

-Moçambiques regering står med en fot i en politik och den andra foten i en annan. Den första utgörs av givarnas, världsbankens och internationella valutafondens krav och viljan att gå dem till mötes. Den andra består av Frelimos politiska historia och ideologiska arv, fortfarande finns det många kvar i partiet som tror på detta även om det generellt är så att det är vad det var, menar Mia och fortsätter: -Gårdagens beslut är en svängning mellan dessa motsägelsefulla världar. Det som är viktigt med beslutet är att det innebär att eliten erkänner det moraliska problemet i att de fattigaste ska bära hela bördan för krisen.

Det är en ganska skarp vändning från regeringens budskap under upploppens första dagar?

-Regeringens utspel de första dagarna var arroganta och baserade på att problemet hade en polisiär lösning – att man med tillräckligt mycket kraft skulle kunna slå tillbaka. Men det är viktigt att tänka på att de föreslagna förändringarna inte är någon långsiktig lösning på det verkliga problemet: att vi inte lyckas skapa mer rikedom. Det är som en för liten filt – om den täcker upp till huvudet är fötterna bara och vice versa, funderar Mia och fortsätter: -Beslutet innebär emellertid att regeringen erkänner att det finns illegitima utgifter och att man accepterar att något bör göras åt detta.

Många har kritiserat regeringen för att vara populistisk då den föreslog reformerna först efter upploppen. Mia håller inte med utan menar att man bör se regeringens agerande utifrån de två världarna – och de osynliga brott som pågår hela tiden i Moçambique: – Hur kan det vara tillåtet att privata banker i ett av världens fattigaste länder gör miljonvinster? frågar han sig.

I Sverige är Mia Couto mest känd som författare och historieberättare, i hans hemland Moçambique är det lite annorlunda – här han lägger stor vikt vid sina krönikor som är tillgängliga för långt fler människor.

-De som läser mina böcker i Moçambique tillhör en urban elit, tyvärr. Men jag blir också förvånad ibland när människor kommer fram till mig spontant på gatan för att prata om mina böcker. Jag lägger stor vikt vid att skriva för tidningar och tidskrifter, det skapar nog mer förändring än böckerna.

Det är få moçambikier som har portugisiskan som modersmål och stora delar av befolkningen pratar inte portugisiska utan något av de ungefär 16 lokalspråken. Har dina böcker översatts till något lokalspråk?

-Kortare historier har översatts men inga hela böcker. Det har varit mindre initiativ och inga formella bokutgivningar. Att översätta böckerna gör inte nödvändigtvis att de kommer närmare människorna – bantuspråken är inga skriftspråk. Jag har arbetat en del med teatergrupper som har gjort egna tolkningar och översättningar av böcker och historier.

Debatten om valet av portugisiskan som nationellt språk blossar upp med jämna mellanrum, senast för några veckor sedan genom ett antal artiklar i dagspressen där Frelimo kritiserades för sitt val vid Moçambiques självständighet 1975.

-Det var ett oundvikligt beslut och vi kan inte beskylla Frelimo för att de fattade det. Om de inte hade gjort det hade vi inte haft det Moçambique som vi har idag. Om de valt ett annat språk, något av de lokala bantuspråken, hade detta varit en stor potentiell källa till förskräckliga konflikter mellan olika etniska grupper.

På Bok & Bibliotek representerar Mia tillsammans med ett antal andra författare de portugisspråkiga afrikanska författarna. Temat för mässan afrikansk litteratur – finns det egentligen något sådant?

– Det finns ingen afrikansk litteratur lika lite som det finns en europeisk eller asiatisk litteratur, fastslår Mia. -Det är viktigt att tänka på att Afrika inte är något man kan stoppa i en säck, samtidigt är detta en kamp som måste föras i och av Afrika. Kontinenten borde ha kraft att bejaka mångfalden som vi har. Samtidigt är det så att för den som varit utanför världen, är det en ny dörr som har öppnats och det vore dumt att inte gå in. Detta kan hjälpa till att flytta fram positionerna, menar Mia.

-Den afrikanska litteraturen befinner sig lite på fall just nu – den var mer på modet för några år sedan. Samtidigt som man kan kritisera att olika saker blir mode finns det också mycket som är bra – det är många nya författare exempelvis som kan få skjuts av de etablerade och göra sig mer kända. Men varje författare vill i sista ändan bli känd för sitt eget författarskap och inte som en representant för en grupp eller en kategori. Varje författare är en kontinent, säger han och ler. Tanken om kontinenten är återkommande i Mias texter.

Mia är som författare känd för sitt poetiska språk, gränsöverskridande historier och uppfinnande av egna ord. Böckerna pendlar mellan de verkliga och det overkliga och många gånger mellan olika historiska tider i samma berättelse. Detta kännetecknar även den senaste av hans böcker som givits ut i Sverige; Sjöjungfruns andra fot. Mias böcker har översatts till 25 olika språk – men hur fungerar det med översättning av ett språk som är så egenhändigt och där ord som inte finns finns?

-Översättningarna är väldigt arbetsamma processer med hundratals frågor från översättaren men inte alla frågor har svar eller lösningar. Språket är kopplat till kultur, tradition och poesi vilket gör översättningen väldigt svår. Men de finns de som klarar av det – som kompenserar ett uppfunnet ord, som inte kan översättas, med att uppfinna andra ord så att känslan och betydelsen ändå blir densamma. Det är ett stort förtroende att låta någon översätta – som att lämna över en del av sin själ. Kanske är det ungefär som vid en operation – du är helt utelämnad till läkaren, funderar Mia. -Ett av problemen är att jag inte själv får välja översättaren – då hade jag valt någon som jag visste kände till Moçambique, kulturen och sammanhanget. Men det är förlaget som väljer. Det finns fall där jag gått in i konflikt men de berättar jag bara om du lägger ner pennan, säger han och skrattar.

Portugisiska är ett latinskt språk liksom bland annat franska, italienska spanska vilket inte nödvändigtvis gör det lättare att översätta till något av dessa språk som enligt Mia har en annan historia.

-Portugisiskan har en historia av utbyte. Språket har haft fördelen att ta sig till Brasilien och få ta del av en utveckling där och även här i Afrika. Portugisiskan är en ett språk som accepterar förändring på ett sätt som få andra språk gör – det skyggar inte när saker kommer utanför ordningen. Det är annorlunda än engelskan till exempel som här i Afrika har varit ”fina damen” och där man pratar om en ”god engelska” – portugisiskan har historiskt sett inte haft denna mani. Det är först nu som portugiserna börjar få för sig detta – kanske för att portugiserna tror att språket är det enda som de verkligen har.

Avslutningsvis undrar jag om han har någon favorit bland orden han har uppfunnit?

-Det är svårt att säga men ”abensonhada” är ett bra ord, säger Mia. Ordet är en sammanslagning av att ha drömt, en välsignelse och något som är gott. Mia fortsätter: -Många av de ord jag uppfunnit har blivit mer verkliga än de riktiga orden och på det sättet oersättliga. När jag måste säga de riktiga blir jag osäker på hur de egentligen är, skrattar han och slår ihop sitt anteckningsblock med Che Guevara på framsidan.

 

På alla foton jag sett av Mia har han ett mycket neutralt ansiktsutryck – jag frågar om ett stort leende är möjligt? Frågan framkallar ett gott skratt men innan jag har fått upp kameran är den neutrala minen plats.

Sega reformer och fina möten

Idag träffade jag en vän som arbetar med reformen av den offentliga sektorn i Moçambique. Vi pratade om förra veckans händelser och om regeringens radikala beslut igår. Han sa lite ironiskt men ändå på allvar att på tre dagar lyckades folket åstadkomma större reformer än tio års reformarbete (inklusive enorma påtryckningar från givarna).

Idag har jag intervjuat en av Moçambiques främsta författare, Mia Couto. Det blev ett ett fint samtal som förhoppningsvis ska bli en artikel. Efter att den är publicerad tänkte jag lägga upp intervjun i sin helhet här på bloggen. Mia kommer att delta på Bok & Bibliotek i Göteborg i slutet av september.

Idag har vi haft möte i Maputo med de tänkta framtida samarbetsorganisationerna för det nya naturresursprogrammet – spännande och roligt! Imorgon kommer foton.

Plantera träd

I början av februari träffade jag punkrockbandet Neverstore som släppt ny skiva och genom den bidrar till Vi-skogen. Köpet av skivan innebar även plantering av ett träd hos Vi-skogen i Östra Afrika. Idag fick jag information om att trädet växer så det knakar, kolla här!

Plantera ett träd du med, besök www.planteratrad.se!

Läs intervju med Neverstore tidigare publicerad på bloggen, klicka här!

Afrika är fortfarande ett land

Årets bokmässa i Göteborg har tema ”Afrika”. Bra kan man tycka men samtidigt lite problematiskt. Viktoria Olausson skrev följande tänkvärda mail till arrangörerna:

Hej!
Hur tänker ni när ni väljer tema för bokmässan? Att man ena året kan
ha Spanien eller Estland och nästa en hel kontinent – Afrika. Har det
att göra med att Afrika ligger en bit bort?
mvh
Viktoria

En del av svaret:

Vi på Bokmässan har varje år ett tema som vi uppmärksammar lite extra. På senare år har det ofta varit enskilda länder eller språkområden (förra årets spanskspråkiga tema innefattade även författare från de spansktalande delarna av Sydamerika). Tidigare har vi även haft andra typer av teman, som t ex 2006 års yttrandefrihetstema.

[…]

Det är förstås inte möjligt att täcka hela den afrikanska litteraturen under fyra dagar. Inför valet av Afrika som tema har vi noga övervägt att bara presentera ett land eller en region. Vår slutsats är emellertid att det för Bokmässans besökare är intressantare att mässan försöker spegla den enastående bredden i afrikansk litteratur. Därför har Bokmässan valt att inkludera hela den afrikanska kontinenten i årets tema.

Läs hela svaret på Viktorias blogg!

Besök vid Öresundsvarvet

Besökte Öresundsvarvet (eller Öresunds Drydocks alternativt Öresund Heavy Industries som det numera heter) i veckan tillsammans med några av kursdeltagarna från MiL-utbildningen (Ulrika, Göran, Martin och Suljo, se bild nedan). Väldigt fina kranar och ett intressant besök! Detta var avslutningsinternatet på MiL-programmet och därmed är det slut på de frekventa Sverigeresorna.

Fint svartbygge i Hjo

Sista dagen jag befann mig i Hjo fanns en finfin artikel i Hjo Tidning (apropå galenskaper i svensk media, kommenterade nedan). Under rubriken ”Svartbygge i hamnen” diskuteras  initiativet med att bygga en flytbastu i Hjo utifrån att det är oklart om bastun är en byggnad eller båt. Jag tycker att det är ett alldeles utmärkt initiativ – besök Olle Widéns hemsida för att boka bastun! Nedan bilder på Hjo Tidning och den svarta båten/byggnaden.