Catembe

Trots att jag har varit i Mocambique ett antal år hade jag innan idag aldrig tagit båten över till halvön Catembe, tio minuter från centrala Maputo. Men idag slog jag till, tillsammans med pappa, som fann en vän (med liknande skägg ), se sista bilden nedan.

Överraskningsvis pratade mannen svenska då han varit utrikeskorrespondent i Sverige under åttiotalet. Han berättade att han var bekymrad över socialdemokratin efter Palmes död och undrade om han skulle våga åka dit igen nu när vi har nazister i riksdagen. Ja det kan man undra…

I buskarna bland giraffer, zebror och gnuer

Idag besökte vi en safaripark som ligger strax utanför Maputo – riktigt fint! Vi såg zebror, gnuer, buffel (men de sprang så snabbt att de inte finns med på bild), giraffer, olika bockar och lite annat.

Vi trodde att vi missat strutsarna men när vi var på väg ut från parken stod två strutsar och väntade vid grinden.

Särskilt fint att man kunde gå ifrån bilen ut i buskarna…

Lichinga-Maputo

Här kommer några foton från bilresan Lichinga – Maputo. Sammanlagt körde vi 2708 kilometer. Allt gick enligt planerna och jag har nu fått se bron över Zambezifloden (som var lite av resans höjdpunkt).

Några rader om fotografierna: 30 mil från Lichinga gjorde vi första stoppet i Cuamba där vi besökte agroforestrycentret (och dess getter) varefter vi åkte mot Zambeziprovinsen (där vi körde förbi många skogsskövlingar – se foto med stockar). Vi sov en natt i provinsens huvudstad Quelimane (där välbehövliga vägreparationer är nära anstående) och därefter åkte vi till Chimuara/Caia – som sedan drygt ett år tillbaka binds samman av en fantastisk bro.

Vi hade tänkt att sova en natt i Gorongosaparken men det var fullt så vi styrde kosan direkt till Chimanimani vilket inte var ett dåligt val. Vi stannade två nätter på nyöppnade Ndzou Camp (se små hus/hyddor). En fantastiskt fridsfull plats som varmt rekommenderas! Vi gick på ”elephant tracking” men såg inga elefanter men väl elefantskit och -spår.

Efter Ndzou begav vi oss mot kusten, gjorde ett kort stopp i Vilanculos (för havsbad) och körde sedan vidare mot Morrumbene där vi sov en natt på ett ställe med finfin havsutsikt. Efter att ha bevittnat en magnifik soluppgång inledde vi sista dagens körning och anlände enligt planerna i Maputo framåt eftermiddagen.

Ett par bilder från en plats nära paradiset

Från förra veckans tvådagarsbesök på Nkwichi Lodge.

Stadsvandring Maputo (4)

Är tillbaka i Maputo och ämnar ta upp stadsvandringarna igen. Börjar så smått idag. Besökte en vän idag vars hus ligger i korsningen mellan Avenida 24 de Julho (nationaliseringsdagen som jag skrivit om i Stadsvandring 1) och Armando Tivane. Armando var en av kämparna i befrielsekriget mot den portugisiska kolonialmakten och dog i strid i Teteprovinsen. (För svenskar är Avenida Armando Tivane kanske mest bekant för att Svenska Skolan i Maputo ligger där.)

Från balkongen ser man utöver siluetterna på husen som ligger på Julius Nyerere. Julius föddes 1922 i Tanzania och blev landets förste folkvalde president 1962. Julius var nationalist och hans socialistiskt präglade politiken han sökte föra kallades Ujama som betyder självtillit eller självförsörjning. Julius var den som gjorde swahili till nationellt språk i Tanzania.

Från köksbalkogen ser man utöver Francisco Orlando Magumbwe. Francisco föddes (okänt årtal) i Niassa och växte upp i en katolsk församling där han även arbetade som sjuksköterska.

Sol och värme!

Jag avslutade arbetet med halvårsrapporten strax före midnatt i fredags kväll (då hade internet emellertid försvunnit så skicka den lyckades jag inte). Helgen har tillbringats långt borta från rapporter – vid Niassasjöns strand – fantastiskt skönt och fint att komma bort från Lichingas kyla, regn och gråa himmel.

Under båtfärden ut till Nkwichi seglade örnar över båten, det var lite på gränsen till för mycket vind för att vi skulle ta oss fram hela vägen men lyckades till slut. Nedan några foton från helgen; båtfärden, rummet, stranden, lunch uppdukad på stranden, solnedgång över sjön och en av de inte så trevliga kurvorna i de branta backarna ner mot sjön.

Stadsvandring Maputo (3)

Även under sista dagen i Maputo innan resan till Lichinga (där jag befinner mig nu) fick kameran vara med på promenaden. De små inläggen om Maputo här på bloggen har gjort att jag ser med lite nya ögon på saker som jag tidigare bara snabbt har passerat utan särskilt mycket reflektion.

Huset på bilder här intill ligger på 24 juli (kommenterade i Stadsvandring 1), tvärgatan precis till vänster heter Almeida Ribeiro. Det är lite svårt att ta reda på vem Almeida var – det finns flera alternativ att välja på, bland annat fotbollsspelare och brasilianska jurister.

Det mest troliga verkar vara att Almeida som har givit namn åt gatan var en portugisisk politiker som föddes 1924 och under åren 1985 och 1987 var försvarsminister. Efter att ha korsat Almeida kommer jag till en stor byggarbetsplats som enligt uppgifter ska bli ännu en bilproving (har skrivit ett antal gånger på bloggen om historierna kring bilprovingen).

Svänger in på Salvador Allende (från Stadsvandring 2). Över en port finns en av många detaljer med religiöst fokus som utsmyckar Maputos fasader. Under den kaklade bilder hänger en skylt på sniskan som informerar om att här säljs tobak.

Går vidare på Allende och hittar en skylt som talar om vem Maguiguana var, nämnd i stadsvandring 1, nämligen en framstående antikolonial hjälte. På en lyktstolpe sitter samma affisch som på hundratals andra: annons för hjälp att plugga till slutproven i grundskolan. 

Väl på Paulo Samuel Kankhomba, gatan där kontoret ligger, går jag förbi en av många statliga bussar som finns till för att skjutsa arbetarna till arbetsplatserna. Just denna har nog sett sina bättre dagar.

Under dagen promenerar jag till ett möte och går en bit på Kim Il Sung. Kim föddes 1912 i dåvarande Japanska Korea (nuvarande Nordkorea). Han var Nordkoreas ledare från 1948 till sin död 1994. Han var under denna tid först premiärminister och därefter president. 1998 utsågs han till republikens evige president.

Jag svänger in på Kwame Nkrumah. Kwame föddes i Ghana 1909 och var Ghanas förste president mellan 1964 och 1966. Kwame var mycket aktiv i självständighetsrörelsen som 1957 ledde till Ghanas självständighet. På denna gata ligger ett antal fina äldre hus med tak och verandor som sätter fart på byggarinspirationen, på ett sådant hus sitter gatuskylten.

På Kwama hittar jag även ett hus som jag inte sett tidigare, med guldbokstäver vid entrén som förkunnar att här huserar den som står för den socialistiska revolutionen. Jag går runt monumentet och ser att det (inte så överraskande) är Frelimo som står för den.

En bit bort från den socialistiska revolutionens väktare har något satt upp en egenhändigt gjor skylt på ett träd. På skylten står det att man inte får slänga sopor där. Under den ligger en hög med soppåsar och anna bråte.