Gott nytt år från ett litet torn

Upp i detta lilla torn bor jag här på Ilha de Mocambique. Trivsamt och inte så dumt med en pool nedanför fönstret. (Pratade med familjen i Sverige igår och konstaterade att temperaturskillnaden mellan här och där är runt 60 grader.)

Lyckas ganska bra med att inte jobba, igår kunde jag emellertid inte hålla mig borta från att göra en handlingsplan för rekommendationerna från decentraliseringsseminariet vi hade för en dryg månad sedan i Lichinga…

Önskar alla bloggläsare ett riktigt gott nytt år och tackar för alla besök ni gjort under 2009!

Ilha by night

Befinner mig på ön Ilha de Mocambique som ligger Indiska oceanen några kilometer utanför Mocambiques fastland. Ön var portugisernas första huvudstad i Mocambique innan de, för ungefär 100 år sedan, bestämde sig för att flytta den till där Maputo nu ligger. Ön är förklarad världskulturarv av Unesco.

Varmt och klibbigt här… Och väldigt fint!

Vägen hem från julfirandet

På vägen hem från Nkwichi lämnade vi av en engelsk läkare, Peg, vid hennes hydda i Cobue där hon bor och arbetar som barfotaläkare. De första tre bilderna är från hennes hus. Övriga foton är från vägen mellan Cobue och Lichinga – helt fantastiska vyer! (Dock inte helt fantastisk väg. Det syns inte så bra på foton men på vissa ställen är vägen väldigt brant, man får lite känslan av att man ska välta baklänges…)

Ett foto föreställer ett ”höghus” (här är allt som har mer än en våning ett höghus). Inte så vanligt att se hyddor med övervåning och balkong – väldigt fint!

Djurliv i jul

Träffade på lite olika djur under julhelgen (beskriven i de två inläggen nedan), vissa trevligare och mer älskvärda än andra. Kan avslöja att den svarta skorpionen inte blev långlivad efter fototillfället…

Har fler foton men inte mer tålamod, det får vänta tills åskvädret har gått över, strömmen blivit lite mer tillförlitlig och nätet klarar av att ladda upp mer än 0,32 kB per sekund…

Lerbil på väg till julfirande

För att ta sig till den fantastiska plats som visas på fotona i inlägget nedan åker man bil en bit och sedan båt. Vägen är lite sådär – särskilt om man försöker sig på en genväg som visar sig vara en väg med ett tjockt lager av smörliknande lera som ligger på ett lager av annan lera.

Smöret åkte åt sidan och bilen hamnade i diket. Inte så lätt att ta sig upp när däcken inte får något fäste. Efter ett antal olika strategier lyckades vi komma upp och sedan backa tillbaka till den andra vägen… (Leran var dock inte så dum att ha mellan tårna…)

Julhälsning från Niassasjön – en vit jul!

Som jag skrev för några dagar sedan firade jag jul på Niassasjöns strand (bokstavligt talat). Det blev en vit jul i den fantastiska, vita gnisslande sanden. Vill gärna visa några foton, uppkopplingen här idag är emellertid väldigt svag så fotona blir väldigt små (har kämpat i 45 minuter för att få upp dessa, inklusive tre strömavbrott).

Fler foton är på väg, bland annat från när vi körde fast med bilen i leran på vägen ut… Även foton på diverse djur som vi stötte på under resan kommer, däribland en skorpion som flyttade in i vårt hus på stranden…

Besök lodgens hemsida på http://www.mandawilderness.org!

Fler foton från helgen

Är inte helt vän med wordpress’ funktion för att lägga in bilder inne i texten i blogginläggen. Därför kommer här ytterligare ett par foton som får stå för sig själva men som hör till inlägget nedan.

Andra raden: Det nedan beskrivna utebadrummet.
Tredje raden: Det nedan beskrivna baobaoträdet (och en utsikt).
Fjärde raden: Den nedan beskrivna farmen; pedalvattenpump (lite ironisk arbetsfördelning på fotot), papperstillverkning av returpapper från lodgen.
Femte raden: Fortsättning besök på farmen och till sist ”mitt” hus.

Bad, snorkling och vita sandstränder

Tillbaka i Lichinga efter en helt fantastisk helg på Nkwichi Lodge i Cobue norr om Lichinga. Jag är inte så bra på det här med att turista men det här gillade jag verkligen, så pass att jag tänker göra lite reklam för det här på bloggen! Det finns många anledningar till varför man skulle vilja åka dit! (De tre fotona nedan kan få tala för sig själva… Snart kommer fler foton här på bloggen!)

Vägen dit är emellertid inte av anledningarna. Efter att ha kört drygt en timme på en finfin väg tar en grusväg vid. Denna bit, som tar ungefär en timma att köra, har konsistensen av smör som har stått i sommarsolen ett bra tag, det är som att köra i en smörbytta. På vägen ut gled jag elegant av vägen och konstaterade sedan bittert att fyrhjulsdriften inte fungerade vilket resulterade i mycket svett, vedletande och grävande mitt ute i ingenstans (får man nog faktiskt säga, enda sällskapet var babianer). Det som till slut fick upp bilen ur smöret var en lastbil överfull med folk som hjälpte till att putta. Lite längre fram på vägen är det som att någon har lagt en tvättbräda längst ner i smörbyttan vilket inte gör körningen roligare. (Man kan flyga till lodgen också…)

Hur som helst, väl framme efter knappt fyra timmar i bilen och en timma på en båt på Malawisjön var det värt varenda svettdroppe. Stället är helt underbart. Dagarna delades (nästan lika) mellan i tid i vattnet och på land. Har simmat och snorklat massor i det klara blågröna vattnet (se fotona överst). När man dyker ner är det som att simma runt i ett akvarium – det är fullt av färgglada fiskar, bland annat Malawiciklider som är vanliga just i svenska akvarier. Över ytan är det gott om exotiska fåglar som solar sig på klippor och stenar som sticker upp ur vattnet, bland annat afrikanska fiskörnar (det var till och med så att jag blev lite fågelintresserad, inte illa). 

Husen som man bor i är byggda av lokalt material och väldigt stilfullt gjorda (se mittenfotot ovan). Badrummet är ute, antingen utedusch eller utebadkar, båda med utsikt över sjön och placerade mitt i bushen. Runt huset springer en massa Herr Nilsson-apor som lär ha en förkärlek för att stjäla, särskilt tandborstar (råkade emellertid inte ut för detta). Man kan välja var man vill ha sina måltider serverade, på sin egen altan, på sin ”privata strand”, på den gemensamma stranden, uppe på ett berg eller vid ett gigantiskt baobaoträd som ligger 30 minuters promenad från lodgen.

När jag besökte baobaoträdet fick jag berättat för mig att det är det näst största i Afrika (finns det baobao på någon annan kontinent?) och att människor från byarna runtomkring brukade gömma sig inne i trädet under inbördeskriget.

Till frukosten var en höjdare tjocka bananpannkakor som smakade Liseberg (vet inte hur men fick en stark Lisebergskänsla i magen när jag åt dem). Man blir tillsagd att inte bada mellan 17 och 6 för det finns ett par krokodiler som håller till i närheten och mest har synts till på dessa tider. Inte utan att man tänker på de där krokodilerna när man snorklar runt bland klipporna även på andra tider…

Lodgen samarbetar med de omkringliggande byarna i ett antal projekt. Bland annat har man finansierat skolbyggen. De driver även en farm som producerar grönsaker och annat till lodgen men som också funkar som ett slags lärocenter för bönderna runtomkring, dit de kan komma och lära sig om hållbart jordbruk och variation i produktionen.

Dagar där man antingen går barfota i vit sand eller befinner sig i blågrönt vatten är helt klart uppskattade inslag. Är medveten om att platsen är lite av världens ände i förhållande till Sverige, men det finns mycket annat man kan passa på att göra om man skulle resa hit. Rekommenderar verkligen ett besök!

Snart kommer fler foton i ett separat blogginlägg!