Igår kväll vid 21-tiden ringde en kollega som åkte till Mandimbadistriktet (cirka 15 mil från Lichinga) och bad att bli hämtad, hans mamma hade hastigt insjuknat och låg på intensiven på sjukhuset i Lichinga. De där 15 milen är ingen autobahn precis, vägen är full av mer eller mindre gigantiska hål. Man avråds från att köra efter mörkrets inbrott här med tanke på olycksrisken. Bestämde mig dock för att åka, kanske inte ett så vist beslut, jag vet inte? Men hur kan man egentligen motivera att ingte åka i en sådan  situation?

Det gick bra, såg en massa djur på vägen. Bland annat massvis med ugglor som satt mitt på väggen och glodde på bilen med sina stora ögon. Höll på att krocka med en. De är ganska stora när de fäller ut sig precis framför vindrutan… Inte så långt från Lichinga körde vi förbi en massa kor och tre personer som följde dem. Fick veta att kor transporteras till fots (för såväl djuren som människorna) från Malawi till Lichinga (minst 2o mil beroende på var i Malwi de kommer ifrån) där de slaktas och styckas på marknaden. Varje dag (och ibland natt) lär man sig något nytt.

Igår lades den sista biten betong på plats på bron över Zambezifloden mellan Chimuara i Zambeziprovinsen och Caia i Sofalaprovinsen. (Notícias idag) Bron är inte klar men det existerar nu i alla fall en fysisk koppling. Fantastisk måste jag säga! Har kommenterat bron tidigare här på bloggen.

https://kajsajohansson.wordpress.com/2009/02/06/bron-over-zambezifloden-blir-klar-i-tid/

Bokföraren skickade ett sms i morse och meddelade att han inte skulle komma till jobbet på förmiddagen på grund av ett dödsfall i grannhuset. När han kom till jobbet i eftermiddags berättade han att det var ett barn som dött, av chiteka. Jag bad om en förklaring och han berättade att det är som en traditionell drog som någon har grävt ner i jorden. Om man trampar på den dör man inom kort om man inte tillräckligt snabbt tar sig till en traditionell doktor. Barnet som dog i morse var ungefär fem år. Bokföraren berättade att en liknande sak hänt för en kort tid sedan men ett annat barn i samma område. Vissa saker förstår man inte riktigt.

Lovade för ett bra tag sedan uppdatering om fotbollsmatchen Mocambique-Nigeria. Det blev oavgjort. Lite intressant för på något sätt hade regeringen lovat landslaget en summa pengar om de vann. Det gjorde de ju alltså inte men av det mocambikiska folket ansågs det som en seger att de lyckades spela oavgjort så de krävde att fotbollsspelarna ändå skulle få sina pengar. Ytterligare en anledning till att folk tyckte att spelarna skulle få sina pengar var att de annars under mystiska omständigheter skulle försvinna in i statsapparaten. De fick pengarna så någon slags folkstyre finns det i alla fall här.

… mot bättre uppdaterad blogg, dock endast på semestersidan än så länge. Ska samla ihop till en uppdatering om nyheter från Mocambique inom de kommande dagarna. Kan meddela att hundarna fått namn, den som gav de vinnande namnen är ägarinnan till bloggen http://www.tokfeminist.blogspot.com/: Hasse och Tage (den svarte är Hasse och den brune är Tage).

Väl framme i Cuamba besökte vi bland annat agroforestry-fältet. På fotona pappa och syster tillsammans med koordinatören för fältet och hans medarbetare.

Efter Ilha de Mocambique åkte vi bil till Cuamba via Gurue som är största tedistriktet i Mocambique. Vägen är en gigantisk omväg men den egentligen vägen är ofarbar på grund av bortregnade broar. Vi la 11 timmar på att transportera oss ungefär 35 mil. Första bilden en bro som ett par dagar tidigare blivit påkörd av en lastbil, vi såg lyckligtvis inte hur dålig den var förrän vi redan var över den. Gurue är ett av de vackraste distrikten jag varit i i Mocambique med sina gröna berg. Fotografierna föreställer teplantager och arbetare på plantagerna.

Ännu en fortsättning från Ilha de Mocambique (med risk för att bli tjatig…).

Fortsättning på foton från Ilha de Mocambique.

Här kommer lite bilder från Ilha de Mocambique som fram till förra sekelskiftet var portugisernas huvudstad i Mocambique. Numer är ön ett världskulturarv. Ön länkas till fastlandet av en enfilig bro, ungefär 4 kilometer lång.