Långt från världens största

Publicerad den av
1

På vägen tillbaka från Sri Lanka stannade jag till i Dubai, staden med världens…

  • största shoppingcenter (1200 affärer på en yta som är drygt 50 fotbollsplaner)
  • högsta byggnad (828 meter högt med 163 våningar)
  • största konstgjorda ö (sträcker sig 7,5 kilometer ut i havet)

Besökte respektive tittade på de första två och blev lite lätt matt. Tillbringade därefter tiden i Dubais något äldre stadsdelar (där ”äldre” är relativt), bland annat strosandes längs kajkanten där stora, vackra träbåtar lastas av och på. Last från bland annat Kina och Indien. Pallar lastade med matolja med texten ”In transit to Afghanistan” men besättningen förklarade att de skulle till Somalia. Båtar lastade med gamla cyklar i högar, kylskåp, livsmedel, lyftkonditioneringar och så ett par begnande bilar (från Dubai på väg till Somalia) inklämda mitt i (med lådor packade i bilarna).

Jag tänker att det skulle vara intressant att tillbringa några veckor där på kajkanten för prata med de som lastar på och av och fundera på världshandeln utifrån det som skeppas på träbåtarna – långt från ekonomin kopplad till världens största shoppingcenter på andra sidan floden…

Varmt och gott…

Publicerad den av
1

Är på semester på Sri Lanka. Varmt (nästan lite väl) och gott och väldigt fuktigt – men skönt! Har tillbringat dagarna i/läsandes vid poolen och promenerandes i Colombo. Fascineras av byggnader i olika stilar, känner igen vissa från Moçambique (portugiserna var även här). Väldit fint att kunna strosa i lugn och ro (om än med kaos runt omkring). Hundratals tuktuk-förare tutar, stannar och försöker övertala mig att åka istället för att gå. Häromdagen bestämde en att jag skulle åka med utan att betala och idag gav en person på gatan mig lift när han skulle åka. (Det säger något om hur varm/envist utmattad jag antagligen såg ut.)

Konstaterar att det är bra att åka med personer med olika religioner, katolska chaufförer visar kyrkor och buddhistiska visar tempel. Vid ett besök i ett tempel i Negombo gick strömmen och det blev minst sagt mörkt i templet. Det hindrade emellertid inte visning. En person ledde runt mig i kolmörkret och sa åt mig åt vilka håll jag skulle fota med blixt för att se vad som fanns…

Imorgon blir det tågresa!

Frekvent moskébesökare…

Publicerad den av
Svara

Som jag skrev i inlägget nedan var moskén i Mazaar-e Sharif en fantastisk upplevelse. Gick tillbaka ytterligare ett par gånger under veckan, med lite mer tur med solen än vid första besöket. Fint också med familjelivet runt moskén, inklusive fotbollsspelande barn. Idag åkte vi tillbaka till Kabul så nu blir det lite lugnare med uppdateringarna här på bloggen…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Om moskén från Wikipedia: The name ”Mazar-e Sharif” means ”Noble Shrine”, a reference to the large, blue-tiled sanctuary and mosque in the center of the city known as the Shrine of Hazrat Ali or the Blue Mosque. Some Muslims believe that the tomb of Ali ibn Abi Talib, the cousin and son-in-law of Prophet Muhammad, is at this mosque in Mazari Sharif, after Ali’s remains were transferred to Mazar-i-Sharif as per request of Ja’far as-Sadiq. However, most Muslims believe that the grave of Ali is at the Imam Ali Mosque in Najaf, Iraq.

Glädjen över att gå i skolan

Publicerad den av
Svara

Några foton som visar glädjen över att gå i skolan – från en skola för döva och blinda barn som drivs av en av SAKs samarbetsorganisationer i Mazaar-e Sharif. Organisationen arbetar på olika sätt för att försvara blindas rättigheter och producerar bland annat en tidning. Blev mycket fascinerad över blindskriftsskrivmaskinen och dess flinka användare…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Takht-i Rustam

Publicerad den av
Svara

Under vistelsen i Aybak i Samanganprovinsen besökte vi även en turistattraktion; Takht-i Rustam. Det fanns ingen information på plats men Wikipedias förklaring finns nedan (ger mig, för allas skull, inte in på en egen tolkning). Vackra former och utsikt över Aybak med omnejd! (Inser att blogginläggen från de senaste dagarna avslöjar en stor entusiasm för denna del av landet…)

Literal meaning the throne of Rustam, named after Rustam, a king in Persian mythology, is a hilltop settlement. It is dated to the 4th and 5th centuries of the Kushano-Sassanian period, which is corroborated by archaeological, architectural and numismatic evidence. It is located 3 km to the southwest of Samangan town. It is the location of a stupa-monastery complex which is fully carved into the mountain rock. The monastery of the major Buddhist tradition of Theravada Buddhism, has five chambers, two are sanctuaries and one is a domed ceiling with an intricate lotus leaf beautification. In the adjacent hill is the stupa, which has a harmika, with several caves at its base. Above one of the caves, there is square building with two conference halls, one is 22 metres square and the other is circular. In one of these caves, Archaeological excavations have revealed a cache of Ghaznavid coins. (Wikipedia)

Jämställd man och stolta systrar

Publicerad den av
Svara

IMG_3614_litenI en knallrosa byggnad strax utanför Jowzjan träffar vi samarbetsorganisationen HREVO som arbetar mot våld mot kvinnor. Byggnaden tillhör departementet som är ansvarigt för jämställdhetsfrågor. När vi kommer in cirkulerar två allvarliga män i mörka kostymer och Afghanistans flagga på kavajslaget runtomkring oss och vi förstår efter en liten stund att de är säkerhetsvakter (det är dock lite oklart vem de skyddar och från vem).

En av HREVOs aktiviteter är att organisera utbildningar om EVAW-lagen; Elimination of Violence Against Women. På utbildningarna deltar bland andra manliga och kvinnliga aktivister, mullor, ungdomar och byäldstar. Andra aktiviteter är radioprogram, debattartiklar samt produktion och spridning av affisher – allt med budskap om kvinnors rättigheter och våld mot kvinnor.

Nasrullah som håller i utbildningen som pågår just nu förklarar att de alltid utgår från såväl Koranens budskap som afghanska lagar. –Om deltagarna upplever att vi arbetar mot Koranen kommer de att arbeta mot oss. Därför utgår vi från de budskap inom islam som fördömer våld mot kvinnor. Vi börjar med att alla deltagare får säga vad de vet om vad islam och Afghanistans lagar säger om våld mot kvinnor och tar sedan diskussionen vidare därifrån.

Jag undrar hur budskapen tas emot av exempelvis mullorna som deltar i utbildningen. Både Nasrullah och Zarghona, HREVOS koordinatör i Jowwzjan, säger att det generellt är väldigt positiva reaktioner – inklusive nyfikenhet att få lära sig någonting nytt. Alla i samhället är dock inte lika positiva och HREVO har blivit motarbetade av vissa department både på nationell och lokal nivå.

Jag frågar vilka reaktioner männen får, från exempelvis sina egna familjemedlemmar, på att de arbetar med kvinnors rättigheter. Nasrullah berättar, något förläget, att hans systrar och mamma är väldigt stolta över honom. (Vad de manliga familjemedlemmarna tycker framkommer emellertid inte.) Säkerhetsvakten ger sig in i samtalet och informerar om att i denna provins är 45 procent av statsanställda kvinnor och att de till och med har en kvinnlig guvernör.

Till och med det.

IMG_3610_liten

 

Tänk om det vore som i Egypten, Libyen eller Sudan!

Publicerad den av
Svara

Igår besökte vi TSCO, en organisation strax utanför Mazaar-e Sharif som får stöd av av SAK för att utbilda unga kvinnor att skriva och fotografera. Syftet är bland annat att de ska bidra till en mer balanserad nyhetrapportering i lokala medier – om det endast finns manliga journalister är risken stor att berättelser från hälften av befolkningen inte inte hörs eller syns. Vi träffar TSCOs koordinatör, Mohsin Zai Ayoubi som berättar om tankarna bakom projektet; att bland andra inkludera unga kvinnor som befunnit sig i exil i exempelvis Iran och  Pakistan i många år och nu kommer tillbaka till Afghanistan utan arbete.

Samtalet glider iväg. Mohsin är upprörd över regeringens ointresse för lokal utveckling. –Vi bjuder in dem hit för att besöka utbildning och diskutera utveckling men de kommer inte. Ibland skyller de på att de inte har transport, då betalar vi en taxi för att hämta dem. Ska det vara så? Han menar att Afghanistans regering, NGOs och givare är allt för fokuserade på de stora städerna och glömmer bort människor på landsbygden. –De verkar tro att Afghanistan består av fem städer? Vi kommer till platser där de inte ens vet vem president Karzai är – den enda ledare de känner till är den lokale kommendanten.

Mohsin är också upprörd över hur svagt det afghanska civilsamhället är (och gör intressanta val av länder att jämföra med). –Tänk om det vore som i Egypten, Libyen eller Sudan! Men en dator och en stämpel gör inget civilsamhälle. Efter talibanregimens fall har det hållits tusentals workshops om mänskliga rättigheter. Men våldet ökar. Det enda vi har åstadkommit är att vi spenderat pengar och dagar i fina konferenshallar.

Jag frågar om hur han själv tycker att civilsamhället kan påverka utvecklingen konstruktivt och effektivt. Svaren blir mindre tydliga men några budskap går fram: Vi måste finnas där människor finns och vi måste prata med dem.

I rummet intill pågår lektioner med kvinnorna som lär sig fotografera, redigera och använda dator. Vi stannar där en stund innan vi beger oss tillbaka mot Mazaar. Nedan några foton från utbildningen och ytterligare några från ett besök på en ortopedisk klinik och verkstad på provinssjukhuset i Mazaar.