Styrka, övertygelse och envishet

Häromdagen träffade vi en kvinna på ett fält med gurkor. Hon hade ett barn på ryggen och en dotter som hjälpte henne att plocka gurkor. Vi började prata. Fältet var inte hennes eget, hon arbetade där för att tjäna pengar. Vi bad om att få sitta ner och prata lite mer.

Det visade sig att kvinnan, vid namn Flora, har fem barn. Hennes man övergav henne och flyttade till en annan provins. Han bidrar inte på något sätt till barnens utbildning eller till andra kostnader.

IMG_8068litenFlora har ett mindre fält med kassava, bönor, ris och hirs. Hon går upp klockan 5.05 för att gå till sitt eget fält och lämnar barnen hemma att ta hand om vatten, frukost och städning. Hon stannar på fältet i fem timmar och kommer därefter hem för att laga middag och ge barnen kärlek. Mellan 14 till 17 arbetar hon på andras fält för att tjäna pengar. På en halv dags arbete tjänar hon motsvarande 5 kronor. Det mesta som hon producerar på sitt eget fält konsumerar familjen själv men hon säljer ett par säckar torkad kassava varje år, till ett pris av ungefär 60 kronor per säck.

Varje månad betalar Flora 5 kronor till den lokala bondeorganisationen. Just nu är organisationens huvudsakliga verksamhet fiskdammar men en sådan kan hon inte skaffa för hon kan inte betala dem som gräver dem. Men hon tycker ändå att det är viktigt att vara med, inte minst för den sociala gemenskapen.

IMG_7990litenInget av de fem barnen har missat ett enda år i skolan förutom den äldste sonen som under ett år var tvungen att ta hand om hemmet då hon tillbringade mesta tiden på sjukhuset med yngsta dottern. Dottern kan inte gå och är ofta sjuk men på sjukhuset kan de inte hitta vad som är fel.

Flora, som själv inte hade möjlighet att studera när hon var ung, är fast besluten att alla barnen ska igenom skolan, och inte bara primärskolan utan hela vägen upp till tolvte klass. Den äldsta sonen har börjat. Vi frågar vad hon hoppas på från barnens utbildning. –Om jag lyckas få alla fem genom sekundärskolan måste väl gud rimligen välsigna oss med åtminstone en som kan hjälpa oss andra?

IMG_8073litenFlora går själv på alfabetisering för vuxna och drömmer om att hon ska bli vuxenutbildare eller jordbruksrådgivare en dag. Men hon tillägger att det nog inte kommer att bli så, hon är alldeles för gammal för det, hennes ålder springer ifrån henne säger hon. Så när hinner hon med alfabetiseringen? Den är bara tre dagar i veckan så dessa tre klämmer hon in den mellan lunchen och arbetet på andras fält. –Men jag skulle vilja gå alla dagar, och jag skulle klara det. Det är inte lätt att förstå vad som står där framme på tavlan när man aldrig har gått i skolan så jag skulle behöva mycket mer.

Djupt imponerad över styrkan, övertygelsen och envisheten. Det hade behövts ett längre samtal för att förstå varifrån de kommit.

Det här är till dig

Det här är till dig som tänker att människor i länder som Moçambique är fattiga för att de är lata, för att det inte kämpar. Det är få gånger i livet (om någon) som jag upplever en sådan strävsamhet som jag gör på landsbygden i Moçambiques. Fattigdomen har många dimensioner vilket gör att nästan allt blir en kamp för människor som lever i den. Att ta sig till skolan, att ta sig till hälsokliniken, att hämta vatten, att hämta ved, att odla på fältet, att försöka sälja lite överskott, att se till att alla barn får gå i skolan – även på högstadiet där det inte längre är gratis. Allt är en kamp. Men människor strävar, kanske på platser som denna mer än någon annanstans.

Det här är till dig som tror att det är tillräckligt att veta vad människor i städerna anser om människor på landsbygden. Som är som den chef för en organisation som vi träffade i provinshuvudstaden för ett par dagar sedan som med bestämdhet hävdade att människor på landsbygden inte är intresserade av utbildning, att de egentligen bara vill gifta sig och skaffa barn. Jag tänker att om chefen hade tillbringat om så bara en dag här skulle verkligheten ha överbevisat honom. Genom alla vittnesmål från barn, unga, vuxna och gamla om kampen för utbildning; för barn, unga, vuxna och gamla. Men att det finns många hinder; att barnen behövs hemma eller i jordbruket, att jordbruksmarkerna roterar, att hushållet behöver inkomster och att hushållet inte har råd att betala skolavgifter. Att giftermålen är en liten del i något som är mycket större och långt mer komplext.

Det här är till dig som tror att jordbruket, i ett land där minst sju av tio lever på jordbruk, inte är en nyckel för landets utveckling. Jag vet att du finns bland biståndsorganisationer, biståndsgivare, politiker och ekonomer. Men du skulle sitta ner en eftermiddag med de unga studenterna på jordbruksskolan här så skulle de med lätthet förklara för dig hur det är alldeles självklart att jordbruket måste vara utgångspunkten för landets utveckling. De skulle tala om för dig att de är medvetna om storskaliga investeringar i olja och naturresursutvinning, och att detta kanske lett till utveckling i andra länder. Men de skulle också ställa frågan vad detta har att göra med bondefamiljer som lever i fattigdom och de skulle föreslå svaret mycket lite.

Det här är till dig som slänger dig med uttryck som att fattiga länders statsapparater är som svarta hål fulla av korrupta människor som inte har något intresse att förbättra situationen för sin egen befolkning. Utan att säga att korruption inte förekommer och har allvarliga effekter, skulle jag vilja grumla din bild med ett möte med på den lokala utbildningsmyndigheten här där du skulle få träffa de som ansvarar för vuxenutbildning och alfabetisering, skolhälsa och gymnastik. Du skulle också få träffa distriktsadministratören och hans administrative chef. Om du efter att ha lyssnat på deras passion och det som de åstadkommit utan att nyansera din uppfattning tänker jag att det inte är någon idé att diskutera med dig.