Vitt skilda lästips

Skulle vilja tipsa om två läsvärda bloggar (med väldigt olika inriktning båda väldigt viktiga).

Rapport från Världens tuffaste jobb

Sedan förra veckan befinner sig Linda Andersson, 32 år hos en bondekvinna i Uganda för att tillsammans med henne utföra Världens tuffaste jobb. Lindas vanliga jobb är på en bank och hon bor i Täby. Linda bloggar om sina ”vanliga” dagar som bondekvinna i Uganda – läs mer här! Ett litet utdrag från ett av inläggen.

Snart har vi halva grannskapet omkring oss som kollar på svenskan som tvättar förhand. Solen gassar och det tar tid. Angela lassar upp den blöta rena tvätten i en balja på huvudet, jag svingar upp en nyfylld vattendunk.

Rapport från Gaza

I slutet av förra året reste Erik Helgesson från Hamnarbetarförbundet till Gaza för att träffa bland annat palestinska fackliga aktivister. På bloggen Rapport från Gaza har han nu publicerat en ganska omfattande rapport från sitt besök som även ger en historisk tillbakablick. Ett utdrag från möte med lantarbetare:

Vi stannar och pratar med en stor grupp lantarbetare som är sysselsatta med utsäde. De har en tuff tillvaro. Lantarbetarna är ofta daglönare och männen på åkern förklarar att de arbetar långa dagar, från klockan 05 på morgonen till klockan 17 på kvällen. Deras arbetstillfällen och inkomster är mycket säsongsberoende, men under högsäsong uppgår en normal månadslön till drygt 2000 kronor i månaden. Arbetsvillkoren är anskrämliga men Gaza antas i dagsläget ha en arbetslöshet bland den vuxna befolkningen på omkring 60 %.  Därför är lantarbetarna som planterar lök på fältet bättre lottade än många andra.

Världen i Moholm och Skövde

Idag var jag på Skatteverket i Skövde för att försöka ta mig in i det svenska systemet efter att ha varit utskriven i nästan sex år. Väntandes på min tur hamnade jag i ett samtal med eritreansk flykting bosatt på en flyktingförläggning i Moholm. Han berättade att han än så länge inte lyckats lärt känna någon svensk men väl väldigt många människor från Kosovo, och ett par somalier som var med honom på Skatteverket. När de gick bjöd de in på eritreansk/somalisk lunch på förläggningen i Moholm. Världen är liten och samlas ibland i Skövde eller Moholm.

Lyckligvis förvandlades detta möte med myndigehterna inte till någon Kafkaprocess (vilket varit fallet tidigare bland annat när jag försökte få ett nytt pass), endast ett litet frågetecken kring formulärfrågan: ”Anledningen till flytt till Sverige?” Filosofisk fråga kanske…

Besök hos tulpanerna

Idag fick hela personalen på Kooperation Utan Gränser och Vi-skogen i Stockholm tillfälle till en blixtvisit hos Alverbäcks blommor för att höra om och se de klimatkompenserade tulpanerna (se inlägg nedan). En skön miljö med hav av tulpaner! Nedan några foton från besöket (försöker mig på ett bildspel för första gången, så att ni inte behöver klicka mellan bilderna).

Detta bildspel kräver JavaScript.

Debut för klimatkompenserade tulpaner

I dag fick miljöminister Lena Ek en bukett klimatkompenserade tulpaner av Alverbäcks Blommor, Svenskt sigill och Kooperation Utan Gränsers systerorganisation Vi-skogen. Anledningen är att Sveriges första klimatkompenserade blommor såldes idag.

Alverbäcks klimatkompenserar sin tulpanodling med hjälp av Vi-skogen. De årliga koldioxidutsläppen på 374 ton koldioxid från tulpanodlingen kompenseras av att 2600 träd planteras i Tanzania. En vanlig tulpanbukett ger upphov till 0,18 kg koldioxid. Detta kan jämföras med en hamburgare, som ger upphov till ca 1,7 kg koldioxid.

Nedan en foto på Hanna Wetterstrand, ansvarig för miljö- och klimatfrågor på Kooperation Utan Gränser och Vi-skogen, när hon pratar med TV4-nyheterna. Se inslaget på TV4.

Under fotot finns Hannas berättelse från dagen med mer information!

Hanna berättar att det var stort pådrag hos Alverbäcks Blommor på Ekerö idag när Sveriges första klimatkompenserade tulpaner lanserades. Där var mer än 15 journalister och därtill vår egen miljöminister. Lena Ek gratulerade Alverbäcks Blommor, Vi-skogen och Svensk Sigill till detta innovativa och kraftfulla samarbete.

Efter att gått igenom ett gediget arbete med att minska sina egna utsläpp och klimatcertifiera sig via Svensk Sigill valde Alverbäcks att ta ytterligare steg. De ville ta fullt ansvar för de koldioxidutsläpp som tulpanerna ger. De tog in hjälp för att se på tulpanernas hela livscykel för att kunna räkna ut samtliga utsläpp från lökodlingen i Holland, vidare till odlingen på Ekerö och hela vägen till konsumenten i butiken. Nedan följer ett utrag ur Hannas anförande:

Alverbäcks bidrar nu till att bönder, med Vi-skogens stöd, planterar ca 2600 träd per år på sina marker i västra Tanzania, Kagera. Det är ett område som ett starkt utsatt för avskogning och erosion. Träden binder koldioxid så att växthuseffekten mildras.

Att Vi-skogen valt att certifiera sitt arbete för klimatkompensation just i Kagera i Tanzania, beror på att det är extra viktigt att träd planteras just här. Här rinner nämligen det viktigaste vattentillflödet till Viktoriasjön- Kagerafloden. Vattenflödet där drabbas hårt när träden på kullarna huggs ned.

Certifierieringen av Vi-skogens klimatkompensation sker via den så kallade Plan Vivo-standarden. Det betyder att Vi-skogen gått igenom en gedigen process för att säkerställa att vi har kapacitet och system på plats som kan mäta och dokumentera de träd som planteras och den koldioxid som tas upp.

Bönderna som ingår i klimatkompensationen får inte bara stöd att plantera träden, de får också annan jordbruksrådgivning för att kunna förbättra sina odlingar och odla mer hållbart, något som ökar deras skördar. Genom klimatkompensationen får bönderna också betalt för de träd som de planterar.

Så på samma gång som träd planteras när Alverbäcks Blommor klimatkompenserar så bekämpas också fattigdom.

Det känns otroligt roligt att ett företag så seriöst som Alverbäcks Blommor ville klimatkompensera sig via Vi-skogen, tycker jag. Förutom att få in mer pengar till att bekämpa fattigdom och bidra till en hållbar miljö så vill ju Vi-skogen också sporra företag att verkligen ta sitt ansvar för världens klimat. Och det gör ju verkligen Alverbäcks Blommor nu. Det är för övrigt ett krav vi ställer på alla företag som vill klimatkompensera via Vi-skogen, att de ska ha en aktiv miljöpolicy och jobba aktivt med att minska sina utsläpp. Så nu hoppas vi bara på att fler vill klimatkompensera sin verksamhet via Vi-skogen!”

Hanna Wetterstrand, miljö- och klimatansvarig på Kooperation Utan Gränser och Vi-skogen

Läs mer om klimatkompensation på Svensk Sigills hemsida och på Vi-skogens hemsida där du även hittar mer information om Vi-skogens arbete!

ANC 100 år

Idag har ANC firat 100 år. Partiet bildades den 8 januari 1912 som South African Native National Congress. 1960 förbjöds organisationen av apartheidregimen och fängslade dess ledare kort därefter. 1990 nästan 30 år senare släpptes Nelson Mandela fri och blev därefter Sydafrikas förste folkvalde president efter en fredlig transition från apartheid till majoritetsstyre.

ANC är det regeringsbärande partiet men kritiken är groende inte minst bland de egna leden. Regeringen anklagas för korruption och för att den politiska eliten berikar sig samtidigt som 38 procent av befolkningen fortfarande lever i fattigdom.

Ett antal celebra gäster (46 statschefer) deltog I firandet, bland annat det självständiga Zambias förste president Kenneth Kaunda och Ugandas president Yuweri Museveni. Storbritanniens statsminister Cameron nöjde sig med att skicka ett brev.

God Stockholmsbo…

Den här helgen har jag försökt vara en god Stockholmsbo: Jag har varit på konsert, besökt Fotografiska muséet, frekventerat simhall samt druckit latte både sittandes och gående samt promenerat i många timmar.

Efter första veckan på jobbet, som visserligen var kort på grund av Trettonde dagen, är jag lite lätt överväldigad av information, processer och utmaningar. Vet inte om det är realistiskt att nästa vecka ska bringa mer klarhet… Hur som helst, A luta continua…

Ingen godan ro…

Flyttkarusellen i tre moment är någorlunda avklarad: Inflyttning i huset i Hjo (som jag aldrig tidigare bott i), ankomst av flyttlass från Moçambique (lyckligtvis sparsamt) samt flytt till Stockholm där jag nu ska bo på veckorna. Det hela var över på fyra dagar och jag är nu på plats i huvudstaden. Har haft huvudvärk sedan inflyttningen då jag målade säng och bokhylla första kvällen vilket orsakade en ganska hög koncentration av färgångor/-lukt i lägenhetens ett rum.

Igår tog jag en promenad i mitt nya kvarter och tjuvlyssnade (har tidigare argumenterat för tjuvlyssningens fördelar här på bloggen) på andra som var ute i nyårsaftonssolen. Det är en en- eller tvåsam plats – nästan alla sällskap består av en eller två personer. Man skulle kunna tro att de flesta skulle promenera lite sådär i godan ro, som ett slags avslappning (förutom de som springer i sådana där väldigt tighta svarta brallor som verkar ha blivit obligatoriska för löpare, samt de ivriga stavgängarna (heter det så?)) men så verkar inte vara fallet – vid ett besök på en Preemmack (som var det enda stället i området där man kunde köpa kaffe) var irritationen stor över hur lång tid det tog att få sin latte (och det tog säkert två minuter…).

Utanför macken satt en familj med två små barn och åt glass. Pappan i familjen förmanade barnen att de var tvungna att sitta ner och äta sina glassar men när han var klar med sin sa han att det gick väl bra för barnen att äta och gå samtidigt, så att de kunde komma hem någon gång…

Många förbipasserande tvåsamheter diskuterade ivrigt. Är det korrekt att mäta viktminskning från precis efter julbordet? Hur många gånger har man tränat under året, kanske 15? När är det bäst att berätta att man varit otrogen – precis när man kommer innanför dörren? Kan man gå kurs i empati lära sig att bli en empatisk människa om man inte är det?

Tack för de 22 000 besöken!

Här kommer lite bloggstatistik över året som gått. Jag hade drygt 22 000 besökare under 2011, dagen med flest besökare var den efter biståndsminister Gunilla Carlssons besök i Niassa (nästan 900 besökare). Tack allesammans!

Jag publicerade 138 inlägg och 898 fotografier. Jämfört med tidigare år var det lite mindre, bloggorken strömmade inte till alla veckor, delvis på grund av jag hade mer skrivinspiration i Niassa än i Maputo men tillbringade ökande antal dagar på den senare platsen. Det återstår att se hur Sverige står sig i inspirationsflödet…

Afrikaner vet om julen – trots att de är hungriga…

Man vet att man är i Sverige i december när man jagar solen, promenerar åt ett särskilt håll för att få solen i ansiktet och vänder och går åt ett annat håll när det blir skugga. Idag har jag i alla fall fått se den – första gången sedan ankomsten.

På sighten Haiybo kan vi läsa att Bob Geldof & co äntligen har fått svar på sin fråga om huruvida hungriga afrikaner vet att det är jul eller inte (vilket han frågar sig, sedan 1984) i ”Do they know it’s Christmas” som spelades in för att samla in pengar till svältkatastrof i Afrika.

En grupp amatörmusiker från Sydafrika har lanserat låten ”Yes we do”. Sångaren och kompositören heter Boomtown Gundane.

Gundane tycker att det vore bra om västvärldens kändisar fokuserade på någon annan fråga, exempelvis ”Vet de om klimatförändringarna i USA”? Han understryker att det må så vara att afrikanerna är hungriga men de är inte dumma. ”Or was he just saying that Africans were stupid? Of course we knew it was Christmas.”

Gundane hoppas att han och hans musikerkolleger nu blir erkända som specialister på brittisk politik och ekonomi, precis som Geldof, Bono med flera har blivit genom sin välgörenhetsmusik.

Överskottet från skivan kommer att gå till att stödja preventivmedel och disciplin i brittiska skolor.

🙂