Uppdatering om upploppen i Maputo

Läget i Maputo idag har ”normaliserats” en aning. I innerstan, som igår var helt öde och övergiven, cirkulerar lite bilar och folk på gatorna, även om det inte är som en vanlig dag. Det rapporteras emellertid om fortsatta upplopp i förorterna, även på nya platser. Det anas att upproret kommer att bli mer komplicerat än det 2008 och inte vara över på en dag vilket ställer ökade krav inte bara på polisen men framför allt på politikerna. Som sociologen Carlso Serra skrev på sin blogg: Det är hög tid att ledarna lär sig att tala med folket och inte bara skuldebelägga och kalla folk för kriminella. Av regeringens uttalanden (eller brist på dem)  att döma har vi ännu inte kommit dit…

I inläggen nedan finns länkar till mer information!

Uppdatering om upploppen i Maputo

Förutom svenska de svenska medier som tagit upp upploppen (se de två senaste inläggen nedan), har dagens händelser naturligtvis rapporterats flitigt i mocambikiska medier.

Tidningen Verdades hemsida – kontinuerlig uppdatering av händelserna.

Sociologen Carlos Serras blogg – information och reflektion bland annat om hur vi konstruerar normer för det normala utan våld.

Portugisiska nyhetsbyrån RTP har lagt upp ett antal foton – kolla in här.

O País rapporteranyheter kontinuerligt – läs på hemsidan.

Notícias har lagt upp ett par artiklar under dagen, bland annat presidentens tal – klicka här för att läsa.

Savana beskriver dagens upplopp som fortsättning på 2008 års protester – och därmed ännu en mardröm för regeringen, läs mer här.

Uppdatering om upploppen i Maputo

Ikväll har president Guebuza (en av Mocambiques rikaste män) talat till folket och uppaman till lugn. I sitt (något moralistiska) tal talar presidenten om alla de framgångar som har uppnåtts i fattigdomsbekämpningen i landet. Det må vara så att Guebuza har rätt i mycket av det han säger, samtidigt innebär prishöjningarna de facto att människor får det ännu svårare att leva på befintliga inkomster – som inte ökar i takt med prishöjningarna.

Fackföreningsrörelsen (med starka kopplingar till regeringspartiet) fördömer den våldsamma manifestationen och menar (likt presidenten) att de endast bidrar till att fördjupa fattigomen. På kortare sikt kan detta uppenbarligen vara sant – samtidigt är manifestationerna ett av få vapen som fattiga människor har som faktiskt kan ge mer långsiktiga resultat. Upproren 2008 är ett exempel på det – de lyckades pressa fram subventioner på bensin och diesel för att hålla nere kollektivtrafikkostnaderna.

Mer om upproret 5 februari 2008 kan du läsa i följande inslag Årets figurer 2008!

Tidigare ikväll har det kommit rapporerter om att läget har lugnat sig, samtidigt har skottlossning hörts under de senaste timmarna. Tidningarna spekulerar om hur det kommer att bli imorgon – kommer det att fortsätta? Sms (som är det sätt som det hela organiseras på) har skickats ut om fortsatta manifestationer under morgondagen.

Antalet döda och skadade varierar och går upp och ner. Den officiella siffran har varit såväl fyra, sex som tio dödade.

Nu har även DN och GP nämnt händelserna på sina hemsidor, läs DN här och GP här!

Upplopp i Maputo

Tidigt imorse inleddes ett folkligt uppror i Maputo. Upproret riktar sig emot höjda el- och vattenpriser. Brödpriserna kommer förmodligen att höjas nästa vecka, från två metical till tre per fralla. Upploppen har ingen formell organisation bakom sig utan bygger på spridning av sms som uppmanar till uppror på grund av de höjda levnadskostnaderna i landet.

Upploppen började i förorterna runt omkring Maputo och har under dagen rört sig in mot stadskärnan. Tio personer uppges ha dött och 50 personer har blivit skadade. Två av de dödade uppges vara barn. Polisen har använt tårgas och skjutit skarpt in i folkmassorna som har byggt barrikader, bränt bilar och bildäck, slagit sönder bank och plundrat lagerlokaler.

Regeringen gör inga innehållsrika uttalanden för att bemöta folkets kritik. I en nyhetssändning på radion i morse uttalade sig en representant från regeringen att folk borde börja äta sötpotatis istället för bröd och på så vis sänka sina kostnader. Dagstidningen Notícias har inte uppdaterat sin hemsida sedan i morse då polischefen meddelar att eventuella demonstrationer inte är tillståndsgivna. Inrikesminister Pacheco har uttalat sig och meddelat att ”upprorsmakarna” är “äventyrare, skadegörare och banditer” och meddelade dessa demonstrationer inte kommer leda någonting till.

Läget inne i centrala Maputo är extremt lugnt eftersom de flesta infarter till staden är blockerade. Folk har inte kunnat ta sig till jobbet och de flesta institutioner, restauranger, affärer och företag håller stängt.

Maputos gator under dagen (Foto hämtat från http://www.opais.co.mz)

Dagens upplopp har många liknelser med upproren den 5 februari 2008, som jag har refererat till tidigare på bloggen.

17 år av fred och fattigdom

Social oro

Ekot rapporterar från Mocambique – lyssna på inslaget på http://sverigesradio.se/nyheter/!

13 miljarder dollar, 1 miljon kineser och en China Town

Dagstidningen Notícias hade i veckan en artikel om att Kina ska investera 13 miljarder dollar i Mocambique under de kommande åren. Bland annat ska de bygga en bilfabrik. Utöver investeringarna utlovar Kina en miljon kinesiska turister per år till Mocambique samt en helt ny stadsdel på halvön Katembe  där de planerar att bygga upp en China Town (Katembe består idag mest av små fiskebyar).

Det är med skräckblandad förtjusning (samt ett viss undran kring (o)sannolikheter) som man tänker på framtiden…

Stadsvandring Maputo (4)

Är tillbaka i Maputo och ämnar ta upp stadsvandringarna igen. Börjar så smått idag. Besökte en vän idag vars hus ligger i korsningen mellan Avenida 24 de Julho (nationaliseringsdagen som jag skrivit om i Stadsvandring 1) och Armando Tivane. Armando var en av kämparna i befrielsekriget mot den portugisiska kolonialmakten och dog i strid i Teteprovinsen. (För svenskar är Avenida Armando Tivane kanske mest bekant för att Svenska Skolan i Maputo ligger där.)

Från balkongen ser man utöver siluetterna på husen som ligger på Julius Nyerere. Julius föddes 1922 i Tanzania och blev landets förste folkvalde president 1962. Julius var nationalist och hans socialistiskt präglade politiken han sökte föra kallades Ujama som betyder självtillit eller självförsörjning. Julius var den som gjorde swahili till nationellt språk i Tanzania.

Från köksbalkogen ser man utöver Francisco Orlando Magumbwe. Francisco föddes (okänt årtal) i Niassa och växte upp i en katolsk församling där han även arbetade som sjuksköterska.

Tvivel om hissen och fläkten

Som jag skrivit tidigare här på bloggen råder viss tveksamhet kring hissen i huset där jag bor i Maputo. På våningen under har någon nu satt upp en ny lapp om att man VERKLIGEN ska kontrollera att hissen är på rätt våning innan man går in i den. För ett par dagar sedan höll en vän på att ramla ner i skaktet när hon backade in i hissen fast den inte var där…

En matlagnings- och bakglädje har infunnit sig. Över spisen finns en köksfläkt (vilket inte är så vanligt här). Häromdagen var det full fart på spsien men tyckte inte att fläkten verkade göra någon skillnad (trots brummande). Öppnade överskåpet och upptäckte att fläkten bara leder luften rätt upp igenom själva apparaten och sedan ut igen 20 centimeter ovanför. Förklarar varför oset inte verkade ta sig ut… Men det ser fint ut.

Husmor med fläkten…

Nya och gamla bloggar

Under de senaste veckorna har det hänt en del på bloggfronten hos Kooperation Utan Gränser.

Cecilia Abrahamsson som tidigare arbetade på vårt kontor i Stockholm finns nu i Nairobi som informatör – besök Cecilias nya blogg här!

Anneli Leina har just flyttat till Filippinernas huvudstad Manila där hon kommer att arbeta för Kooperation Utan Gränser – följ Annelis blogg här!

Stephen och Regina som bloggade från Kenyas landsbygd har fullt upp med jordbruket och har därför inte tid att blogga mer för tillfället.

Självgod och arrogant

För någon vecka sedan befann jag mig på en tämligen isolerad plats i Niassa och stötte där på ett antal utlänningar från Europa och USA. Det slog mig, än en gång, hur självgoda, självförhärligande, arroganta och tillsynes döva många människor är som kommer hit från just dessa två platser. Samtidigt som de sätter sig själva på ett kollektivt altare, har de ett sätt att prata om moçambikier som troligen skulle slå de portugisiska kolonialherrarna på mer än ett sätt. Ett par exempel:

En textilhanterverkare från Storbritannien som kommit till Moçambique för sex veckor sedan berättar med stora ögon för mig att det är ”sooo amazing” att människorna i byarna är ”sooo receptive” för allt hon har att säga. Hon ska ”hjälpa” dem att sätta upp mindre företag som ska tillverka hantverk för försäljning. Har hon någon erfarenhet av småföretagsamhet eller liknande verksamhet? Icke.

Vid samma tillfälle träffar jag en amerikansk socialantropolog som ska arbeta med bokföring i ett kristet hälsoprojekt och däri lära bykommittéer enkel bokföring. Jag frågar om hans bokföringskunskaper generellt och mer specifikt hur han lärt sig Moçambiques skattelagstiftning och annat som man bör kunna om man ska arbeta med bokföring, inte minst om man ska lära någon annan om det. Han skrattar och säger till mig att så avancerat är det minsann inte här på landsbygden och det är inte så mycket man behöver kunna för att lära människor här.

Båda personerna arbetar utan arbetstillstånd, på turistvisum, medvetna om att detta är olagligt men tycker inte att det är något problem eftersom det ändå inte finns någon kontroll här.

Under en middag sitter de och ett antal andra européer och amerikaner och radar upp länder de har varit i och vilken ENORM insats de har gjort på ALLA ställen de har varit på. Det är en tävling – den som har varit på flest ställen vinner förutsatt att man gjort tillräckligt häftiga grejer där man varit. Exempelvis jordlösa bönder i Brasilien smäller ganska högt. Eller lokal trumtillverkning i Bolivia. Det ger pluspoäng att ha varit på flera kontinenter. 

Det är helt sjukt. Det är helt sjukt att folk tror att de kan komma hit och inte behöva lyssna på någon. Att det är fantasiskt att byarna är ”receptive” men ingen reflekterar över att det rimliga att göra när man kommer till en ny plats i världen är att LYSSNA och inte predika sina egna budskap. Ingen reflekterar över att de påstår att de är här för att lära andra om något som de egentligen inte kan någonting om själva men som de tror sig ändå vara överlägsna med för att… det kommer från ett ”utvecklat land”?

Det är en galen tanke att själv definiera vad för hjälp någon annan behöver och inte reflektera över att med hudfärg och pengar kommer makt att definiera prioriteringar – även om människor själva egentligen inte håller med. Det sjukt att komma hit och strunta i lagar om arbets- och uppehållstillstånd (de flesta blir mycket upprörda om de skulle åka fast och bli utslängda) samtidigt som de kommer från länder där tanken på att en moçambikier (eller någon från ett annat afrikanskt land) skulle kunna komma och jobba utan arbets- och uppehållstillstånd, är helt orimlig.

Tävlingen om vem som har gjort häftigast grejer är helt sjuk och det är minst sagt helt uppåt väggarna att sitta och förstora sig egen insats som man gjorde som volontär eller praktikant under några månader i ett land där miljontals människor kämpar VARJE DAG för att förbättra sin och andras vardag. Vad är det som gör just européernas och amerikanernas bidrag till utvecklingen så enormt? Alla helgonförklarar en brittisk läkare som jobbar i ett distrikt men ingen nämner de hundratals moçambikiska läkarna som arbetar under mycket sämre förhållanden, eller de tusentals sjuksköterskorna.

Självgoda, arroganta och överlägsna ända upp till himlen.