Kungafamilj, sötpotatis, bilprovning, hamburgare…

WordPress (där denna blogg ”hör hemma”) tillhandahåller utförlig statistik för besök på bloggen, bland annat om vilka bilder som besökarna klickat på och vilka sidor de kommit från. En annan information är den om vilka sökord som använts av dem som hamnat på bloggen. Många av sökorden eller -fraserna är logiska och innehåller Mocambique, Niassa, Kooperation Utan Gränser etcetera.

Andra är lite mer oväntade. Exempelvis hamnar ett stort antal personer som söker på ”odla sötpotatis” på sidan, andra vanliga fraser är ”svenska kungafamiljen” och ”bilprovning”. Även ”bli rik” och ”hamburger blogg” har lett till ett antal besök.

Tänker att det bloggen nog inte har den information man letar efter om man söker efter kungafamilj, bilprovining, sötpotatis, hamburgare eller rikedom men hoppas att besöket ändå ger något till alla. I dag var det någon som sökte på ”hur  lång är jacob widén”…

För dig som vill läsa om…
… sötpotatis: Att orka kämpa och odla sötpotatis – Om bonden Hanna i Zimbabwe
… kungafamiljen: Ärligt talat 1 – Om sessornas handväskor och Om den svenska kungafamiljen – Diskussion i Mocambique om monarkins vara eller icke vara
… hamburgare: Mitt liv som hamburgare – Om biståndets dilemman och livet i programmet

Badrummet igen…

Med Rustads murningsfirma tar mitt badrum form. Här nedan syns Niklas och Linus i full fart!

Presidentbesök i Niassa

Idag inleder Mocambiques president Armando Emílio Guebuza sitt besök i Niassaprovinsen (se porträtt – en bild som hänger på samtliga statliga institutioner och även på många privata företag). Även om det förmodligen är mer än vanligt kaotiskt skulle det vara kul att vara där och uppleva spektaklet. En person från provinsens regering sa sammanbitet precis innan jag lämnade Niassa: ”Förvirringen inom provinsregering är på väg att uppnå otänkbara nivåer.”

Besöket är en del i det ”öppna presidentskapet” – en strategi som inleddes under förra mandatperioden. Det innebär att presidenten (och även ministrar) konstant åker runt i distrikten för att prata med och lyssna på folk. Det är väldigt uppskattat bland befolkningen men bland andra biståndsgivarna har kritiserat det med tanke på reseräkningarna (som inkluderar helikopter för presidenten eftersom han tar sig även till platsen där vägarna är lite sisådär).

I samtliga distrikt som presidenten besöker (Mecanhelas, Metarica, Ngauma, Lago och Lichinga stad) har Kooperation Utan Gränser samarbetsorganisationer. Det ska bli intressant att höra från dem om de lyckats komma till tals.

Inget att göra i småstad…

Det händer inget i småstäder. Det är en vanlig uppfattning såväl bland småstadsbor själva som bland storstadsbor. För det första håller jag inte alls med (det kan ju inte vara förutbestämt att det inte händer något på en viss plats, det beror ju på dem som bor där). För det andra så är inte alltid småstadsborna själva så kvicka med att ta sig ut när något väl händer.

Igår var jag på konsert med den proggsångerskan Marie Bergman (det var inte många Hjobor som pallrade sig dit) och idag har jag varit på vernissage för en konstutställning (som dock verkar bli relativt välbesökt). Konserten var på Restaurang Bryggan och konstutställningen var på Hjo Konsthall.

Nedan ett par foton från konsthallen idag.

Badrumsuppdatering

Är hemma i Hjo och har besökt badrumsbygget i mitt hus. Det är fortfarande tämligen kaotiskt men man börjar se ljuset, litegrann i alla fall. Kaklet har kommit upp på en vägg, blandat med vanligt kakel finns handgjorda plattor av keramikern Gunilla Sander, se foton nedan. Plattorna är mönstrade, några har spegel, andra ljuslykta och några med knoppar (fortfarande i lådan).

Finfint blir det! Besök även Gunillas studio – klicka här!

Norwegian minister and Swedish ambassador

Some time ago SCC Mozambique in Niassa received visits from the Norwegian minister of international cooperation, Erik Solheim and shortly after from the Swedish ambassador in Mozambique, Torvald Åkesson. A short text regarding the two visits has been published on the international SCC website. To read it, click here! (More info on the visits can be found on the blog, for text about minister click here, for text about the embassador click here.)

Bara 44 procent bistånd i statsbudgeten

Idag skriver Notícias att Mocamiques statsbudget för första gången utgörs av mindre än 50 procent externa resurser. Alltså att landets egna resurser är större än de utländska biståndsgivarnas. Även om dessa siffror bör stötas, blötas och synas är det onekligen en upplyftande nyhet.

Mycket kan och bör sägas om den extremt höga andelen bistånd men den ska också sättas i sitt historiska sammanhang. Till exempel att det under destabiliseringskriget under 80-talet där en gerilla med hjälp av utländska medel (från bland annat apartheidregimen i Sydafrika och indirekt USA samt brittiska kolonin Rhodesia) lyckades förstöra social infrastruktur för uppskattningsvis 20 miljarder dollar… Den totala statsbudgeten för året är på cirka 3,5 miljarder dollar.

Nytt och gammalt – flygplats och jordbruk

Härom dagen var jag på Maputos flygplats och började tänka på jordbrukspolitik. Varför? Flygplatsen byggs just nu till, av ett kinesiskt företag (med endast kinesiska arbetare, som tidigare kommenterat här på bloggen). Stilen på den nya ombyggnaden ger känslan av ett (tämligen smaklöst) sydafrikanskt shoppingcenter. Den nya byggnaden har ingen som helst koppling till den gamla. Man må tycka att den gamla inte är särskilt vacker men den har stil. Och känsla.

Har funderat mycket på Mocambiques jordbrukspolitik den senaste tiden. Publicerade för ett par veckor sedan här på bloggen ett inlägg om kooperativ och hur bönderna ser på ny och gammal jordbrukspolitik (klicka här för att läsa). Kontentan är till stor del att man skulle vilja ha tillbaka mycket av det gamla – för att det faktiskt var bättre.

Men det är som att även om det är så – att vi vill ha tillbaka delar av det som varit (inte allt) – så får man nästan inte säga så. Allt ska vara nytt – allt gammalt ska bort! Om man ser tillbaka i historien för ett land som Mocambique har detta hänt ett antal gånger förut. Vid självständigheten var det moderniseringens ideal som gällde. Och även nu, när jordbrukspolitiken stöts och blöts verkar det vara svårt att säga att det kanske vore bättre om vi gick tillbaka och gjorde det lite mer som förr…

Vill ju inte gärna se mig själv som konservativ men kanske borde vi vara mindre rädda för att ta tillvara på det som faktiskt var bättre förr…