I Södra Afrika är det här med stämplar vid landsgränser fortfarande på modet och på ganska få år har jag lyckats fylla mitt pass. Jag begav mig till polisen i Skövde för att skaffa ett nytt. De flesta myndighetskontakter försvåras av att jag är utskriven från Sverige, så även denna.

Tidigare när jag (även då bosatt i Mocambique) skulle fixa nytt pass var det bara att lämna in det gamla, be om ett personbevis på Skatteverket och så var det klart. Reglerna har emellertid ändrats. Nu behöver svenska polismyndigheten se mitt mocambikiska uppehållstillstånd. Varför då undrar jag? -Jo vi behöver kontrollera om du har svensk nationalitet, och den informationen framgår av uppehållstillståndet.

Men den informationen framgår ju även av att jag har ett svenskt pass (som är giltigt i ganska många år till, om det inte hade varit för de många stämplarna), av att jag har ett personbevis från Skatteverket där det står att jag är svensk samt att mina personuppgifter finns i polisens dator kopplade till personnummer? Trodde jag men så var det inte.

Uppehållstillståndet fick skjutsas med bil från Hjo till Skövde. Under tiden gick jag till bokhandeln för att köpa böcker. Böckerna jag ville ha fanns inte inne och skulle således beställas. För att göra det behövs personnummer, vilket jag inte har (som en vanlig svensk) så då kunde jag inte heller beställa böcker. Var vid detta lag lite småilsk.

Uppehållstillståndet (som är en liten handskriven bok som migrationsmyndigheten på provinsen skrivit med snirkliga bokstäver) anlände till Skövde. Det är väldigt svårt att förstå hur detta dokument kan väga tyngre än tre svenska myndighetsdokument. Särskilt som det är handskrivet (och dessutom på byråkratportugisiska). Gick till polisen igen (utan böcker, med uppehållstillstånd).

Efter att det mocambikiska uppehållstillståndet synats och kopierats fick jag fylla i blanketten ”Prövning av svenskt medborgarskap”. -Har jag eventuellt förlorat mitt svenska medborgarskap, undrade jag. Inget tydligt svar erhölls (men man kan nog anta att svaret var ja). Sedan följde den normala behandlingen – eller är det egentligen ”normalt” att vi behöver stämpla in våra fingeravtryck i passen?

Eftersom det var lite special med detta pass (onekligen eftersom jag tydligen knappt har någon nationalitet längre) kunde det inte lovas att det hela skulle gå på fem arbetsdagar (vilket det normalt ska göra). Eftersom jag åker från Hjo nästa onsdag frågade jag om pappa, som har bokstavligt talat alla möjliga fullmakter för mitt liv, skulle kunna hämta ut passet? Icke. Då jag ska vara på kurs i Klippan i slutet av nästa vecka blev slutsatsen att passet enklast skickas till polismyndigheten i Ängelholm. Ser fram emot att för första gången i mitt liv få göra ett besök i denna stad.

Lätt som en plätt! Hur kul som helst att vara ”utlandssvensk” och nej, Sverige är inte byråkratiskt, det är det bara länder långt borta som är…