På väg från Nampula till Ilha de Mocambique besökte vi ett sågverk. Lite foton på sågverksarbetarna som till min glädje var kvinnor till stor del.
Kategoriarkiv: Uncategorized
Semester i bilder – del 1
Är ju just hemkommen från resa och tänkte lägga ut lite foton. Första omgången kommer från Krugerparken i Sydafrika med omnejd.
Tillbaka i etern…
Efter ungefär tre veckor i ouppkopplad tillvaro är jag tillbaka i Lichinga. Jag var först på resande jobbfot i Mocambique några dagar och sedan på semester med syster och pappa. Direkt när jag kom tillbaka från semestern åkte hela Kooperation Utan Gränser här i Niassa på teambuilding. Vi kom tillbaka igår kväll. Ska så snart jag kan uppdatera här med bilder och text, dock usel internetuppkoppling här för tillfället. Ursäktar frånvaron av uppdateringar och hoppas att inte bloggläsarna övergett mig!
Trött och snart semester
Imorgon lämnar jag Lichinga, ska först till Nampula ett par dagar för att träffa Anders Nilsson, en kollega från Växjö universitet och sedan vidare till Maputo för att möta upp med min pappa och syster som ska semestra här tillsammans med mig. Har haft en bra och väldigt intensiv vecka med besök från personer från Kooperation Utan Gränser i Kenya, Zimbabwe och Zambia. Dessutom hade vi i onsdags årsmöte med Sida. Allt har gått väldigt bra men också tagit på krafterna (blev inte bättre av att jag fick akut matförgiftning mitt under sittande möte med Sida…).
Det kommer således kanske bli lite glest mellan inläggen här under de kommande två veckorna.
Kan rapportera att en av de största nyheterna i Mocambique just nu är att landslaget spelar kvalmatch mot Nigeria på söndag. Detta ska jag i alla fall uppdatera er om utgången av.
Ensidigt och ledsamt om biståndet
I en debattartikel i Aftonbladet (http://www.aftonbladet.se/debatt/article4709651.ab, publicerad 23 mars) riktar Stefan Fölster från Svenskt Näringsliv skarp kritik mot det svenska biståndet. Som så många andra gånger när biståndet ska granskar (eller kanske snarare attackeras som det tyvärr ofta handlar om) är argumenten summariska och alldeles för övergripande. Tror verkligen författaren till denna artikel att hans diskussion är ett bidrag för bättre bistånd? Eller är det ens syftet?
Stefan Fölster skriver om bistånd som om det vore en ö i de samhällena där det verkar. Han tar upp byggen av skolor som exempel. Skolor byggda med biståndsmedel skiljer sig föga från skolor byggda med andra medel. Jag undrar därför om Fölster har granskat om svenska staten följer upp effekten av skolbyggen i Sverige? Varför ska detta skilja sig? Skolorna byggs i kontexter med små resurser till utbildningssektorn på grund av staters bristande resurser för att tillgodose befolkningens behov och ingår alltså i större sammanhang och satsningar som tillsammans leder till utveckling. Precis som Fölster skriver behöver lärarnas närvaro säkerställas och barnens hälsa säkras – men det ena ersätter inte det andra – allt behövs för att välstånd ska kunna skapas!
En genomgående tanke i biståndet är att ägarskapet ska ligga hos landet som mottar biståndet vilket kopplar till det större sammanhanget nämnt ovan. Man kan undra om Fölster har brytt sig om att gå till botten med sin nyfikenhet och letat information i dessa källor – där man verkligen skulle kunna hitta information om effekten av biståndsinsatser.
Det är oklart vad Fölster vill med sitt inlägg, särskilt när diskussionen styr kosan mot riskkapitalinvesteringar. Det känns som en vårdslös jämförelse mellan äpplen och päron. Fölster menar att man i riskkapitalprojekt kan se om investeringen bär sig och överlever – för att han kan se att det ger jobb åt människor. Här förefaller kriterierna för ”mätbarheten” vara helt annorlunda mellan privat och offentlig sektor – om det bara handlade om att räkna (och inte om att säkerställa kvalitet) kan vi ju också konstatera att skolbyggen ökar antalet barn som har en skola att gå till. Ingetdera är en effekt i sig – det är en aktivitet som utförs. För att veta effekten av de två företeelserna krävs långt mer djupgående studier. Det är också oklart om Fölster tror att riskkapitalinvesteringarna ska öka antalet skolor som byggs och säkerställa barns skolgång – eller varför görs ens denna jämförelse? Stöd till och utveckling av offentlig respektive privat sektor skiljer sig vida åt – och måste så få göra!
Långt ifrån allt bistånd har den önskade effekten, det är inte min poäng. Men att kategoriskt säga att biståndet är som ett apotek med 90 procent oprövad medicin är att skjuta sig själv i foten – förutsatt att man (likt Fölster enligt honom själv) tycker att även den fattigaste delen av jordens befolkning har rätt till utveckling. Det verkar lite underligt att i tider av finanskris, med effekter på samtliga samhällssektorer på samtliga kontinenter där stater får gå in och betala privata instansers misslyckande, framhärda att riskkapitalinvesteringar skulle vara lösningen för fattiga människors behov.
Det är beklagligt att en chefsekonom på Svenskt Näringsliv inte bemödar sig att djupare analysera biståndets problematik och se det i sitt större utvecklingssammanhang där det handlar om länders strävan efter att kunna skapa drägliga levnadsförhållanden för alla människor.
Hungersnöd i majsöverskott
Trots att Mocambique varje år ökar sin majsproduktion, och det finns majs i lager, lider många distrikt av hungersnöd och direkt brist på majs. Enligt jordbruksministeriet finns just nu ett majsöverskott om 75 000 ton, samtidigt har priserna fyrdubblats i vissa delar av landet, däribland Niassa. Här är det nu så dyrt att människor inte har råd att köpa det som är basföda. Enligt jordbruksministeriet beror dessa ojämna förhållanden på brist kommersialisering och transport.
Majsproduktionen ökade från 1,57 miljoner ton 2007 till 1,68 miljoner ton förra året och utsikten är att öka ytterligare i år till 1,86 miljoner ton. För att öka produktionen krävs enligt ministeriet förbättrat utsäde och ökat antal jordbruksrådgivare. De senare ökadee från 590 år 2007 till 644 i dagsläget, planen är att öka till 828.
För fem år sedan ville Mocambique öka antalet rådgivare till 1000 men detta hindrades av världsbanken. Majoriteten av Mocambiques 21 miljoner invånare är småskaliga bönder. Det behösvs ingen avancerad matematik för att räkna ut att även 1000 rådgivare är extremt lite i detta vidsträckta land. Sorgligt.
Kungadömet Sverige skänker drygt 180 miljoner dollar till republiken Mocambique
I går underskrevs ett avtal mellan Mocambique och Sverige om 169,4 miljoner dollar som Sverige skänker till Mocamb
iques statsbudget och ytterligare drygt 11 miljoner till regeringens jordbruksprogram. I tidningar och tv figuerar kunadömet Sveriges (det är så det omnämns) ambassadör Torvald Åkesson tillsamamns med Mocambiques utrikesminister Oldemiro Baloi. Här nedan en bild från dagens Notícias.
Social oro
I veckan avled 13 personer av kvävning i en fängelsecell i Mogincualdistriktet i Nampulaprovinsen. Enligt uppgifter placerades 48 personer i en cell som är till för 12. Enligt Savana och Notícias var flera av de 48 anhållna gripna på grund av kolerarelaterade uppror – att de attackerat sjukvårdspersonal som klorerat vatten. Politiseringen av koleraepidemin fortsätter. Frelimo menar att det är Renamo som sprider falsk information och Renamo menar att Frelimo använder koleraprotesterna för att smutskasta oppositionen.
Den mocambikiska sociologen Carlos Serra diskuterar och referear ingående kring detta på sin blogg (http://oficinadesociologia.blogspot.com/, portugisiska). I sitt nyhetsbrev diskuterar även Joe Hanlon frågan och referear till de 83 personer som dog i ett fängelse i Montepuez i Cabo Delgadoprovinsen år 2000. Händelsen orsakade stor politisk och social oro i distriktet.
I samma nyhetsbrev (daterat idag) tar Hanlon även upp att antalet lynchningar ökar. 20 personer lynchades till döds under årets första elva veckor, i jämförelser med 50 personer under hela 2008. Anledningar till lynchingarna är bland annat rån, våldtäkt och häxkraft. Lynchingarna är enligt många ett tecken på bristande /social/ säkerhet och ett mycket lågt förtroende för rättsväsendet på alla nivåer. Enligt Serra (återigen http://oficinadesociologia.blogspot.com/) är det viktigt att sätta samman händelser som koleraupproren, lynchningarna och regnupproren – de är alla tecken på protester mot osäkerhet och ökande sociala orättvisor. Han menar att trots att upproren många gånger ritktar sig mot staten så är det just den som måste agera mer och svara mot befolkningens förväntningar. Han befarar att det kommer att bli fler uppror likt det den 5 februari förra året på grund av ökande matpriser.
Allt detta kommer väldigt nära här. Lichinga är platsen där priset på majs, som är en basföda i hela Mocambqiue, är som allra högst. Överallt pratar människor om detta här – inte ens majs har de råd med längre!
Tidigare publicerade inlägg på ovan nämnda teman:
Politiserade koleraprotester: https://kajsajohansson.wordpress.com/2009/03/03/kolerepidemien-politiserad-och-etnifierad/, https://kajsajohansson.wordpress.com/2009/01/25/uppdatering-om-koleralaget-2/
Regnupproren: https://kajsajohansson.wordpress.com/2009/02/08/tillfangataget-regn-kommunal-strejk-och-kadhafi-ifragasatter-demokrati-i-afrika/)
Mogincual: https://kajsajohansson.wordpress.com/2009/02/27/konzo/
Varierande religion
Tidigare i veckan avled en politiker från Niassaprovinsen. Han befann sig i Maputo och kroppen transporterades hit igår med flyg. Kollegorna på jobbet berättade att mannen hade en religion här och en annan i Maputo. Här var han muslim men i Maputo kristen vilket innebar att han i Maputo fick en kristen avskedsceremoni och här i Lichinga en muslimsk. Det verkar inte vara något särskilt märkligt med detta men förvirring hade uppstått vad gäller själva begravningsceremonin som ju är annorlunda beroende på vilken religion man tillhör.
Nybliven hundägare
Fick två hundvalpar i helgen. Någon som har förslag på namn?















