Som nämnt tidigare här på bloggen arbetar vi just nu med att ta fram ett nytt program för vårt arbete i Niassa från och med nästa år. Under veckan som gått har vi arbetat tillsammans med en konsult som har träffat våra samarbetsorganisationer, provinsregering- och myndigheter, skogsföretag och andra aktörer.

Programmet ska naturligtvis svara mot de behov som identifieras lokalt och därför är samtalen med alla aktörer extremt viktiga. Idag träffar konsulten ett antal organisationer från distriktet Mecanhelas som inte längre har finansiellt stöd från Kooperation Utan Gränser men som fortfarande tar del av utbildningar, studiecirklar etcetera. Ovan ett par bilder från dagens samtal om deltagande demokrati, hållbarhet i organisationerna, bonderörelsen i distriktet med mera.

Idag är uppkopplingen 0,93 kB/s – tålamod är nyckeln till lycka…

Denna vecka genomför Kooperation Utan Gränser ett bokföringsprojekt tillsammans med fyra av våra samarbetsorganisationerna i Niassa. Detta innebär att vi kontrakterat ett företag som installerar ett professionellt bokföringsprogram på organisationernas datorer samt utbildar organisationens personal i hur det ska användas. För en tid sedan organiserade vi en bokföringskurs med samma organisationer, för att förbereda omställningen från att använda excel till att använda bokföringsprogram.

Detta är en långsiktig satsning och tanken är organisationerna från och med nästa år ska vara redo att ställa om till bokföring i programmet. Utmaningarna är dock många…

Nedan dokumentation av gårdagens övningar tillsammans med kollegorna från agroforestrycentret i Cuamba.

Att få säga sitt eller inte – det är en väldigt viktig fråga.

Våra samarbetsorganisationer UNAC (Moçambiques bondeorganisation) och Jordens Vänner (Justiça Ambiental på portugisiska) har gjort en studie om landgrabbing i Moçambique. I studien riktas allvarliga anklagelser mot ett antal företag, vissa av dem svenska/med svenska intressen. Jag blev idag kontaktad av ett av företagen. De är mycket upprörda över att de inte fått läsa studien innan den publicerades, så att de skulle kunna kommentera det som sägs om den. Helt rimligt. Det är dock inte vårt ansvar utan våra samarbetsorganisationer eftersom det i detta fall är de som har gjort studien.

För några månader sedan handlade vi upp (tillsammans med Stiftelsen Malonda) en studie om konflikter med anknytning till de storskaliga skogsinvesteringarna i Niassa. Vissa av företagen delade med sig av mycket information med löftet att de skulle få kommentera utkastet till rapporten innan den publicerades. Helt rimligt. Det är bara det att utkastet nu har varit klart i sex veckor och vi har på olika sätt försökt få företagen att läsa och kommentera så att vi kan publicera rapporten, men det är helt omöjligt. Inte ett enda av de fyra har bemödat sig att läsa och vi kan således inte gå vidare. Inte helt rimligt.

Vi arbetar just nu med att ta fram ett nytt program för Niassa de kommande fyra åren. Vi har hjälp av två ”facilitatörer” som intervjuar regeringsrepresentanter, samarbetsorganisationer och andra aktörer i provinsen om hur de ser på arbetet vi gjort hittills, vad som kan förbättras och vilka områden och metoder som ska prioriteras. En grundläggande kritik som regeringen ofta riktar mot organisationer är att regeringen inte ges chans att delta i dessa processer. Två veckor innan detta arbete påbörjades bokade vi möten som vi sedan har bekräftat två gånger. Men nu när mötena väl ska äga rum är mer än hälften av alla myndigheter helt otillgängliga, av en rad olika anledningar. Det innebär sannolikt att vi kommer att få en massa kritik för att de inte har givits tillfälle att säga sitt, trots att det var de som utan förklaring och förvarning i sista stund gjorde sig otillgängliga. Inte helt rimligt det heller. Och lite tröttsamt.

Det är som att det inte blir bra hur man än gör…

Igår besökte vi Niassaprovinsens bondeunion UPCN, eller närmare bestämt deras framtida kontor som just nu håller på att byggas.

Kontoret ligger i utkanten av Lichinga, mycket vackert på en kulle med fin utsikt. Tomten har plats för inte bara själva kontorsbyggnaden men även en möteslokal och enklare boende för besökande medlemmar. Dessa projekt hör emellertid till framtiden (och framtida budgetar…).

Abdul som är administratör på UPCN (och inte bonde) underströk under besöket vikten av just möteslokaler medan koordinatören Pêssego (som bonde) påpekade att det viktigaste inte är möten utan att få plats med ett ordentlig experimentfält. Olika perspektiv…

Vi träffade även det ansvariga byggföretaget som påpekade att anbudets budget är väldigt låg för storleken på bygget, vilket man nog kan hålla med om… Den totala budgeten för nyckelfärdigt kontor är 680 000 meticais, motsvarande ungefär 170 000 svenska kronor.

Att ha ett eget kontor, och slippa betala hyra, är ett viktigt bidrag till våra samarbetsorganisationers hållbarhet på lång sikt.

Idag har vi haft möte med samarbetsorganisationer om resultatrapportering – hur upphetsande låter det? Mot alla odds blev det ett möte med heta debatter om resultat, indikatorer och aktiviteter som blev väldigt givande för alla. Vi arbetar just nu på vår halvårsrapport i Niassa och som ett led i detta diskuterar vi kollektivt de rapporter vi fått in, så att samarbetsorganisationerna får chans att kommentera på varandras rapporter. Mycket givande.

Imorgon åker jag till en by som heter Cobue vid Niassasjöns strand. Två kollegor ska hålla utbildning i vuxenutbildning och förändringsarbete på lokal nivå. Jag följer med dels för att följa upp Kooperation Utan Gränsers arbete men också för att utifrån utbildningen ta fram en manual på temat. En bonus blir bad i Niassasjön när arbetsdagen är slut. Blir borta till fredag, inget internet och ingen telefon – tyst på bloggen med andra ord.

I veckan har vi haft en studiecirkelutbildning på kontoret. Fast jag vet egentligen inte om det kan kallas studiecirkelutbildning eller om det mer var en två dagar lång reflektion om livet, erfarenheter, kunskap och utveckling.

Ângelo, som är vuxenutbildningsansvarig på Kooperation Utan Gränser i Moçambique, inledde med en berättelse om gudar, från tidernas begynnelse. För länge länge sedan fanns en gud, som kom fram till att det skulle vara bra med många små gudar som i sin tur kom fram till att det vore bra om alla människor hade samma makt som gudarna (se ”illustration” längst ner). Detta blev emellertid en besvärlig situation och den stora guden frågade mellangudarna hur han skulle kunna ta och gömma människornas gudomliga makt. Efter att ha diskuterat alternativen att stoppa makten i trädstammar, gräva ner den eller lägga den på havets botten, kom de fram till att det enda stället där människorna inte skulle leta efter makten var inom sig själva. Så där gömdes den.

Frigörande utbildning, exempelvis studiecirklar, handlar om att hitta makten och kunna använda den för att förändra.

Under de två dagarna reflekterade deltagarna från nationella aidsnätverket Monaso, ”Mänskliga rättigheterligan”, en nystartad organisation vid namn Renascer och utbildningsmyndigheten kring frågor om hur förändring skapas och vilken typ av utveckling organisationerna bidrar till. Och vad är det som gör att organisationerna bildas och vad bidrar till om vårt arbete blir framgångsrikt eller inte.

Vi fick anledning att komma tillbaka till berättelsen om gudarna ett antal gånger – för att påminna oss om att vi först ska leta efter lösningen inom organisationen och inte direkt tänka att den finns utanför (vilket är ett stort problem hos många av de organisationer som vi samarbetar med i Niassa). Studiecirklar utgår ifrån att erfarenhet och färdighet är minst lika viktiga som formell utbildning.

Kooperation Utan Gränsers arbete med vuxenutbildning i Niassa var en röd tråd under dagarna – en historia som innehåller både bra och dåliga erfarenheter men där de senare används för att kritisk diskutera organisationernas roll och vad vi kan lära oss av våra misstag och ibland också skratta åt dem…

Exempel hämtade från verksamheten blandas med illustrationer och kortare texter som manar till eftertanke. Exempelvis fick Alice i underlandet vara med på ett hörn med en ordväxling med en katt: Kan du säga mig vilken väg jag ska ta?

Utöver de mer övergripande diskussionerna, gick vi även igenom grunderna för hur man bygger upp en studiecirkel inklusive praktiska övningar. Utbildningen avslutades med ett besök hos bondeorganisationen i Lussanhando som har nått fina resultat genom studiecirklar, bland annat i form av ökad matproduktion.

Det slår mig ofta när jag är med på utbildningar eller liknande aktiviteter att människor har en enastående fantasi och associationsförmåga. En av diskussionerna handlade om kvinnors rätt till sin kropp och det blev heta ordväxlingar. En av deltagarna, en äldre herre, flikade in att när han var i Demokratiska Republiken Tyskland på 80-talet var han på en nudiststrand och där var alla kvinnor (och män) nakna men det begicks inga övergrepp så hur kan det då komma sig att vi ger skulden till en kort kjol?

Språkbruket är annorlunda än i Sverige, ibland på ett ganska upplyftande vis. Alla män i illustrationerna beskrivs antingen som ”kamrat” eller ”pappa” – någon annan funktion verkar inte finnas. Folk som är tjocka och har slips kallas för kapitalist, borgare eller ”patrão”.

Vi pratade mycket om hur vi använder ”vi” och ”dom” – och hur vi ofta när vi pratar om något positivt i samhället inkluderar oss själva men exkluderar oss och pratar om dom eller ”man” när det handlar om något negativt, exempelvis ”hur kan man få hiv” och ”hur sprids hiv” istället för ”hur kan vi få hiv” och ”hur kan vi sprida hiv”. Kyrkan och moskén kom upp i detta sammanhang och det blev en diskussion om att prästen säger ”Gud är med er” eller ”Gud är med oss” – vem är Gud i sammanhanget och i vilken roll sätter sig prästen i förhållande till Gud och människor.

Avslutningsvis en sammanfattande illustration… 🙂