Skicka utlänningarna på utbildning…

Förra vecka organiserade Kooperation Utan Gränser, tillsammans med Malondastiftelsen, ett seminarium om hur markkonflikter i Niassaprovinsen kan lösas och förebyggas. På seminariet presenterades två studier; en som bondeorganisationen UNAC har gjort tillsammans med Justiça Ambiental (Moçambiques Jordens vänner) och en som vi beställt tillsammans med Malonda.

På seminariet blev det tydligt att det fortfarande finns en stor frustration och ett missnöje i många av distrikten där skogsbolagen är verksamma. Detta missnöje återspeglas emellertid inte i provinsregeringens sätt att diskutera frågan, som ligger närmre centralregeringen i Maputo.

En av distriktadministratörerna sa: Vi är trötta på utländska investerare som kommer hit och tror att bönderna inte kan någonting, som tror att de ska lära oss allt. Men det är inte så att bönderna är dumma – de är bara fattiga! Jag tycker att utrikesministeriet i Maputo borde organisera kurser för utlänningarna innan de får komma till distrikten, för att de ska lära sig om Moçambique, vår historia, vårt samhälle och vår kultur.

Det blir lite lätt surrealistiskt när en vit zimbabwier, som är chef på ett av bolagen, direkt efter detta uttalande, ställer sig upp och pratar till folk som om de vore idioter (han pratar på engelska och behöver översättning) om att om vi bara organiserade jordbruket som i Zimbabwe, då skulle allt vara löst. Han tipsade också om en organisation som kunde allt om jordbruk och som gjorde det på Guds sätt. (Det blir många dimensioner av galenskap: Han pratar inte portugisiska och har därmed inte förstått vad som har sagts, han pratar till deltagarna som om de vore idioter. Zimbabwisk politik kring mark och jordbruk är dessutom knappast det mest solklara exemplet på hur bra det kan bli för småbönder. Det hela blir ännu lite värre av att majoriteten av befolkningen här är muslimer och nog inte särskilt intresserade av den vita zimbabwiska kristna guden…)

Seminariet blev dock mycket lyckat och fokus kom för en gångs skull på lösningar och förebyggande. För Kooperation Utan Gränser gav seminariet ett viktigt bidrag till det program för vårt framtida arbete i Niassa, som vi just nu håller på att ta fram.

Nedan några foton från seminariet, snällt utlånade av fotografen Malene Wiinblad.

Fem finansieringar underskrivna på en dag

Idag har vi skrivit under fem finansieringskontrakt – det förtjänar någon slags virtuell fanfar tycker jag!

Två av kontrakten är för budgetstöd till de mocambikiska organisationerna Justica Ambiental och Centro Terra Viva. Båda organisationer arbetar med miljöfrågor, naturresurser och lokalsamhällenas rätt att bestämma över sina tillgångar.

Vi har även skrivit kontrakt med organisationen ORAM som arbetar med landrättigheter. Detta bidrag ska leda till att vi kan ge ett budgetstöd till ORAM från och med nästa år.

Det fjärde kontraktet är med danska ambassaden i Maputo som kommer att delfinansiera vårt naturresursprogram (tillsammans med svenska ambassaden i Maputo).

Det femte kontraktet är med iTC som står för Community Land Initiative. De kommer att bidra till vår verksamhet i Niassaprovinsen genom att stödja planering av hur byar ska använda kollektiv och individuellt land och andra naturresurser på bästa sätt.

Nedan regionchef Anna Tibblin och programkoordinatör Diamantino Nhampossa i full färd med kontraktsskrivning.

Att göra ett program (2)

Som skrivet i inlägget nedan, Att göra ett program, arbetar vi just nu med att ta fram ett nytt program för vårt arbete i Niassa. Under förra veckan intervjuades samarbetsorganisationer, företag och regeringsrepresentanter och igår var det dags för seminarium med vår personal. Se foton nedan!

Att göra ett program (1)

Som nämnt tidigare här på bloggen arbetar vi just nu med att ta fram ett nytt program för vårt arbete i Niassa från och med nästa år. Under veckan som gått har vi arbetat tillsammans med en konsult som har träffat våra samarbetsorganisationer, provinsregering- och myndigheter, skogsföretag och andra aktörer.

Programmet ska naturligtvis svara mot de behov som identifieras lokalt och därför är samtalen med alla aktörer extremt viktiga. Idag träffar konsulten ett antal organisationer från distriktet Mecanhelas som inte längre har finansiellt stöd från Kooperation Utan Gränser men som fortfarande tar del av utbildningar, studiecirklar etcetera. Ovan ett par bilder från dagens samtal om deltagande demokrati, hållbarhet i organisationerna, bonderörelsen i distriktet med mera.

Idag är uppkopplingen 0,93 kB/s – tålamod är nyckeln till lycka…

Bokföringsprojekt

Denna vecka genomför Kooperation Utan Gränser ett bokföringsprojekt tillsammans med fyra av våra samarbetsorganisationerna i Niassa. Detta innebär att vi kontrakterat ett företag som installerar ett professionellt bokföringsprogram på organisationernas datorer samt utbildar organisationens personal i hur det ska användas. För en tid sedan organiserade vi en bokföringskurs med samma organisationer, för att förbereda omställningen från att använda excel till att använda bokföringsprogram.

Detta är en långsiktig satsning och tanken är organisationerna från och med nästa år ska vara redo att ställa om till bokföring i programmet. Utmaningarna är dock många…

Nedan dokumentation av gårdagens övningar tillsammans med kollegorna från agroforestrycentret i Cuamba.

Att få säga sitt – rimligt eller orimligt?

Att få säga sitt eller inte – det är en väldigt viktig fråga.

Våra samarbetsorganisationer UNAC (Moçambiques bondeorganisation) och Jordens Vänner (Justiça Ambiental på portugisiska) har gjort en studie om landgrabbing i Moçambique. I studien riktas allvarliga anklagelser mot ett antal företag, vissa av dem svenska/med svenska intressen. Jag blev idag kontaktad av ett av företagen. De är mycket upprörda över att de inte fått läsa studien innan den publicerades, så att de skulle kunna kommentera det som sägs om den. Helt rimligt. Det är dock inte vårt ansvar utan våra samarbetsorganisationer eftersom det i detta fall är de som har gjort studien.

För några månader sedan handlade vi upp (tillsammans med Stiftelsen Malonda) en studie om konflikter med anknytning till de storskaliga skogsinvesteringarna i Niassa. Vissa av företagen delade med sig av mycket information med löftet att de skulle få kommentera utkastet till rapporten innan den publicerades. Helt rimligt. Det är bara det att utkastet nu har varit klart i sex veckor och vi har på olika sätt försökt få företagen att läsa och kommentera så att vi kan publicera rapporten, men det är helt omöjligt. Inte ett enda av de fyra har bemödat sig att läsa och vi kan således inte gå vidare. Inte helt rimligt.

Vi arbetar just nu med att ta fram ett nytt program för Niassa de kommande fyra åren. Vi har hjälp av två ”facilitatörer” som intervjuar regeringsrepresentanter, samarbetsorganisationer och andra aktörer i provinsen om hur de ser på arbetet vi gjort hittills, vad som kan förbättras och vilka områden och metoder som ska prioriteras. En grundläggande kritik som regeringen ofta riktar mot organisationer är att regeringen inte ges chans att delta i dessa processer. Två veckor innan detta arbete påbörjades bokade vi möten som vi sedan har bekräftat två gånger. Men nu när mötena väl ska äga rum är mer än hälften av alla myndigheter helt otillgängliga, av en rad olika anledningar. Det innebär sannolikt att vi kommer att få en massa kritik för att de inte har givits tillfälle att säga sitt, trots att det var de som utan förklaring och förvarning i sista stund gjorde sig otillgängliga. Inte helt rimligt det heller. Och lite tröttsamt.

Det är som att det inte blir bra hur man än gör…

Besök på böndernas kontorsbygge

Igår besökte vi Niassaprovinsens bondeunion UPCN, eller närmare bestämt deras framtida kontor som just nu håller på att byggas.

Kontoret ligger i utkanten av Lichinga, mycket vackert på en kulle med fin utsikt. Tomten har plats för inte bara själva kontorsbyggnaden men även en möteslokal och enklare boende för besökande medlemmar. Dessa projekt hör emellertid till framtiden (och framtida budgetar…).

Abdul som är administratör på UPCN (och inte bonde) underströk under besöket vikten av just möteslokaler medan koordinatören Pêssego (som bonde) påpekade att det viktigaste inte är möten utan att få plats med ett ordentlig experimentfält. Olika perspektiv…

Vi träffade även det ansvariga byggföretaget som påpekade att anbudets budget är väldigt låg för storleken på bygget, vilket man nog kan hålla med om… Den totala budgeten för nyckelfärdigt kontor är 680 000 meticais, motsvarande ungefär 170 000 svenska kronor.

Att ha ett eget kontor, och slippa betala hyra, är ett viktigt bidrag till våra samarbetsorganisationers hållbarhet på lång sikt.

Korta fakta om UPCN

  • UPCN har 20 000 registrerade medlemmar i Niassa, varav drygt hälften är kvinnor.
  • UPCN arbetar tillsammans med jordbruksministeriet för att öka småböndernas tillgång till jordbruksrådgivning, marknader med mera.
  • UPCN bedriver även påverkans arbete för att påverka regeringens jordbruksprogram för att bättre svara mot småböndernas intresse.
  • UPCN är nationella bondeunionen UNACs representation i Niassaprovinsen.