Jag befinner mig i Cuamba i södra Niassa med en uppkoppling som pendlar mellan 0-0,29 kb/s. Karaktärsdanande kan man säga. Hade tänkt att inte uppdatera här ifrån men vill ändå skriva några rader, läser du detta betyder det att jag trotsat de 0-0,29. Foton försöker jag mig inte på, det får bli till helgen, se tudo correr bem em Lichinga…

Partnermöte

I onsdags började vårt partnermöte. Mötet samlar runt 25 organisationer som arbetat med oss under de senaste åren, regeringsrepresentanter från de distrikt där organisationerna arbetar, samt representanter från regeringen på provinsnivå.

Har fattigdomen minskat?

Diskussionerna och presentationerna på dessa möten har alltid varit givande men aldrig har stämningen varit så intensiv som under detta möte. Igår presenterade två forskare från Maputo, Rogério Ossemane från IESE och Thomas Selemane från CIP, senaste fattigdomsstatistiken för Moçambique generellt och för Niassa specifikt. Enligt statistiken har fattigdomen minskat med 30 procentenheter i Niassa de senaste fem åren – vilket är rekord i Moçambique.

Samarbetsorganisationerna tillsammans med regeringsrepresentanterna arbetade i grupper för att diskutera om detta känns av i för invånarna i provinsen – vad har blivit bättre och vad har bidragit till förändringarna.

Fattigdomslinje på 3 kronor

Ossemane och Selemane förklarade att samtidigt som andelen fattiga har minskat så har de som är allra fattigast fått de sämre. De förklarade fattigdomslinjen, som i Niassa ligger på 16 meticais per dag (motsvarande knappt tre svenska kronor), och att det är de som låg precis under som under de senaste åren har tagit sig över medan de som befann sig längre ifrån nu befinner sig ännu längre ifrån.

Det är viktigt att ta statistiken med viss försiktighet då den kan ses mer som en ögonblicksbild, eller ett foto, än som en säker information på hur saker ligger till. Niassas goda resultat förklaras främst med att jordbruksåret när statistiken togs fram (2008/2009) var mycket gott i Niassa (till skillnad från provinser i centrala delarna av landet där fattigdomen ökade med över 20 procentenheter i vissa provinser), vilket är något som varierar kraftigt år från år. Samtidigt vägs andra mer beständiga faktorer in, så som tillgång till skola, sjukvård etc.

Deltagarna på mötet visade stort intresse och engagemang i diskussionerna och vände och vred på tabeller och siffror för att förstå vad de egentligen betyder i praktiken. De flesta av deltagarna har endast några års formell skolgång men desto fler år av livserfarenhet och upplevelser av och deltagande i förändringsarbete. Det blev ett mycket lyckosamt möte mellan forskare, småbönder och regeringsrepresentanter. Den generella slutsatsen var att jo, förbättringarna är kännbara och deltagarna lyckades identifiera en rad tecken på detta.

Kritiken mot regeringens fattigdomsbekämpningsstrategi uteblev emellertid inte och debatten om att regeringen gör strategier för de som redan har gick höga.

Civilsamhällets roll

Vi diskuterade även vad för roll civilsamhället har i fattigdomsbekämpningen och den ekonomiska tillväxten och vi ställde frågan: Vi tänker oss att Kooperation Utan Gränser i en debatt i Sverige ska argumentera för fortsatt stöd till civilsamhället och att motståndarna argumenterar för ökat stöd till offentliga och privata sektorn. Detta satte fart på diskussionen och intressant nog var det ett par av regeringsrepresentanterna som starkast argumenterade för ett ökat stöd till civila samhället.

Ett antal exempel på konkreta förändringar lyftes fram. Ett av dem en ung kvinna från Mecanhelas som sa att tack vare organisationen kan hon nu ställa sig upp inför självaste presidenten och kritisera honom eller säga till guvernören att han kan ta distriktsadministratören med sig för han duger ingenting till. Innan hade hon inte ens ställt sig upp mot männen i distriktet.

Bondeorganisationerna och jordbruksmyndigheten

En av de första presentationerna idag handlade om provinsens bondeunions arbete med att följa upp och delta i regeringens jordbruksprogram. Å ena sidan finns en konstruktivt samarbete mellan bondeorganisationerna och regeringen, å andra sidan presenteras mycket kritik – från båda håll.

En bonde menade att det är dags att ta tillbaka Samora Machel i jordbruket, någon annan menade att det inte finns någon riktig jordbrukspolitik, regeringen menade att politik finns men medgav att implementeringen är svag. I vanlig ordning anklagade de bönderna för att vara lata och antydde att det är därför som produktionen inte ökar vilket, i vanlig ordning, gjorde att många av bönderna, framför allt kvinnorna, reagerade väldigt starkt. Diskussionerna fortsatte på fikarasten och vidare under lunchen.

Fler uppdateringar från mötet kommer de kommande dagarna, på återhörande!