Författararkiv: Kajsa Johansson

Globalt ramverk guidar livsmedelstrygghet

Publicerad den av
Svara

Under ett antal timmar igår eftermiddag lyftes det globala ramverk som ska guida och förbättra koordineringen och synkronisera olika aktörers handlingar som rör global livsmedelstrygghet. Det hade förförhandlats under många månader och det uppfattades som ett dokument som alla var eniga om med ett undantag för en mening om matsuveränitet. Nu kom plötsligt USA och sa att de ville stryka hela sista kapitlet. I kapitlet innehåller bara en lista av frågor som CFS kan behöva ägna ytterligare uppmärksamhet åt. Här nämns t.ex handel och immaterialrätt (såsom patent). Detta ville inte USA ha med, men tydligen vaknade deras handelsfolk sent.

G77 + Kina och Afrika blev vansinniga på USA. Hur kan USA komma nu efter att vi redan förhandlat klart i god demokratisk anda? Hela eftermiddagen igår ägnades åt att diskutera detta. Förhandlingarna fick lov att ta en paus så att G77 och Kina kunde diskutera sinsemellan. EU liksom civila samhället kom med konstruktiva lösningsförslag som innehållsmässigt inte ändrade särskilt mycket. Till slut fick förhandlingarna ajourneras. Idag togs de upp igen.

Vid sidan av får jag höra att den amerikanska ambassadören varit bakbunden från Washington och skämdes över hur hans land nu ställde till det och förbisåg den demokratiska process som ägt rum. Över natten måste han ha lyckats förhandla med de sina för nu drar han i stort sätt tillbaka det som USA först sagt. Vad mycket energi och tid som läggs på förhandlingar för att alla ska vara överens!

Puh, säger jag och tackar alla förhandlare som ägnar sin tid och energi åt detta. Det är ju verkligen viktigt med dessa demokratiska processer och att folk börjar närma sig och förstå varandra. Åtminstone känns det som om det är andan här i CFS. Alla tycks eniga om vikten att utrota hungern och förhandlare tycks verkligen lyssna till varandra. Mer tveksam till om det är så i handelsförhandlingar eller i de om klimat. Detta tror jag är den stora fördelen med just kommittéen för global livsmedelssäkerhet. Kanske kan denna kommitté bygga broar och möjliggöra progressiva överenskommelser inom både handel och klimat. Att alla har tillräckligt med mat är ju ändå hjärtat och grunden för all utveckling.

/Hanna Wetterstrand

Livsmedelssäkerhet och klimatförändringar

Publicerad den av
Svara

Kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning (CFS) träffas en gång om året och väljer då ett par ämnen att fördjupa sig inom. Livsmedelstrygghet och klimatförändringar är ett av dem detta år. Jag kan rekommendera läsning av expertpanelens bakgrundsrapport (www.fao.org/cfs/cfs-hlpe/en/). Den konstaterar bland annat att klimatförändringar är ett stort hot mot global livsmedelstrygghet, att de redan fattiga, speciellt småbönder, är mest utsatta och att det fortfarande finns oerhört mycket luckor i vår kunskap om hur matproduktionen kommer att påverkas.

Rapporten visar tydligt hur oerhört komplext det är att förstå hur alla faktorer påverkar varandra. Vi vet alltför lite om hur olika grödor påverkas av högre temperatur och mer extremt väder, det mesta pekar dock på att skördar kommer minska

. Mer forskning behövs. Jordbruket måste anpassas efter förändringar i klimatet, det behövs ett ökat fokus på hur vi kan förebygga och minska effekter av väderkatastrofer. På samma gång behöver vi bygga livsmedelssystem som har betydligt mindre utsläpp. Den konstaterar också att vi behöver äta mat som ger mindre utsläpp, vilket till stor del betyder mindre kött och andra produkter från djur. Idag äter våra husdjur upp 37 procent av all mat som produceras (soja och spannmål etc.). Om vi åt denna mat direkt själva istället skulle stora energivinster göras.

Rapporten är grunden för ett rundabordssamtal mellan alla länder, civila samhället och privata sektorn liksom ett antal andra aktörer. Utifrån allas uttalanden här tar man fram en gemensam text för beslut. Jag sitter nu i ett rum där detta utkast diskuteras. Det är oerhört intressant att lyssna på allas inlägg och försöka förstå vad som ligger bakom allas positioner. Det finns, liksom i klimatförhandlingarna, tydliga grupperingar. USA, Canada och Filipinerna håller ihop på en sida. G77-länderna (utvecklingsländer) är på andra sidan, ganska ofta tillsammans med Afrika. China är ibland med G77-blocket. Just nyss uttryckte sig Kina mot en skrivning om rätt till mat. Civila samhället är oftast ungefär på samma sida som G77 och Afrika. Indien verkar vara rätt konservativa. EU är någonstans i mitten och kan ganska ofta vara de som pushar på åt ett håll när det står och väger. Latinamerika, har mest hörts i form av Ecuador som vill ha in skrivningar om matsuveränitet. Brasilien är rätt progressiva och gillar också begreppet matsuveränitet och har själva en hel del bra lagstiftning för fattiga och småbrukare i det egna landet. Den privata sektorn tycks oftast vara ungefär på samma sida som USA.

G77 och civila samhället lägger stor vikt vid ekologisk odling, agroekologi, matsuveränitet, mänskliga rättigheter, rätt till mat och vill att klimatanpassning ges större fokus. USA och ganska ofta Kanada vill inte ge CFS för stort mandat. De vill att klimatfrågorna hanteras av FN:s ramverk för klimatförändringarna, UNFCCC. De ogillar matsuveränitet, de är lite rädda för skrivningar om rättigheter, de vill inte ha med skrivningar om intellektuella privata äganderätter (som bland annat rör patent).

Nu säger USA (surpise!) att de inte vill ha med skrivningar om de rika ländernas specifika skyldigheter och ansvar (Common but differentiated responsibilities). EU håller med. Brasilien går starkt emot liksom civila samhället. Det är lätt att tänka att principen måste stå med, att de rika länderna faktiskt har ett specifikt ansvar för livsmedelssäkerhet. Brasilien menar att det är en princip som vi kommit överens sedan 20 år. Mina svenska kollegor menar dock att problemet är att det kan tolkas som om alla mindre rika länder, inklusive Kina, kan undantas ansvar. Så Kina och de flesta andra fattiga länder gillar den förstås. I klimatförhandlingarna handlar det om att rika länder har större ansvar för att minska utsläpp, men här pratar vi främst om livsmedelstrygghet vilket gör skrivelsen mer komplicerad. Men nog tycker jag definitivt att världens rikare länder har ett större ansvar och skyldighet att bidra till att minska de negativa effekterna som klimatförändringarna har på global livsmedelssäkerheten. Men uppenbarligen en mycket känslig del av texten. Det tycks nu landa i att man hänvisar till principerna i FN:s ramverk för klimatförändringar där man bland annat kommit överens om just denna princip.

/Hanna Wetterstrand

Beslut på hög nivå kan ge färre hungriga

Publicerad den av
Svara

Kooperation Utan Gränser har fått en plats i den svenska delegationen till FN:s kommitté för globalt tryggad livsmedelsförsörjning, Committee on World Food Security (CFS) 39:e session som pågår nu i Rom den 15-20 oktober.

Kommittén bildades 1974 som ett forum för regeringar i världen att se över politik rörande global livsmedelstrygghet. Den tycks inte fått så stor betydelse, men efter livsmedelskrisen reformerades den 2009 med syfte att bli den centrala plattformen för att övervaka och diskutera hungersituationen i världen och hur den kan förbättras. Kommittén ska koordinera det internationella samfundets åtgärder för globalt tryggad livsmedelsförsörjning för att dessa ska bli mer samstämda och därmed mer effektiva.  Reformen var en stor vinst för demokratin, deltagande och specifikt för oss organisationer som inte tidigare haft så stort inflytande. Det civila samhället har nu fått samma rätt som stater att tala i plenum. De får dock inte rösta, men hittills har man alltid strävat efter konsensus.

På agendan detta år är dels kopplingen mellan livsmedelssäkerhet och: 1) sociala trygghetssystem och 2) klimatförändringarna. Dessa frågor innehåller inga direkta kontroversiella frågor för beslut i nuläget. Det gör däremot de andra punkterna på agendan: ansvarsfulla investeringar inom jordbruket (responsible agriculture investment) och det globala ramverket (global strategic framework), ett gemensamt överenskommet dokument som ska förbättra koordineringen och synkronisera olika aktörers handlingar som rör livsmedelstrygghet. Jag återkommer med rapport kring dessa två frågor då de inte är klara än.

Första presenterades årets FN-rapport om hungerläget i världen, State of Food Insecurity. Det är dessvärre dyster läsning och alla tycks eniga om att det är oacceptabelt: en av åtta personer i världen hungrar, 870 miljoner människor. Samtidigt finns 1,4 miljarder överviktiga människor i världen. Rapporten trycker också på att det inte finns något direkt samband mellan ekonomisk tillväxt och hunger. Den tillväxt som är viktigast för fattigdomsbekämpning är den inom jordbrukssektorn. Återkommer med mer uppdateringar om hur förhandlingarna går framåt.

/Hanna Wetterstrand

02.55 på väg hemåt (med vissa stopp på vägen) och överlämning av blogg

Publicerad den av
Svara

Resan i Östra Afrika börjar gå mot sitt slut. 02.55 i morgon bitti flyger jag till Nairobi där jag ska träffa kollegorna på regionkontoret för att sedan ta nattflyget hem till Sverige på torsdag. Inte utan att jag nog hade tyckt att det skulle ha varit skönt att slippa två sömnlösa nätter efter en resa som har varit fantastiskt lärorik men också tagit på krafterna.

Jag lämnar nu över bloggen till min kollega Hanna Wetterstrand som befinner sig på FNs jordbruksorganisation FAOs möte med Commission on Food Security. Ser fram emot intressanta blogginlägg om detta! Och med anledning av att idag är World Food Day har Kooperation Utan Gränser publicerat en debattartikel i GP på temat – klicka här för att läsa!

På återseende nästa vecka – då från Kungsholmen – långt härifrån…

Spirande träd i kooperativ och skolor

Publicerad den av
Svara

Idag besökte vi en av Vi-skogens partnerorganisationer i Rwanda, Impuyaki – högt uppe på en av Rwandas tusentals kullar. Impuyaki är ett kooperativ med ungefär 700 hushåll som medlemmar. I samarbetet med Vi-skogen arbetar kooperativet med att öka jordbruksproduktionen av bland annat potatis samtidigt som man bevarar miljön och jorden. Efter en finfin presentation (som bland annat tackade det svenska folket) besökte vi organisationens plantskola en bit ner på den branta kullen.

Efter Impuyaki styrde vi kosan mot en av skolorna som ingår i Vi-skogens program Farmers of the Future. Genom Farmers of the Future tränas såväl lärare som elever i agroforestry och hållbart jordbruk. Vi-skogen bidrar på detta sätt till att människor kan leva kvar på landsbygden och tjäna pengar på sitt jordbruk och samtidigt bidra till en bättre miljö.

Jag har aldrig i något annat land hört ”Regeringen har en lista för detta” som svar på i princip vilken fråga som helst… Säger nog ganska mycket om Rwandas utveckling just nu – både på gott och ont…

Ett ofattbart land

Publicerad den av
Svara

Har just avslutat ett två dagar långt (eller kanske rättare sagt kort) besök i Rwanda. Själva landet Rwanda är lika intressant som det är ofattbart och på ett sätt otäckt. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att förstå hur människor kan leva sida vid sida i ett land med Rwandas historia.

1994 genomfördes ett folkmord som på 100 dagar tog över en miljon människors liv. Under dessa 100 dagar skedde ingen insats från det internationella samfundet för att förhindra förödelsen. Folkmordet var emellertid ingen isolerad händelse utan hade föregåtts av decennier av våld och massakrer.

Igår besökte vi Kigali Genocide Memorial – ett fruktansvärt museum men samtidigt så viktigt. Muséet är byggt vid en massgrav där 250 000 människor begravdes. Jag tänker inte ens försöka mig på att skriva om folkmordet, det kan jag inte. Men vissa saker, eller snarare väldigt många, etsade sig fast i minnet efter besöket på muséet, utöver det ofattbara i att över en miljon människor mördades på 100 dagar. Inte minst det om den totala brist på handling från det internationella samfundet och Frankrikes bidrag till folkmordet:

Under colonial rule, the distinctions were made racial, particularly with the introduction of the identity card in 1932. In creating these distinctions, the colonial power identified anyone with then cows in 1932 as a Tutsi and anyone with less than ten cows as Hutu, and this also applied to his descendants. We had lived in peace for many centuries, but now the divide between us had begun.

Women and children were a direct target of the genocidaires for murder, rape and mutilation. The killers were determined to ensure that a new generation of Tutsis would never emerge.

France had played an active role in arming and training the Rwandan armed forces during the civil war. Many Hutu militia saw their French as allies. “Opération Turquoise” resulted in providing a safe zone for genocidaires fleeing the advancing RPG and an escape route into Zaire.

Diplomatic staff and foreign workers left the country. Many left their colleagues, employees and friends to the mercy of the killers. Dignitaries of the Habyarimana regime, authors of the genocide, were evacuated. The number of foreign troops used in the evacuation would have been sufficient to stop the genocide.

Sista rummet på uställningen är fyllt av fotografier på barn som miste livet under folkmordet. Tusentals fotografier.

Bland svampar och plantor i Uganda…

Publicerad den av
Svara

Har just anlänt till Kigali, Rwanda efter ett kort men intensivt och innehållsrikt besök i Uganda. Vistelsen inleddes med en väldigt fin middag på en lokal restaurang (första fotot). Dagen som följde började med ett besök på Ugandas bondefederation UNFE och sedan vidare till svampodling i påse  hos en lokal sparkassa. Svamparna odlas i plastpåsar som hänger på rader i ett mörkt rum och föreningens medlemmar har lyckats tjäna en hel del pengar på sina svampar. (Se första raden, andra fotot)

Efter svamparna träffade vi en liten men imponerande bondeorganisation i Mpigi som tog oss till några av sina medlemmar. Hemma hos dem fick vi veta hur en biogasanläggning fungerar och vilka effekter den har i ett hushåll utan el (rad 5 och 6) och hur man bygger upp grisproduktion (detta moment blev avbrutet av ett extremt kraftigt regn, se foton på rad 4 och 5). De berättade om hur spar- och lånegrupperna har förändrat deras liv och om hur de har byggt upp en plantskola för att förse medlemmar med trädplantor och kaffebuskar.

Dagen avslutades långt ut på en lerig väg hos en grupp för människor som lever med HIV och där medlemmarna har byggt upp en affärsverksamhet tillsammans. Det blev mer svampar och grisar… Natten spenderades på ett hotell i Masaka, sista bilden föreställer den minst sagt pompösa sängen…

En vacker morgon och inspirerande dag på Olof Palmes center

Publicerad den av
Svara

Dagen började strax efter fem – med ett fantastiskt morgonljus. Vi passerade Mont Elgon (foton på första raden) innan vi kom fram till Kitale där vi besökte Vi-skogens Agroforestry Training Centre uppkallat efter Olof Palme. Ett mycket inspirerande om än kort besök! Ovan foton på bland annat:

  • Ett berg av madrasser på en lastbil (rad 2, bild 1)
  • Kaffe (rad 3, bild 2)
  • Sorghum (rad 3, bild 3)
  • Avocado (rad 4, bild 3)
  • Biogasanläggning till höger, gasen används till mjölkkok till vänster (rad 5, bild 2)
  • Jakob planterar frön till plantskolan (rad 6, bild 2)
  • En annorlunda variant av passionsfrukt (rad 7, bild 1 och 2)

Centret är öppet för alla och används av bönder och bondeorganisationer, forskare och myndigheter som vill lära sig mer om hållbart och klimatanpassat jordbruk. Flera tusen personer besöker centret varje år.

På första bilden på sjätte raden finns Willian som var den som planterade det allra första Vi-skogsträdet. Som synes på bilden har entusiasmen inte avtagit trots att det var flera decennier sedan… William informerade stolt om att Lisbeth Palme planterat ett av träden på centret. Jag frågade honom om han visste vem som är Sveriges nuvarande statsminister varvid han ruskade på huvudet: ”Det kan inte vara någon som arbetar så mycket för rättvisa och solidaritet i världen…”

Efter besöket i Kitale styrde vi kosan mot Uganda där vi tog en sen lunch med utsikt över Nilen (sista fotot). Inte utan att man blir tagen av alla dessa vackra upplevelser…

Om rätt till ersättning och internationell mansdag

Publicerad den av
Svara

Igår fortsatte vi våra besök hos Vi-skogens samarbetsorganisationer. Först ut var familjeskogsbruksorganisationen WETPA som fått stöd av Kooperation Utan Gränser och LRF Skogsägarna. Organisationen hade sin unga ålder till trots ett imponerande hållbarhetstänk kring hur de skulle öka sina inkomster, bland annat genom försäljning av plantor och trävirke. Många kloka saker sades om familjeskogsbrukarna och de tjänster de tillhandahåller: -Regeringen säger att 10 procent av Kenya ska vara täckt av träd. Men de gör inget själva för att detta ska ske. Det är vi småbönder som ser till att vi kommer att nå målet och vi har rätt få ersättning för vårt arbete.

Medlemmarna beskrev mycket stolt den resa de har gjort rent organisatoriskt det senaste året då de bland annat utvecklat sin administration med tydligare ansvarsfördelning, anställning av en redovisningsekonom, bankrekonciliering, inventarielista och utnämning av en revisor.

Efter WETPA besökte vi Kimaetis bondeorganisation där vi bland annat diskuterade jämställdhet med anledning av att organisationens firande av internationella mansdagen. De hade under denna dag lyft fram mäns roll i utvecklingen och vikten av att män tar sitt ansvar i jordbruket. Vi besökte ett par av organisationens medlemmar, bland annat Rose Wabwile och hennes granne Mildred Wanjala som båda använder agroforestry för att säkra tillgång till mat och för att tjäna pengar. (Se rad 2 och 7 ovan.)

Hemma hos Rose fick vi även chans att se en energibesparande spis. Vi sände alla en tanke till biståndsministern som nog skulle varit nöjd med denna spis. (Se rad 2 ovan.)

Nedan några foton från dagen, inklusive ett par från regnskogen som vi åkte igenom mellan besöken – underbar.

Guld och gröna skogar…

Publicerad den av
Svara

Igår kväll anlände vi till Kisumu vid Viktoriasjön där jag tillsammans med två representanter från Sida i Stockholmska besöka  Vi-skogen och dess partnerorganisationer. Dagen började med en genomgång av den förändringsprocess som Vi-skogen befinner sig i varefter vi åkte söderut för att träffa en av Vi-skogens partnerorganisationer, Miriu Integrated Project. Efter en presentation på organisationens kontor (där jag bland annat försökte förstå hur en kvinnoorganisation kunde ha fler manliga medlemmar än kvinnliga) besökte vi en av organisationens medlemmar, Pamela Owino, och hennes fält.

Pamela tillämpar agroforestry, det vill säga samodling av många olika grödor tillsammans med träd med ekologiska metoder. Odlingsteknikerna har hon lärt sig genom Mirius samarbete med Vi-skogen. Ett helt fantastiskt fält och en helt fantastisk kvinna måste jag säga!

Allt var dock inte guld och (bokstavligt talat) gröna skogar, vi fick även höra en tråkig historia om ett företag som kommit till byn för att kontraktera bönder för att odla artemisia. Pamela blev kontaktperson och företaget beställde ett stort antal plantor som bönderna i byn skulle driva upp och som företaget senare skulle komma och köpa upp. Pamela distribuerade och samlade sedan in plantorna från de andra byborna, företaget kom och hämtade dem men någon betalning har aldrig kommit. Pamela och många bybor med henne har lagt ner mycket arbete på något som de aldrig fick betalt för. Vissa bybor menar dessutom att Pamela är skyldig dem pengar eftersom det var hon som skötte kontakten med företaget.

Ytterligare en besk detalj om artemisian är att den används för att producera malariamedicin som säljs till ett väldigt högt pris – så högt att personer som Pamela (som bor i ett mycket malariadrabbat område) inte har möjlighet att köpa.