Ännu ett hejdå…

Idag var det dags att lämna Lichinga – igen! Den här gången var det nästan värre än förra eftersom jag inte vet riktigt när jag kommer tillbaka nästa gång. Fast någon gång måste det bli, och inte inom en allt för avlägsen framtid.

Det verkar ju lite löjligt men avstånd kan verkligen kännas fysiskt i kroppen – att liksom dela på sig mellan två platser som båda är hemma är inte så lätt och gör ont.

Nedan ett par foton från sista pratstunden med kollegorna på Lichingas flygplats och ett foto från incheckningen som i vanlig ordning dominerades av… kartonger med bönor och potatis…

Efter några timmars flyg från Lichinga till Maputo har jag nu en natt här och sedan ett dygns flygresa till Stockholm – himla roligt!

Att säkra rätten till mark i praktiken

Under årets första månader har våra kollegor på Kooperation Utan Gränser i Niassa tillbringat största delen av tiden i två byar. Syftet har varit att stödja byarna att göra en planering av sin mark och hur de vill använda den. Detta inkluderar hur de vill använda såväl kollektiv som individuell mark.

Nästa steg i processen är att tillsammans med lantmäterimyndigheten mäta ut området med GPS för att slutligen säkra byarnas individuella och kollektiva markrättigheter på papper. Detta innebär att de kan förhandla med framtida investerare men även tänka mer långsiktigt på sina egna investeringar.

Direkt efter konsultationerna med byarna ska protokoll skrivas ut och under för att säkra att allt har gått rätt till. Tur för oss att det nu finns ett hus i Napacala som har el till datorer och medhavd skrivare… (Se bild nedan.)

Arbetet har inte varit helt lätt – byarna är minst sagt otillgängliga… Bilderna nedan är inte mina egna utan lånade från Mocambiques lantmäterimyndighet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En egen historia

Lichinga – platsen med egen historia.

Bestämde med en kollega att vi skulle träffas och jobba i eftermiddag. Strax innan ringer han och säger att det inte går. Anledning: En gemensam före detta kollegas son har tillsammans med fyra andra unga killar dödat en sjätte kille i en härva som handlar om sålda stulna bildelar. Kollegan som skulle jobba med mig har ägnat hela dagen åt att ta hand om den före detta kollegan vars son nu här häktad och har erkänt brott.

En kille i min ålder som jobbar på en partnerorganisation har just skaffat sig en andra fru. Killen i fråga är en dedikerad kämpe för jämställdhet inom bonderörelsen.

Det går inte att tvätta kläder här för det är så extremt hög luftfuktighet och regnar så mycket + ingen sol varför inget kan torka. När jag kom till pensionatet igår förmiddag hängde en nytvättad fuktig handduk i badrummet. Efter 1,5 dygn är fuktighetshalten i handduken exakt densamma.

Att bli hängande i luften…

Igår flög vi från Maputo till Lichinga med sedvanlig mellanlandning i Nampula. När vi gick ner för landning i Lichinga låg ett massivt molntäcke över den lilla staden, vi sjönk och sjönk tills vi var väldigt nära marken (utan att se den särskilt bra). När vi precis skulle till att landa flög vi uppåt istället – det regnade för mycket… Så vi fick åka tillbaka till Nampula, cirka en timmas flygrea och vänta på bättre tider. Det tog lyckligtvis inte så mycket tid…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Minst hälften av kakan…

Idag har vi tillsammans med LRF publicerat en debattartikel i GöteborgsPosten, Arbetarbladet och Västerbottens folkblad med anledning av internationella kvinnodagen. Budskapet är hämtat från vår kampanj där vi belyser situationen för kvinnliga bönder i Afrika och kräver av regeringen att åtminstone 50 procent av Sveriges bistånd ska gå till kvinnor. Läs artikeln här!

Ikväll kommer även Linda som har haft Världens tuffaste jobb att gästa Pekka Heino i Go’ kväll, 18.15 eller på SVT play.

Korta fakta om jämställdhet, fattigdom och bistånd

Enligt FN lever 1,4 miljarder människor i världen på under 1,25 dollar om dagen vilket innebär att de är absolut fattiga. Nästan tre av fyra av jordens fattiga bor på landsbygden och de flesta livnär sig på jordbruk eller sysselsättningar kopplade till jordbruk. Majoriteten av världens fattiga är kvinnor och ungefär 700 miljoner kvinnor och flickor på landsbygden lever i absolut fattigdom. Enligt FAO lägger afrikanska kvinnor 40 miljarder timmar om året på att hämta vatten.

Det globala biståndet till jordbruk har minskat kraftigt de senaste decennierna och i mitten av 2000-talet motsvarade det endast 3,4 procent av det totala utvecklingssamarbetet. 20 år tidigare låg det på 12 procent. Att öka biståndet till jordbruk borde vara självklart i arbetet för jämställdhet och mot fattigdom!

Kvinnodagen i Mocambique

Här i Mocambique är det ingen större uppmärksamhet på kvinnodagen eftersom man har sin egen om en månad – Mocambikiska kvinnans dag den 7 april, Josina Machels dödsdag 1971. Josina gick i unga år med i befrielserörelsen Frelimo och grundade dess kvinnoavdelning. Hon var gift med Samora Machel, Moçambiques förste president efter självständigheten. Josina är en närvarande förebild för kampen för kvinnors rättigheter och deltagande i politiken i Moçambique.

A very Swedish paradox…

På Johannesburgs flygplats (innerligt trött på både flyg och flygplatser). Den sydafrikanska fackföreningsrörelsen COSATU strejkar och alla passagerare fick ett brev om detta från flygbolaget när vi gick på flyget i Lusaka. Gillar att de inte bara skriver att det är strejk vilket kan orsaka förseningar utan även tar med varför folk strejkar: ”The protest action is in support of a ban on labour brokering and the scrapping of the Gauteng e-tolling.” Läs mer om strejken här.

Har köpt en hög med böcker (fråga mig inte när jag ska läsa dem) om Zimbabwes jordreform, om hundra år av kamp med ANC (av Heidi Holland som var lite av en räddare i nöden när jag blev av med mitt visakort här i Johannesburg förra året) och en bibelliknande bok om global vapenexport.

Den sistnämnda har ett eget kapitel om Sverige. Kapitlet har titeln ”A very Swedish paradox” och inleds med ett stycke om Nobel där han beskrivs som pacifist, hänsynslös finansman besatt av sprängämnen som köpte Bofors. Författaren menar att denna motsägelse präglar Sveriges förhållningssätt till vapenexport. Ett antal exempel på dubbelmoral, korruption och maktmissbruk radas upp…

Strax dags att gå ombord för att åka till Maputo. Många och blandade känslor.

”safe walking tours into the low income areas”

På nattygsbordet på hotellrummet ligger en liten broschyr om Lusaka Township Tours. ”We offer our visitors the opportunity to take safe walking tours into the low income areas of the city where the massess live.” Detta kanske är en affärsidé i ett Sverige med ökade inkomstskillnader segregation?

Efter två dagar (lite knappt) i Lusaka är det dags att resa vidare – denna gång till Maputo. Dagarna här har varit mycket givande och bra – diskussioner om Kooperation Utan Gränsers strategi och varumärkesarbete med mera. Vi var blev aldrig riktigt överens vilket ju gör det hela mer spännande, särskilt som allianserna skiftar beroende på ämnet som diskuteras.

I Maputo ska vi ha avslutande möte för Niassaprogrammet med ambassaden. Ganska känsloladdat får jag medge. Efter det blir det en vecka i Niassa, även det känns i magen…

Hej då New York – Hej 1,5 dygns flygresa :(

Så var det dags att stänga av datorn, packa väskan och åka till flygplatsen – New York-vistelsen har kommit till sin ända.

Det har varit en fantastiskt lärorik vecka. Inte minst igår när jag fick möjlighet att sitta med på de slutna förhandlingarna om de överenskomna slutsatserna för mötet. Mycket intressant att se hur ”den heliga stolen” helt öppet driver att kvinnor ska gå under benämningarna mödrar och fruar. Också intressant att se hur olika länder driver olika typer av frågor – vissa mer inriktade på politiska och civila rättigheter, andra fokuserar mer på de ekonomiska och sociala.

Har nu något av en helvetisk resa att se fram emot. Lämnar New York nu (lördag kväll), kommer till London söndag morgon och tillbringar en dag på flygplatsen och tar sedan nattflyget till Lusaka, Zambia dit jag kommer måndag morgon och åker direkt till kontoret för att vara med på regionmötet. Tur att jag längtar så mycket efter kollegorna där – annars hade det nog känts lite motigt…

På återghörande, från Södra Afrika! Då inte längre som Adviser Swedish Delegation (med en frisyr som för tankarna till någon slags blandning av Dallas och tv-serien Varuhuset…?)

Panel med Titti

Idag har Titti Jöngren från LRF suttit med i en panel organiserad av nordiska ministerrådet om kvinnor på landsbygden i de nordiska länderna. Titti pratade bland annat om hur kvinnors representation i LRF har stärkts och hur LRF arbetar strategiskt med jämställdhetsfrågor. En bit in i debatten passade hon även på att påminna oss om att, att vara bonde inte är något lågstatusyrke som inte kräver någon bildning. Titti gjorde en strålande insats!

Det gjorde däremot inte moderatorn som verkade tro att det hela rörde sig om en buskis alternativt stand-up comedy med sig själv som huvudnummer…

Nedan ett några foton från seminariet.

Detta bildspel kräver JavaScript.