Jobbannons!

Kooperation Utan Gränser har två aktuella jobbannonser – här kommer den första!

Världens tuffaste jobb

Vem söker vi?

  • Du är kvinna, minst 20 år gammal. Frisk och med god kondition
  • Du är bra på att berätta om sådant som är viktigt, och känner dig hemtam med nya medier.
  • Du är van att vistas i främmande miljöer och har lätt för att samarbeta och skapa kontakter med människor
  • Du bemöter människor i din omgivning med ödmjukhet och respekt
  • Du har inget emot hårt kroppsarbete. Har du någon erfarenhet av odling eller jordbruk är det en extra merit
  • Du är bra på engelska
  • Du har intresse för global utveckling, och ställer dig bakom Kooperation Utan Gränsers vision om ”En rättvis värld fri från fattigdom”. Både i ord och i handling.

Vi söker dig som kan tänka dig en korttidsanställning på ett jobb där:

  • Lönen är under 10 kronor dagen (1,25 USD)
  • Arbetsdagen oftast varar från soluppgång till solnedgång
  • Du arbetar med hårt kroppsarbete både i jordbruket och i hushållet
  • Det saknas kollektivtal, medbestämmande och elektricitet

Du behöver inte känna dig ensam. Cirka 700 miljoner bondekvinnor i fattiga länder jobbar redan under de här villkoren. Just nu är det kvinnorna i byn Kirwara i Kenya som behöver ett extra handtag under sådden. Vi törs lova dig att även om arbetsvillkoren är tuffa så kommer du att möta framtidstro. I byn pågår gemensamt arbete och biståndsprojekt som syftar till att förbättra livsvillkoren. Att satsa på kvinnliga småbrukare är det mest effektiva sättet att bekämpa fattigdom. Du hjälper till i jordbruksarbetet, men ska även varje dag informera hem till Sverige om din arbetsdag. Arbetet pågår under tre veckor.

För att fullt ut komma in i gemenskapen och dela vardagen på lika villkor är en egenskap helt avgörande. Att du är kvinna. Sista ansökningsdag är 4 oktober.

Börja gärna redan nu att fundera på vad du ska packa i resväskan. Får du jobbet lyfter flyget från Arlanda den 8 november klockan 21.00.

Skicka din ansökan genom att gå in på http://www.varldenstuffastejobb.se/!

Hissar

Maputo är ingen stad för en person med hisskräck. Som skrivet tidigare på bloggen, är hissen i huset där jag bor något defekt. Små lappar finns uppsatta på hissdörrarna där det står att man ska bekräfta att hissen är på denna våning innan man går in i den.

Igår fick jag två nya hissupplevelser i andra hus. Ett hus hade hiss med öppettider. Den var öppen ett par timmar på morgonen, sedan stängd, öppen runt lunch, stängd tidig eftermiddag och öppen på kvällen fram till 22.00. Tydligen gick det, om man förhandlade väl, att övertyga vakten om att man skulle få åka hiss, eventuellt, även på andra tider.

I nödfall.I ett annat höghus, i en av de finare delarna i Maputo, hade majoriteten av hissdörrarna fastnat och hissens knappar var ur funktion. Därför fanns hissvakt – en man som inte gör annat än att åka upp och ner och försöka få hissen att stanna på rätt våning genom att manuellt vrida på/av strömbrytaren. Eftersom knapparna inte fungerade fick den som ville ha upp hissen till en våning, knacka i väggen så att hissvakten hörde att han var behövd.

Alla lösningar är bra utom de dåliga…

Tredje stoppet: Mecanhelas (och Cuamba)

Från Lipuzia åkte vi vidare till Cuamba och dagen efter till Mecanhelas där vi träffade representanter för flera samarbetsorganisationer för att diskutera deltagande i lokala demokratiska processer.

Andra stoppet: Lipuzia

Efter besöket i Mandimbadistriktets ”centralort” åkte vi till byn Lipuzia där Kooperation Utan Gränser arbetar tillsammans med bondeunionen. Studiecirklar är en unionens viktigaste aktiviteter. Vid detta besök hade vi glädjen att se de första exemplaren av ”bambukylen” som unionen börjat tillverka genom ett studiecirkelmaterial. Kooperation Utan Gränser har beställt 15 kylar som sedan kommer att delas ut till andra organisationer för att stimulera tillverkningen där också.

Första stoppet: Mandimba

Några foton från förra veckans resa i Niassa tillsammans med handläggaren på ambassaden som är ansvarig för Kooperation Utan Gränsers program i Niassa. Första stoppet på resan var Mandimba. Nedan foton från marknaden och lite omgivningar. Sista fotot är från förlossningsrummet i en av byarna i Mandimbadistriktet.

Jämställdhet och elefantjakt

Det finns många fina böcker och teorier om hur man ska jobba med jämställdhet i utvecklingssamarbete. Många av dem innehåller användbar information men det är få som jag har sett som tar upp de verkligt konkreta utmaningarna med detta. 

Idag träffade jag Niassas bondeunion för ett möte om hur böndernas tillgång till marknader kan förbättras. Vi pratade (som vanligt) om jämställdhet och de sa: -Kajsa du skulle ha varit med i Marrupa för några veckor sedan, vi hade en utbildning med 43 deltagare och inte en enda kvinna. Vi såg bara två kvinnor under hela utbildningen och det var de som lagade maten.

Vad var förklaringen till denna extremt dåliga balans mellan kvinnor och män? Kollegorna från bondeunionen hade frågat och svaret blev: -Alla kvinnor är ute och jagar elefanter!

Efter en diskussion om saken kom det fram att det fanns ytterligare en anledning till frånvaron av kvinnor: Att byn hade erfarenhet att kvinnor ofta blev charmade av män som kom utifrån och att männen nu hade tröttnat på det. Således, när bondeunionen kom från Lichinga såg de till att inga kvinnor kom i kontakt med de manliga representanterna.

Senare under dagen öppnade jag ett kuvert med en årsrapport från en dansk lantbruksorganisation (Knowledge centre for agriculture). Jag bläddrade igenom rapporten och konstaterade att bland de direktörer/personer med likvärdig titel som kommit till tals i rapporten var 17 män och sex kvinnor. Bland styrelsen var två av 14 kvinnor. Det är minsann inte bara här i Södra Afrika som kvinnor är underrepresenterade i bondeorganisationerna… (Även om jag tror att anledningarna i Danmark kanske var lite annorlunda – betvivlar att elefantjakt står högt på agendan…)

Inbrott

Inatt var det inbrott i min lägenhet i Maputo. Jag åkte till Niassa igår morse efter tre veckor i Maputo och inbrottet känns därmed väldigt uträknat. Dörren uppbruten, hänglåsen sönderbrända och varenda lite pinal från skåp, lådor, hyllor och garderober slängd huller om buller på golvet. Inte så roligt… 😦 Ännu jobbigare att behöva ta hand om det härifrån men har som tur är goda vänner i Maputo som hjälper till med det praktiska, mycket glad för det!  🙂

Möte med möjliga framtida samarbetsorganisationer / Encontro com possíveis futuras organizações parceiras

Kooperation Utan Gränser i Moçambique har under de senaste veckorna arbetat vidare med programförslaget till svenska ambassaden i Maputo. Programmet fokuserar på naturresurser, hur de hanteras, ansvarsutkrävande och den svåra balansen mellan å ena sidan behoven hos majoriteten av befolkningen som lever som småskaliga bönder på landsbygden, och å andra sida, intressen hos multinationella företag inom naturresurssektorn och önskan hos regering om en snabb ekonomisk tillväxt.

Som ett led i att definiera mål och metoder för programmet hade vi ett möte med tänkbara framtida samarbetsorganisationer för en gemensam diskussion. Se foton nedan. Deltagande organisationer var Amigos da Floresta, UNAC, Justiça Ambiental, Centro Terra Viva, CIP, UPCN, ROADS, ORAM och Abiodes.

Centro Cooperativo Sueco tem estado durante as últimas semanas a trabalhar na proposta do programa para a Embaixada da Suécia em Maputo. O programa focaliza-se em recursos naturais, como são geridos, a questão de responsabilidade e o balanço complicado entre por um lado, as necessidades da maioria da população que vivem dos recursos como camponeses e, por outro lado, os interesses das empresas multinacionais no sector de recursos naturais e o desejo do Governo de ter um crescimento económico rápido. 

Como um dos passos no processo de definir objectivos e métodos do programa, tivemos um encontro com as possíveis organizações parceiras para uma discussão em conjunta. Veja as fotos em baixo. As organizações que participaram foram Amigos da Floresta, UNAC, Justiça Ambiental, UPCN, Centro Terra Viva, CIP, ROADS, Abiodes e ORAM.

De djupast liggande värderingarna

Jag är en person som gillar att diskutera saker. Även om jag brinner för många frågor klarar jag nog oftast av att hålla en rimlig distans. Men så ibland, i vissa diskussioner stöter jag på någon av de djupast liggande värderingarna – en av de där som jag inte kan kompromissa med (även om jag kanske ibland skulle vilja kunna). Värderingen ligger där orubblig och fast och är helt odiskuterbar.

I vissa sammanhang, när någon av dessa grundläggande värderingar stöter på, kanske inte så mycket motstånd som brist på respekt, framkallar det något som mest liknar en känsla av sorg. Den är större än ilskan.

Igår hände detta på ett möte och det gjorde att jag nästan tappade all ork och gav upp i tankarna. Den här gången handlade det om värderingar runt vem som kommer att stå för förändring i samhället, om vi tror på en förändring underifrån eller ovanifrån, vem som erkänns som aktör, om vem som betyder något i det offentliga samtalet om förändring som äger rum på alla nivåer i samhället. Och som så många andra gånger när detta händer, var det inte bara saken i sig men även själva sättet som informationen framförs och vilken rätt man tar sig att prata i andra människors namn.

Jag blev så innihelvete förbannad men sedan, mest av allt, ledsen. Det är tyvärr inte alltid det märks att man jobbar i en verksamhet som ska styras av fattiga människors perspektiv och rättigheter.

Sega reformer och fina möten

Idag träffade jag en vän som arbetar med reformen av den offentliga sektorn i Moçambique. Vi pratade om förra veckans händelser och om regeringens radikala beslut igår. Han sa lite ironiskt men ändå på allvar att på tre dagar lyckades folket åstadkomma större reformer än tio års reformarbete (inklusive enorma påtryckningar från givarna).

Idag har jag intervjuat en av Moçambiques främsta författare, Mia Couto. Det blev ett ett fint samtal som förhoppningsvis ska bli en artikel. Efter att den är publicerad tänkte jag lägga upp intervjun i sin helhet här på bloggen. Mia kommer att delta på Bok & Bibliotek i Göteborg i slutet av september.

Idag har vi haft möte i Maputo med de tänkta framtida samarbetsorganisationerna för det nya naturresursprogrammet – spännande och roligt! Imorgon kommer foton.