Skrev följande text (till ett annat forum) med anledning av stundande fotbolls-VM i Sydafrika.

KONDOMFOTBOLLAR

I norra Moçambique arbetar Kooperation Utan Gränser med små bondeorganisationer på gräsrotsnivå. Många byar har sin egen organisation vilket är fallet i den lilla byn Lussanhando där Kooperation Utan Gränser stödjer bönderna bland annat med dragdjur och studiecirkelverksamhet. De flesta av medlemmarna i Lussanhandos bondeorganisation är kvinnor. När vi besöker byn är det inte emellertid inte bara de vuxna bönderna vi träffar – ofta samlas hundratals barn kring mötena.

Än fler barn var det på vårt senaste möte i byn då vi även hade med oss Sveriges ambassadör i Moçambique Torvald Åkesson. I klungorna av böndernas barn stötte jag på Akácio som stolt och bestämt håller om sin fotboll. Jag frågar varifrån bollen kommer? Akácio skrattar men svarar inte. Han blir generad när jag börjar prata med honom, hans kompisar får hjälpa till med svaren. Med hjälp av dem lyckas Akácio svara: -Jag har gjort bollen själv. Det är en ballong inuti. -Är det verkligen en ballong? undrar jag. Svaret dröjer. -Nej det är ingen riktig ballong, det är en ”en liten tröja”, skrattar han. ”Liten tröja” betyder kondom. Detta är den allra vanligaste typen av fotbollar i Moçambique – hemmagjorda av snöre, plastpåse och kondom. Och Akácio är som de allra flesta fotbollsspelare i Moçambique.

Varken Akácio, hans kompisar eller du vuxna i Lussanhando vet att VM kommer att hållas i Sydafrika, grannland till Moçambique, i juni. Avståndet mellan dem och VM är på flera sätt längre än mellan Sverige och VM. Utan TV, el eller tidningar är informationskanalerna få. Även med tillgång till detta hade informationen varit begränsad – de flesta i byn talar inte portugisiska utan endast lokalspråk och färre än två av tio kan läsa.

Den låga formella utbildningsnivån innebär emellertid inte att det inte finns duktiga kvinnliga oxdragare som lärt sig hantera djur genom studiecirklar eller duktiga små fotbollsspelare som gör egna bollar av kondomer.

Bondeunionen i Lipuzia visade under partnermötet hur de arbetar med teater för att sprida studiecirkelmetoden. Många skratt blev det under den mycket underhållande och informativa föreställningen som bland annat pratade om att alla är lika och jämlika i en studiecirkel – ingen är där för att lära någon annan utan alla är där för att lära av varandra.

Bönderna i Lipuzia har blivit inbjudna till ett antal andra bondeunioner för att hjälpa till med studiecirklarna och deras teaterframträdanden har gott rykte i provinsen.

Medan representanter från vissa samarbetsorganisationer står framför en grupp för första gången, är andra definitivt mer vana. Bland dem finns provinsbondeunionen som gjorde en bra analys av hur det generellt står till med samarbetet mellan lokala bondeorganisationer och myndigheter (se bild nedan). Ett av syftena med partnermötena är just ansvarsutkrävande mellan organisationer på olika nivåer och en viktg fråga i detta är bland annat vad de små lokala bondeunionerna får ut av provinsbondeunionen.

Ett av de mest uppskattade framföranden den andra dagen var en regulo (traditionell ledare) från byn Muita i Mandimbadistriktet. Regulon var inbjuden för att prata om sin roll i arbetet mot hiv i sin by efter att han deltagit i en utbildning som Utan Gränser ordnat om hiv och jämställdhet.

Regulon berättade hur de arbetat med befolkningen generellt men även med andra traditionella och religiösa ledare för att bland annat skapa mer öppenhet kring hiv och öka kondomanvändandet. Resultaten var mycket goda och regulon läste statistik från den lokala hälsoposten. Han berättade även om arbetet för ökad jämställdhet och att ett av resultaten där var att fler kvinnor tog plats som traditionella ledare.

Sättet som regulon pratade på och det han pratade om går emot den uppfattning som många har om de traditionella ledarna; att de skulle vara bakåtsträvande och konservativa. Detta var ett mycket bra exempel på det motsatta och hur goda resultat kan uppnås när bondeorganisationerna samarbetar med det traditionella ledarskapet.

Efter framförandet var det många från andra byar och distrikt som bad regulon att arbeta tillsammans med andra regulos så att även de skulle kunna ta denna progressiva roll. Se bild på regulon, första bilden, första raden (notera att han har KF-gymnasiets nyckelband runt halsen, hans by var en av de som fick besök av KF-eleverna i april tidigare i år).

Första bilden föreställer regulon nämnd ovan, de följande två UCAs lilla utställning om sitt arbete i Lichinga presenterad av Rogério, presentation av organisationen VAPA (förkortning för Vi Ska Plantera Träd, representanten har en KF-reflex runt halsen), presentation av provinsbondeunionen och så några bilder på mer eller mindre allerta åhörare. På mittenbilden på sista raden finns Sofia som hjälper oss med rapporteringen från mötet.

En av samarbetsorganisationerna som fått en specialuppgift till mötet var nätverket Acolhida som är en en sammanslutning av föreningar med människor som lever med hiv. Även om alla presentationer på något sätt nämnde sitt arbete mot hiv var det en milsvid skillnad i jämförelse med Acolhidas framförande.

Förra året gjorde de en utställning av små berättelser om sig själva – vanliga människor som lever med hiv och aids. Under mötet i Cuamba visade de på nytt utställningen och några av deltagarna tog plakatet med sin egen berättelse och berättade för hela gruppen.

Upplevelsen blev för många mötesdeltagare oerhört stark och det var kännbart hur effektfullt det är när en människa har mod att berätta om sig själv. Antagligen det bästa sättet att motverka stigmatisering, diskrimenering och andra fördomar.

Som ett led i att göra mötet med samarbetsorganisationerna mer kreativt (se inlägg nedan) ordnades ett besök på Agroforestry Training Center där alla fick chansen till ett smakprov på hur centret arbetar med hållbart jordbruk och frågor kring hur bönderna på en liten yta kan producera tillräckligt och mer varierat för att uppnå bland annat en bättre kost.

Några foton från besöket på fältet bland annat på plantskolan med genomgång av hur olika träd och deras funktioner, nybygge av gård för getterna, nybygge av lagerlokal och liten rondell vid blivande huvudingången och visningar av olika delar av fältet.

Tillgången till transport var lite knapp, 60 personer skulle transporteras i fyra bilar, dock inga sura miner för det (se sista bilden).

Läs mer på centrets blogg eller genom att klocka på kategorin Utan Gränser i Niassa till vänster.

Två gånger om året samlas vi med alla våra 25 samarbetsorganisationer för att tillsammans diskutera hur arbetet går. Mötena är en chans för organisationerna, som finns utspridda i hela Niassa, att träffas och lära av varandra och skapa nya kontakter.

Även lokala myndigheter bjuds in till mötena för att underlätta kontakten mellan dem och organisationerna.

För att säkra att organisationerna inte bara skickar manliga deltagare (vilket är väldigt vanligt) är det ett krav att de skickar en kvinna och en man. Till detta partnermöte försökte vi förbättra metoderna, istället för att samtliga organisationer fick samma instruktioner delade vi in dem i grupper där vissa fick visa mer praktisk verksamhet, andra pratade om ”bra exempel” och några spelade teater.

För många är det första gången de pratar inför en stor grupp – något som de ofta också säger. Representanten från bondeunionen i Massangulo (se foto nedan) sa: ”Om det ser ut som att pappret fladdrar gör det också det, jag är fruktansvärt nervös.” Kvinnorna från Malanga och Nairubi (se foton nedan) inledde även de med att säga att det var första gången.

Som vanligt pendlade diskussionerna mellan högt och lågt. En minut pratas det om getter och vem som bor närmast gethagen, andra minuten pratas det om kampanjer mot våld i hemmet, tredje om relationen till lokala regeringen och fjärde om hur implementeringen av nationella jordbrukspolitiken ser ut lokalt.

Några foton från första dagen:
Överfull (och väldigt varm) sal med alla samarbetsorganisationer, kollegan Ângelo modererar, presentation av bondeunionen i Metarica, uppvisning av produkter från bondeunionen i Napacala med bland annat torkad sötpotatis, presentationer av bondeunionerna i Malanga, Massangulo och Nairubi, fundersamma mötesdeltagare