Vi har 14 vakter anställda och det börjar nu bli väldigt kallt här (på riktigt faktiskt). Vi skulle därför behöva inhandla täckjackor till samtliga 14. Problemet är att det inte finns någon handlare med momsregistrering som säljer jackor i Lichinga. Köper vi jackor utan att betala moms får vi bannor i revisionen å andra sidan kan vi inte ha vakter som fryser. Tyvärr är det så att det är få argument som biter på revisorer, tror inte att frysande vakter är ett av dem… Det kommer sannolikt bli så att vi får be någon i Maputo köpa jackor och sedan flygfrakta upp dem hit (drygt 200 mil). Små problem som blir stora.

I måndags undertecknade Mocambique ett inledande avtal om EPA (Economic Partnership Agreement) med Europeiska Unionen som innebär att moçambikiska varor får tillträde till europeiska marknader. I december i fjol antog parlamentet ett förslag som innebar att många varor från EU blev tullfria. Enligt EPA-avtalet har Moçambique tid fram till år 2023 att helt liberalisera handeln med EU. Det inledande avtalet handlar endast om varor medan förhandlingar om ett slutgiltigt EPA-dokument fortgår. Då ska även investeringar och tjänster inkluderas i avtalet.

Till skillnad från tidigare avtal mellan EU och ACP-länderna (Afrika, Karibien & Stillahavsregionen), som Lome- och Cotonouavtalen, fokuserar EPA på att priset för att Moçambique ska få tillträde till Europas marknader är att EU får obegränsat utrymme till den moçambikiska marknaden.

Klippt från Johans blogg om Mocambique: http://africagroups.org/moc/. Afrikagrupperna har framställt en skrift om EPA-avtalen, kolla gärna: http://www.afrikagrupperna.se/usrd/exn448.pdf!

I sitt tal till nationen om läget i den samma under gårdagen, informerade president Guebuza att bron över Zambezifloden nu är klar. I talet berättade presidenten om att bron förstärker känslan av den nationella enheten och att en dröm som mocambikiska hjältar så som Eduardo Mondlane hade, nu har gått i uppfyllelse. (Notícias 23/06/09) Helt fantastiskt att bron är klar tycker jag! Tycker även att det är fint när man pratar på det sättet om en bro.

Under talet i parlamentet visade oppositionspartiet Renamo sitt missnöje genom att mangrant inte vara närvarande. Sociologen Carlos Serra kommenterar detta på sin blogg: Som sociologistuderande förstår jag dem givet den politiska kampen. Som medborgare fördömer jag dem. På det hela taget blev det tummen ner för Renamo från Serra. (http://oficinadesociologia.blogspot.com/)

Notícias rapporterar även om att första fasen av fabriken för tillverkning av bromsmediciner (antiretroviralbehandling) mot aids kommer att vara klar i december 09 eller januari 10. Fabriken är ett samarbete mellan Brasilien och Mocambique och kommer i ett första skede att paketera bromsmediciner från Brasilien. I mitten på nästa år beräknas fabriken vara klar för att producera egna läkemedel meddelar Brasiliens ambassadör António Sousa e Silva. Vad gäller spridningen av hiv rapporterades under förra veckan att den ökat kraftigt i södra Mocambique. Hivprevalensen i Gaza- och Maputoprovinsen ligger nu på 27 respektive 26 procent.

I helgen har jag varit i Meponda – en liten fiskeby vid Niassasjön (i vissa kartböcker heter den Malawisjön). Vissa stående bilder ville inte ställa sig upp, du får vrida på bilden eller på skärmen. På första och sista raden: ett par exempel på kreativa (bil-)brokonstruktioner.

Fotografierna nedan tog jag under en dag i Majune då vi besökte två bondeorganisationer och den lokala regeringen. Majune är ett av distrikten i provinsen som står i fokus för de storskaliga skogsinvesteringarna. Samtidigt som investeringarna ger arbetstillfälle medför de också en lång rad problem, varav de flesta hänger samman med den djupa fattigdom som invånarna i Niassa befinner sig i.

Såväl samhället i stort som människorna är sårbara när det helt plötsligt dimper ner en stark aktör utifrån med intressen som på vissa sätt går emot lokalsamhällenas. Bönderna förlorar sina bästa jordar för att de inte har något formellt ägarskap och konflikter mellan företag och befolkningen är vanligt förekommande. Bönderna upplever att de inte har just några medel att ta till så de bränner ner skogen.

Vi var i Majune tillsammans med en representant för Malonda – ett initiativ för att främja privatsektorutveckling i provinsen (med särskilt fokus på skogsinvesteringar) och bönderna ställde många frågor. De berättade om en vit sydafrikan som är ansvarig för ett plantage i distriktet. Han betalar löner som ligger långt under minimilönen och slår arbetarna. En person kom fram och visade ett ärr han fått i huvudet efter att ha blivit slagen av patrão. De undrade om det verkligen inte finns någon annan människa i hela världen som kan sköta plantagerna än en ”apartheid-boer” från Sydafrika.

Utöver samtalen om skogsinvesteringarna pratade vi även om decentraliseringsprocessen och om böndernas deltagande i de lokala beslutsprocesserna, inte heller det det minsta enkelt. Den lokala regeringen och bönderna har helt olika uppfattningar såväl om vad som egentligen händer och om varför det är så. Regeringen lägger stor ”skuld” på befolkningens låga utbildningsgrad och bönderna kritiserar regeringen för bristande transparens.

En problematik som blev tydlig för oss är den kring ”partiet” där en kvinna gav ett tydligt exempel: Hon har tillsammans med några andra kvinnor från distriktet blivit utbildade av en organisation som heter ”Forum Mulher” som arbetar med jämställdhetsfrågor. När de kom tillbaka till distriktet och började implementera det de lärt sig blev de genast förtalade för att tillhöra oppositionen, vilket är bland det värsta man kan bli kallad. Dessa förtal satte effektivt stopp för arbtetet.

Besöket i Majune satte fart på många tankar och reflektioner om utvecklingsprocesser. På lite avstånd (eller ännu mer; i en bok) kan de te sig tämligen enkla men när man kommer närmre blir de otroligt komplicerade.

… brukar man ju säga. Vill gärna berätta om en fin dag jag hade i Majune igår men orden tog slut så det blir bara foton. Uppdaterar med text imorgon, nu får bilderna tala för sig själva. Kort sagt: En dag i Majune tillsammans med representanter från svenska ambassaden samt från Fundacao Malonda. Vi hade möten med bönder och distriktsregeringern, alltsammans mycket givande!

Har varit i Mocambique i två dagar och har under dessa två dagar oavbrutet fått höra av jag vet inte hur många (kända och mindre kända människor), att jag blivit så fantastiskt tjock under Sverigebesöket. Folk använder lite olika begrepp; ”liten tjockis”, ”fet”, ”mer kvinnlig”, ”vacker” etc. Alltihop är hur som helst ett tecken på att jag lyckats med det uppdrag som ett antal personer (kända och mindre kända) gav mig innan resan: att bli lite tjockare.

Detta är otvivelaktigt ett av de ”sociala mönster” som är helt annorlunda här, eller annorlunda i Sverige. Med stor entusiasm utbrister människor att man blivit vackert blek och fet. Det är bara att ta skeden i vacker tass och le.

Nedan en foto av Maputo, taget på inkommande flyg i fredags.

Och blommorna här är inte så olika löjtnantshjärtana i pappas trädgård i Hjo. Imorgon bär det av till Lichinga, ett slags skräckblandad förtjusning…

Idag åker jag från Sverige till Mocambique. Tillbringar helgen i Maputo och åker till Lichinga på måndag. Det har varit fint att vara hemma och det ska bli fint att komma hem.

I Mozambique Political Process Bulletine nr 39 som kom ut igår diskuteras ingående Mocambiques relation till de största biståndsgivarna och senaste nytt i budgetstödsfrågor. Bulletinen är starkt kritisk till hur givargruppen agerar.

Den reapporterar att G19 (sammanslutning av de 19 största budgetstödsgivarna) bestämt sig för att inte öka budgetstödet som det var tänkt. Anledningen är att Mocambique, enligt givarna, inte uppfyllt tillräckligt många av de överenskomna målen. Givarna, med Irlands ambassadör Frank Sheridan i spetsen, pekar på svagheter inom områden som ekonomisk utveckling och rättväsendet. Av 40 mål har regeringen bara uppfyllt 20.

Sheridan varnar och säger att ”bistånd inte ska tas för givet”. G19 uppmuntrade regeringen att förbättra företagsklimatet och tog även upp frågan om arbetslagstiftningen som Mocambique, enligt givarna bör applicera “in as commonsense a way as possible”. Detta har tydliga kopplingar till bland annat USAIDs attack mot lagen för dess strikta regler vad gäller utländsk arbetskraft i Mocambique.

I den utvärdering som gjorts av G19:s stöd till Mocambique konstateras att givarna nått 11 av 18 mål. Joe Hanlon kommenterar i bulletinen: ”Meanwhile, donors have only met 11 of their 18 targets, but there is no punishment for donors which do not keep their promises.”

Utvärderingen, som gjort av en oberoende part, konstarerar även att givarna lägger sig i policydiskussioner och -beslut i allt större utsträckning – trots alla vackra ord om ägandeskap och partnerskap. Utvärderarna menar att det gått så långt att det finns en risk att G19, eller PAP (Programme Aid Partners) som det också kallas, riskerar att skapa en ”skuggregering” och underminera den mocambikiska regeringen.

I G19 ingår bland annat Sverige, Canada, Danmark, England, Portugal, EU och Världsbanken. Rapporten pekar ut Portugal som den sämsta och svagaste biståndsgivaren, bland annat för att deras bistånd inte koordineras med lokala myndigheter och organisationer och därigenom skapar parallella strukturer. Sveriges bistånd anses vara ”bra” men inte lika bra som exempelvis Storbritanniens som får betyget ”mycket bra”.