Klockan fyra på morgonen…

… gick jag, tillsammans med Emanuel från Vi skogen i Kenya och António från agroforestryprojektet här i Cuamba, upp för ett litet berg som ligger bakom agorforestryfältet. Fin fin utsikt!

Tullförhandlingar och magiska pengaförsvinnanden

Kom som tidigare skrivet tillbaka till Niassa från Harare i veckan. I Zimbabwe försökte vi tanka men det var svårt. På den första macken fanns diesel och elektricitet men ingen personal. På den andra macken fanns elektricitet och personal men ingen diesel. På den tredje macken fans diesel och personal men ingen elektricitet. På mocambikiska sidan om gränsen Mocambique-Zimbabwe befann sig hundratals lastbilar väntandes (se foto här intill) – ett exempel på varför jag aldrig skulle kunna vara lastbilschaffis – skulle bli tokig av väntan.

Vid gränsstationen i Tete ville tulltjänstemannen inte ge oss våra bilpapper för att jag inte ville ge honom mitt telefonnummer. Efter viss övertalning fick vi våra papper (men inget telefonnummer överlämnades). Väl i staden Tete fick vi vackert vänta vid bron som binder samman staden som ligger på båda sidor om Zambezifloden. Inte så kul med 30 minutersintervall i trafiken när det är drygt 40 grader varmt… (Bilden här intill på bron, bilden nedan visar torkan strax utanför Tete.)

I Malawi fick vi lära oss av vår chaufför att precis innan Blantyre finns ett ställe där folk med magiska krafter kan ta pengar ur människors fickor. Det hade varit ett populärt lastbilschaffisställe tidigare men på grund av försvinnande är det inte det längre. (Man hade först misstänkt unga kvinnor för försvinnandena tills det visade sig att även män utan sällskap råkade ut för detta.)

I Malawi, likt i Mocambique, passerade vi ett antal bilar med ett knippe fisk hängande i backspeglarna eller i grillen framför. Lite märkligt men antagligen att föredra mot att ha dem inne i bilen… Här intill en av många minibussar med fantasifulla budskap skrivna bak på bilen… Se kartan nedan för vägbeskrivning!

Kontaktlös, utvärdering, confusao…

Kom tillbaka till Niassa i måndags. Inget internet, inget fast telefonnät, inget mobilnät (därför inga uppdateringar här på bloggen denna veckan). Adaptern till datorn passade på att gå sönder första dagen på jobbet och här i Lichinga finns inget sådant att köpa, fick dock en uppskickad från Maputo igår. Eftersom det inte har funnit några ”nät” har det heller inte funnits något system på banken vilket skapar lite ytterligare kaos eftersom ingen får ut några pengar.

Lite lätt kaotistk särskilt som vi i veckan organiserade ett stort seminarium med hundra deltagare från provinsens alla distrikt. I tisdags meddelade provinsregeringen, som var medarrangör till seminariet, att de inte hade några kontanter varför vi fick ta över administrationen av deras del av deltagarna. 100 personer på kontoret som ska ha traktamenten och någonstans att bo.

Under seminariet skulle en rapport presenteras som vi har beställt av två konsulter. Planen var att de skulle presentera rapporten, som oberoende. Rapporten fokuserar på resultatet av regeringens decentraliserade lån till distrikten. I tisdags, dagen innan seminariet skulle börja, ringer de och säger att de inte kan komma. Det visar sig att de hellr inte skickat rapporten (skulle ha skickat senast 5 november). Det blir en kamp att få fram några som helst resultat så att vi med nö och näppe kan göra en egen presentation av rapporterna igår morse, ett par timmar innan presentationen ska hållas. Skriver mer om seminariet, som trots allt kaos runtomkring  blev en succé, vid ett senare tillfället (förutsatt att internetupkopplingen stannar)!

Igår körde en cyklist in i bilen precis när jag hade parkerat och vakten hemma rev sönder örat på en ståltråd så han har ett stort bandage. Idag inleds arbetet med vår ”mid term assessment” som ska utföras av två konsulter den kommande veckan. Nästan vecka har vi partnermöte med alla samarbetsorganisationerna i Cuamba. Ska någonstans finna tid till allt annat som behöver göras efter att ha varit borta i sex veckor. Bland annat till att skriva ett kapitel till en skrift som Kooperation Utan Gränser arbetar med angående lärdomar från arbetet i Södra Afrika. Just nu lite förvirrad över när lugnet som krävs för att skriva detta ska komma till mig…

Det är många som säger att det måste vara så lugnt och skönt att jobba här i Niassa…

Ingen el, pengar, bensin, telefon, regering…

Idag kom kollegorna från Niassa till Harare med bil. När de lämnade Lichinga fanns där ingen el, ingen fast telefoni och inget mobiltelefonnät. När de kom till Malawi fanns där ingen bensin och inga pengar.

Skönt för dem att de kommit fram hit, här finns allt detta, mer eller mindre, emellertid knappt någon regering. Alldeles nyss ringde en kollega från Mandimba, 15 mil söder om Lichinga, och berättade att den fiberoptiska kabeln till Lichinga gått av.

Allt är möjligt och det gäller att hålla andan uppe! 🙂

Lagen om alltings jävlighet

Idag ska jag åka till Sverige. Först till Maputo nu på morgonen (ska till flygplatsen vid 10) och sedan imorgon eftermiddag till Göteborg. Så naturligtvis uppstår värsta vattenläckan i köket idag vid 5.30-snåret och vatten sprutade ut ur kranen och mindre flod uppstod under diskbänken på grund av annan läcka i själva röret… Vakten hjälpte mig att stoppa träpinnar och annan bråte i kranen så att det ska spruta lite mindre och under diskbänken finns rikligt med kastruller uppställda. Har jag tur kommer en rörmokare innan jag ska till flygplatsen, annars vet jag inte riktigt hur jag ska göra. Hur som helst så är jag övertygad om att det löser sig på något sätt.

Känns tråkigt och ledsamt att lämna Lichinga även om jag vet att tiden kommer att gå fort. Trots att jag kan bli ofattbart trött av jobbet här och inte så lite frustrerad på kollegor, partners och annat så saknar jag dem redan innan jag har åkt härifrån…

Bönor, potatisar och chillifrukter – i min resväska

Man blir som man umgås. Det är dags att packa resväskan för att åka till Sverige. Har dock just inte så mycket att lägga i väskan men ändå har den nu fyllts – av bönor, potatisar och chillifrukter. I Mocambique har varje provins vissa produkter som är lite symboliska för produktionen, i Niassa är det bönor och potatisar. Folk som reser härifrån till Maputo exempelvis, har ofta kartonger fulla av just bönor och potatisar och alla förväntar sig att de ska komma med det.

När det nu är dags att resa till Sverige har tre kassar/säckar med bönor dykt upp från olika personer här; en till pappa, en till Cecilia (som var här och gjorde praktik i våras) och en till Gunnel (förra programchefen). Utöver detta har pappa fått en säck potatis och en påse chillifrukter. Nu är det bara att hoppas att ingen på flygplatsen i Sverige får för sig att öppna väskan (och att ingen tulltjänsteman/kvinna läser detta…)…

Islamisk kvinnorörelse och toalettflört

Idag fick vi en inbjudan från organisationen ”Islamiska kvinnoförbundet i Niassa” som organiserar ett seminarium om bland annat den mocambikiska familjelagstiftningen. Blev väldigt nyfiken på att lära känna denna organisation men det får bli efter Sverigeresan som börjar imorgon.

Alldeles nyss kom en man från företaget som äger huset hit för att ta reda på vad vi tyckte om situationen på de gemensamma toaletterna. Efter att ha pratat toaletter en stund frågade mannen (som jag aldrig sett förut) vad jag skulle göra i helgen. Svarade att jag ska till Sverige varvid han svarar att då kanske vi kan planera att göra någonting tillsammans en annan helg, åka ifrån stan och ha en ”speciell helg” tillsammans. Hur tänker folk egentligen, undrar jag… Om de tänker…

Urna och kampanjfrakt – vardag i Niassa

En kollega kom just in och bad om ledigt för att han blivit ombedd att köra en urna till Zimbabwe, personen som dött har hela sin familj i Zimbabwe och transporthjälp behövs eftersom det inte går att sätta urnan på bussen. Och idag fick jag reda på att anledningen (eller en av anledningarna) till att en av våra bilar som är på verkstaden aldrig blir klar, är att inget gods mer än Frelimos kampanjmaterial får skickas med flyget. Reservdelen ligger således tryggt och väntar på flygplatsen i Maputo. Och kollegan som beskrevs som fortfarande försvunnen i inlägget nedan, är fortfarande försvunnen…