Hur ska man prata om krig?

Skriver på ett studiecirkelmaterial om makt och deltagande. Materialet är baserat på en studie utgiven av Sida och skriver av Gunilla Åkesson och Anders Nilsson 2008. Vår tanke är att göra innehållet i studien tillgängligt för människor på lokal nivå i Niassa, som är fokus för studien. Vi försöker förenkla akademiska begrepp, ge exempel från historien och samtiden som ska underlätta för människor att själva analysera sin situation.

Det är inte helt lätt. Krånglar in mig i formuleringar och får sedan lägga en massa tid på att krångla ut mig. Vissa teman är i sig svåra att veta hur man ska lyfta. Studiecirkelmetoden bygger ju på att människor ska reflektera över och använda sina egna livserfarenheter och –kunskaper. Men hur gör man med frågor som rör inbördeskriget? Ska vi uppmana till reflektion om de grundläggande orsakerna till varför människor befann sig på olika sidor i kriget?

Frågan kräver någonting som jag inte har: Den egna levda upplevelsen. Det blir alltså bli mina kollegor som får avgöra hur vi ska ta upp frågorna. De har alla levt större delen av sina liv under inbördeskriget, ett krig som känns väldigt nära och långt borta på samma gång.

Partnermöte – del 6

Även nätverket Forasc från Cuamba bjöd på teater, denna gång om korruption inom lokala myndigheter och i hanteringen av de famösa 7 miljonerna (pengar som centralregeringen avsätter till varje distrikt för att skapa fler jobb och mer mat). Skratten vid denna föreställning var många gånger igenkännande – det råder en stor frustration inom många organisationer på grund av den oklara hantering av de 7 miljonerna.

Ytterligare en teater framfördes, denna gång med representanter från Utan Gränser, bondeunionen i södra Niassa (UCASN) och Agroforestrycentret. Deras små sketcher handlade om hur bönder sinsemellan kan hjälpas åt att sprida ny kunskap och om vikten av att alltid dela med sig av ny kunskap.

Under sin presentation passade Agrofrestrycentret på att presentera några små räkneexempel som illustrerade hur mycket bönderna tjänar på olika grödor och på att samodla.

Bilderna föreställer: publiken under FORASCs teaterföreställning, sketch med UCASN, ATC och Utan Gränser samt Leonardo från ATC som presenterar räkenskaper.

Kungafamilj, sötpotatis, bilprovning, hamburgare…

WordPress (där denna blogg ”hör hemma”) tillhandahåller utförlig statistik för besök på bloggen, bland annat om vilka bilder som besökarna klickat på och vilka sidor de kommit från. En annan information är den om vilka sökord som använts av dem som hamnat på bloggen. Många av sökorden eller -fraserna är logiska och innehåller Mocambique, Niassa, Kooperation Utan Gränser etcetera.

Andra är lite mer oväntade. Exempelvis hamnar ett stort antal personer som söker på ”odla sötpotatis” på sidan, andra vanliga fraser är ”svenska kungafamiljen” och ”bilprovning”. Även ”bli rik” och ”hamburger blogg” har lett till ett antal besök.

Tänker att det bloggen nog inte har den information man letar efter om man söker efter kungafamilj, bilprovining, sötpotatis, hamburgare eller rikedom men hoppas att besöket ändå ger något till alla. I dag var det någon som sökte på ”hur  lång är jacob widén”…

För dig som vill läsa om…
… sötpotatis: Att orka kämpa och odla sötpotatis – Om bonden Hanna i Zimbabwe
… kungafamiljen: Ärligt talat 1 – Om sessornas handväskor och Om den svenska kungafamiljen – Diskussion i Mocambique om monarkins vara eller icke vara
… hamburgare: Mitt liv som hamburgare – Om biståndets dilemman och livet i programmet

Bara 44 procent bistånd i statsbudgeten

Idag skriver Notícias att Mocamiques statsbudget för första gången utgörs av mindre än 50 procent externa resurser. Alltså att landets egna resurser är större än de utländska biståndsgivarnas. Även om dessa siffror bör stötas, blötas och synas är det onekligen en upplyftande nyhet.

Mycket kan och bör sägas om den extremt höga andelen bistånd men den ska också sättas i sitt historiska sammanhang. Till exempel att det under destabiliseringskriget under 80-talet där en gerilla med hjälp av utländska medel (från bland annat apartheidregimen i Sydafrika och indirekt USA samt brittiska kolonin Rhodesia) lyckades förstöra social infrastruktur för uppskattningsvis 20 miljarder dollar… Den totala statsbudgeten för året är på cirka 3,5 miljarder dollar.

Liten resa till Malawi

Imorgon åker jag till Malawi på en liten helgsemester med bad och sol, ser verkligen fram ett dopp, eller flera, i Niassasjön. 🙂 Återkommer på söndag kväll med foton från helgen. Önskar alla som firar påsk en trevlig påsk och en trevlig helg till alla andra!

Strejk mot bilprovning!

Fick just ett mail med upprop för generalstrejk den 15 mars. Anledning? Att folk blivit skitförbannade på idén om obligatorisk bilprovning (klicka här för att läsa inlägget längre ned på denna sida angående bilprovning).

Uppropsmakarna argumenterar att det skulle vara ok att kräva bilprovning som i Europa om vägarna hade varit som i Europa. Så länge mocambikiska staten inte fixar vägarna är det orlimligt att kräva av bilisterna att de ska ha bilarna i form (klicka här för att se inlägget längre ned på denna sida med ett par bilder på en vanlig väg). En poäng har de nog…

Inte så lätt med kontakt alla gånger…

Fick detta i ett mail från kollegan Andreas häromdagen, det handlar om hur han under en dag försökt få tag på en kollega i ett tämligen akut ärende (kollegan skulle ha varit på kontoret hela dagen). Inte undra på att man ibland upplever att man tror att manska bli tokig ibland…

Först hade han [kollegan] bett om att få komma in lite senare på morgonen kl 9, jag försöker ringa men kommer inte fram och skickar meddelande att vi måste prata. Framåt elva-snåret tappar jag tålamodet när han ännu inte dykt upp och vi åker hem till honom eftersom han sagt att han skriver på rapporten hemifrån. Ingen där. Innan lunch springer Amisse på honom på stan och han informeras då om att jag sökt honom. Han ger besked att kl 13.30 kommer han in på kontoret.

Kl 14.30 ger jag på nytt upp och försöker ringa honom. Denna gång svarar han inte. Åker på nytt hem till honom men ingen där. Då plötsligt svarar han på telefonen när Amisse ringer och säger att han är på Uca. Vi åker dit, när vi kommer fram fem minuter senare har han och Rogerio precis åkt. Vi åker tillbaks till hans hus men ingen där. Sedan tillbaks till kontoret.

Söker honom på nytt utan framgång men nu vi får tag på Rogerio. Då säger han att de precis kommit tillbaks till Uca och att Angelo strax kommer tillbaks från ett ärende.

Kl 16.30 åker vi till Uca på nytt. Dock har inte Angelo dykt upp än fast än han lovat komma tillbaka. Vi stannar till kl 17.00, sen ger jag upp för dagen. Han kan inte ha undgått att jag sökt honom och även om jag vet att han är stressad för rapporten borde han vara bättre än Silvestre kan man tycka…

Så kan det vara ibland…