Saddamskjorta och Obamajeans

Onekligen är det så att vår klädstil säger något om hur eller vilka vi är. I vissa fall talar klädstilen om lite andra saker – som på vilken sida i världspolitiken ett land (kan man nog nästan säga) befinner sig. I morse kom en representant från en samarbetsorganisation till kontoret – iförd Saddamskjorta (se fotona nedan), med Iraks flagga. I förra veckan kom en av kenyanerna från Vi skogen, som just nu befinner sig i Cuamba, iförd Obamajeans (som tydligen kom ut strax efter valsegern i USA).

Politiskt mode?

Allt är möjligt på vägen…

Kom just till Lichinga från Cuamba. Följande två foton är tagna på vägen: 1. en sanslöst packad bil med ett ganska stort antal människor, oljedunkar, ett antal burar med kycklingar, säckar, cyklar och lite annan bråte. 2. Trafiksäkerhet – en man ligger och sover ovanpå lasset på lastbilen (se i ringen) som inte direkt höll låg hastigt på den katastrofala vägen…

Tullförhandlingar och magiska pengaförsvinnanden

Kom som tidigare skrivet tillbaka till Niassa från Harare i veckan. I Zimbabwe försökte vi tanka men det var svårt. På den första macken fanns diesel och elektricitet men ingen personal. På den andra macken fanns elektricitet och personal men ingen diesel. På den tredje macken fans diesel och personal men ingen elektricitet. På mocambikiska sidan om gränsen Mocambique-Zimbabwe befann sig hundratals lastbilar väntandes (se foto här intill) – ett exempel på varför jag aldrig skulle kunna vara lastbilschaffis – skulle bli tokig av väntan.

Vid gränsstationen i Tete ville tulltjänstemannen inte ge oss våra bilpapper för att jag inte ville ge honom mitt telefonnummer. Efter viss övertalning fick vi våra papper (men inget telefonnummer överlämnades). Väl i staden Tete fick vi vackert vänta vid bron som binder samman staden som ligger på båda sidor om Zambezifloden. Inte så kul med 30 minutersintervall i trafiken när det är drygt 40 grader varmt… (Bilden här intill på bron, bilden nedan visar torkan strax utanför Tete.)

I Malawi fick vi lära oss av vår chaufför att precis innan Blantyre finns ett ställe där folk med magiska krafter kan ta pengar ur människors fickor. Det hade varit ett populärt lastbilschaffisställe tidigare men på grund av försvinnande är det inte det längre. (Man hade först misstänkt unga kvinnor för försvinnandena tills det visade sig att även män utan sällskap råkade ut för detta.)

I Malawi, likt i Mocambique, passerade vi ett antal bilar med ett knippe fisk hängande i backspeglarna eller i grillen framför. Lite märkligt men antagligen att föredra mot att ha dem inne i bilen… Här intill en av många minibussar med fantasifulla budskap skrivna bak på bilen… Se kartan nedan för vägbeskrivning!

Kontaktlös, utvärdering, confusao…

Kom tillbaka till Niassa i måndags. Inget internet, inget fast telefonnät, inget mobilnät (därför inga uppdateringar här på bloggen denna veckan). Adaptern till datorn passade på att gå sönder första dagen på jobbet och här i Lichinga finns inget sådant att köpa, fick dock en uppskickad från Maputo igår. Eftersom det inte har funnit några ”nät” har det heller inte funnits något system på banken vilket skapar lite ytterligare kaos eftersom ingen får ut några pengar.

Lite lätt kaotistk särskilt som vi i veckan organiserade ett stort seminarium med hundra deltagare från provinsens alla distrikt. I tisdags meddelade provinsregeringen, som var medarrangör till seminariet, att de inte hade några kontanter varför vi fick ta över administrationen av deras del av deltagarna. 100 personer på kontoret som ska ha traktamenten och någonstans att bo.

Under seminariet skulle en rapport presenteras som vi har beställt av två konsulter. Planen var att de skulle presentera rapporten, som oberoende. Rapporten fokuserar på resultatet av regeringens decentraliserade lån till distrikten. I tisdags, dagen innan seminariet skulle börja, ringer de och säger att de inte kan komma. Det visar sig att de hellr inte skickat rapporten (skulle ha skickat senast 5 november). Det blir en kamp att få fram några som helst resultat så att vi med nö och näppe kan göra en egen presentation av rapporterna igår morse, ett par timmar innan presentationen ska hållas. Skriver mer om seminariet, som trots allt kaos runtomkring  blev en succé, vid ett senare tillfället (förutsatt att internetupkopplingen stannar)!

Igår körde en cyklist in i bilen precis när jag hade parkerat och vakten hemma rev sönder örat på en ståltråd så han har ett stort bandage. Idag inleds arbetet med vår ”mid term assessment” som ska utföras av två konsulter den kommande veckan. Nästan vecka har vi partnermöte med alla samarbetsorganisationerna i Cuamba. Ska någonstans finna tid till allt annat som behöver göras efter att ha varit borta i sex veckor. Bland annat till att skriva ett kapitel till en skrift som Kooperation Utan Gränser arbetar med angående lärdomar från arbetet i Södra Afrika. Just nu lite förvirrad över när lugnet som krävs för att skriva detta ska komma till mig…

Det är många som säger att det måste vara så lugnt och skönt att jobba här i Niassa…

Ingen el, pengar, bensin, telefon, regering…

Idag kom kollegorna från Niassa till Harare med bil. När de lämnade Lichinga fanns där ingen el, ingen fast telefoni och inget mobiltelefonnät. När de kom till Malawi fanns där ingen bensin och inga pengar.

Skönt för dem att de kommit fram hit, här finns allt detta, mer eller mindre, emellertid knappt någon regering. Alldeles nyss ringde en kollega från Mandimba, 15 mil söder om Lichinga, och berättade att den fiberoptiska kabeln till Lichinga gått av.

Allt är möjligt och det gäller att hålla andan uppe! 🙂

Väg med namnet Vägen utan namn

utannamn

Kommunen i Cuamba har gjort en ansträngning och satt upp skyltar med vägnamn. Det är det verkar emellertid lite motsägelsefullt att sätta upp en skylt som den ovan där namnet översatt blir ”Vägen utan namn”. Nummer 1 dessutom.

Lite svårt att veta om den faktiskt har ett namn som i så fall är Vägen utan namn… Ska kolla upp detta när jag kommer till Cuamba nästa gång. Fotot är taget av Daniel Laison, hälsodirektör i Cuambadistriktet.

Vad är konstigast? (2)

Många inlägg här på bloggen handlar om reflektioner över vardagliga saker i Mocambique, små och stora nyheter och händelser. Många gånger är det med ett mått av förvåning eller undran som jag skriver. Kom som sagt till Sverige idag. Och det jag slås av är hur en massa underliga fakta kastas emot mig (som den om allsköns fettsugningar och ingrepp på kroppen beskriven i inlägget nedan). Ta bara vad som rapporteras under en vanlig Rapportsändning och fundera på det utifrån ett utvecklingslandsperspektiv (till exempel vilka kostnader som anses legitima, vilket budgetutrymme som ges vilka utgifter som får prioriteras etcetera).

Sveriges regering vill satsa 50 miljarder på att utveckla en ny modell av ett jasplan.  Samma nyhetssändning rapporterar att EU har stödköpt mejeriprodukter för 6 miljarder kronor av europeiska bönder. Reportern från rapport går runt i ett gigantiskt lager med 300 000 ton mjölkpulver. Någon från EU förklarar att det ändå inte är så illa, det var ju bara för att hjälpa bönderna ur den väldigt speciella situationen som finanskrisen skapade.

Om vi vänder på kakan så blir det tydligt att samma spelregler inte gäller för alla länder. I exempelvis Mocambique har globala institutioner som världsbanken och internationella valutafonden haft en strikt politik för att att staten inte får subventionera jordbruket och inte får blanda sig i uppköp av exempelvis jordbruksprodukter (oavsett finanskrisläge). Kan inte ens föreställa mig vad som skulle hända om Mocambiques försvarsminister knackade på givarnas dörr och sa att han ville ha 5o miljarder för att bygga stridsflygplan.

Libyens president Kadaffi som för tillfället är ordförande i Afrikanska Unionen gjorde i förra veckan ett utspel där han gick till angrepp mot de före detta koloniserande staterna. Enligt Kadaffi så är kolonisatörerna skyldiga de före detta afrikanska kolonierna 777 triljoner dollar, det är vad det har kostat menar Kadaffi och han tycker att det är återbetalningsdags nu. Bra att vända på kakan ibland.

Vänder på kakan gör Nestor Verdinelli i en insändare i dagens göteborgsposten. I insändaren nedan undrar han varför vissa socialbidragstagare (i detta fall kungen) kan få extra bidrag om 125 miljoner kronor för att deras dotter ska gifta sig?

kungen

Vad är konstigast? (1)

Har några gånger här på bloggen lagt ut tidningsutklipp på traditionella läkare som kan hjälpa dig med allt ifrån tur på jobbet, försvunnen kärlek, fysiska krämpor eller förlorade artiklar. Idag kom jag till Sverige, på flyget mellan London och Göteborg fick jag en göteborgsposten i handen. Tänker att annonserna för ett bättre liv däri nog är ännu märkligare än de från Dr Juma. Annonser för ”skinntightning”, ”bröstlyft”, ”hudförbättring” och ”traditionell fettsugning”. En av annonserna har en modell av en kvinna som för tankarna till femtiotalet. Det känns som att det är riktigt – att vi går bakåt och inte framåt i tiden…