…då kan ledarna och bolaget sitta där!

Idag träffade vi en grupp bönder från byn Licole. I deras by har ett skogsbolag etablerat sig och relationen mellan invånarna och skogsbolaget har varit allt annat än problemfri. Förra veckan brändes en av skogsbolagets lagerlokaler ner och för ett par månader sedan blev bönderna så förbannade att de gick och drog upp en väldig massa tallplantor från bolagets plantage. Vid båda tillfällena hamnade en grupp bönder i fängelse men de är alla fria nu.

Samtalet idag var för att försöka förstå vad som hänt i Licole sedan skogsbolaget kom dig och vad som ligger bakom. Det blir tydligt under samtalet att situationen är komplicerad. Bolaget har förlitat sig till kontakten med byns traditionella ledare. Trots att byinvånarna sagt att de inte ville ha skogsbolaget där, skrev ledaren under och företaget kom. Bönderna säger: ”Ledaren och hans tre hustrur har fått arbete i bolaget, han har ett eget intresse i att bolaget ska finnas i byn.” Enligt bönderna vi träffade idag har bolaget inte hållit sig till den mark de fått tilldelat (i processen som bönderna även från början var emot). Konflikter uppstår således också kring vilken mark som är vems.

Dialogen med företaget är svår och bönderna upplever att det som lovas inte hålls. ”När vi hotade att förstöra deras maskiner slutade de. Vi hade ett samtal och kom överens om att de ska sluta plantera på vår mark och vi ska sluta bråka med dem. Men sedan fortsatte de ändå. Det var då vi drog upp plantorna.” Bönderna upplever att företaget har dragit nytta av att staten och byarna är oorganiserade.

 

Men det är också en konflikt med grund i olika generationers tänkande. Bönderna idag förklarar: -”Unga och gamla ser på saken på olika sätt. De gamla vill inte ha plantage – de vill ha land och säkra tillgång till mat. De vill inte riskera att de framtida generationerna inte har tillgång till mark på grund av ett beslut som fattas idag. De vet vad de har även om det är lite. De unga vill har arbete och pengar, fort! De ser vad föräldrarna har åstadkommit och tycker att det är lite för så mycket jobb.”

Skogsinvesteringarna i Niassa är ett ganska brutalt möte mellan en värld av lönearbete och vinstdrivande företag å ena sidan, och ett småskaligt jordbruk för egen konsumtion långt ifrån mycket av det som vi förknippar med ett modernt samhälle, å andra sidan. Sätt att prata om avstånd, tid och arbete skiljer sig något oerhört. ”Det verkar bara som att de vill ha mark mark mark, men vi förstår inte. Hur mycket har de planterat och hur mycket ska de ha egentligen!?” Skogsbolagen erbjuder säsongsarbete vilket har orsakat många konflikter. Först och främst för att människor upplever att de blir oschyst uppsagda när ”säsongen” är slut och det blir värre av att säsongen då människor är anställda är då de skulle ha planterat sina egna fält.

Bönderna menar att om det ska fortsätta så här, flyttar hela samhället. ”Då kan ledarna och bolaget sitta där, men vi tänker inte bo kvar.”

Och vad har Kooperation Utan Gränser med detta att göra? I Niassaprovinsen arbetar vi tillsammans med bondeorganisationer och ett miljönätverk för att stärka byarnas kapacitet att förhandla med företag och myndigheter och försvara sina intressen. Detta görs bland annat genom stöd till stärkande av demokratiska och representativa gräsrotsorganisationer, utbildningar i påverkansarbete samt genom att verka som en katalysator för kontakter mellan organisationer, myndigheter och skogsbolag.

Vi kommer att dokumentera samtalet som bland annat kommer att ligga till grund för en presentation på en konferens i juli. Samtalet kommer är också en del i en studie som Kooperation Utan Gränser genomför tillsammans med stiftelsen Malonda, som fokuserar på exempel på hur landkonflikter kan förebyggas och lösas och vilken roll samarbetsorganisationerna kan spela i detta. Studien kommer (förhoppningsvis) att användas av myndigheter, företag och organisationer.

Vanligt folks engagemang…

Som skrivet i inlägget nedan, är min vän Erik på väg ombord på Frihetsflottiljen/Ship to Gaza. Erik är från Svenska Hamnarbetarförbundet och skriver på sin blogg idag (med lite förkortningar från min sida):

…efter Israels attack mot Frihetsflottiljen förra året, då nio personer sköts ihjäl, genomförde en Svenska Hamnarbetarförbundet en veckolång, landsomfattande blockad mot israeliska fartyg och gods på väg till och från Israel. När blockaden var över stod 500 ton blockerat gods i Göteborg, Sundsvall, Malmö och Umeå. Ytterligare gods omdirigerades eller fick vänta i omlastningshamnar på kontinenten.

Enligt en artikel i den israeliska tidningen Haaretz idag, uttrycker dock Israels president Shimon Peres själv oro för att regeringens politiska linje driver landet mot internationell isolering. Ett skäl till Peres oro är bl.a. att folkopinionen i Europa och Kanada kan komma att skapa ett starkt tryck på staten Israel (fri översättning från Erik):

Peres uttryckte också rädsla för att Israel kan komma att utsättas för ekonomiska bojkotter och sanktioner. ”Det finns inget behov av bojkotter”, sade han. ”Det skulle räcka att hamnar i Europa och Kanada slutade lossa israeliska varor. Det har redan börjat.”

Förändring är en plågsamt seg process, men vanligt folks engagemang för mänskliga rättigheter runtom i världen är uppenbarligen en tyngd i vågskålen som påverkar det offentliga israeliska samtalet kring palestiniernas situation. Praktiska solidaritetsaktioner som Ship To Gaza bidrar till att hålla trycket uppe.Läs mer här!

Lappa ihop gatan = presidenten är på ingång

Fotot ovan är en indikator på något som inte har så mycket att göra med ett initiativ från Lichingas kommun att förbättra gatorna för invånarnas bästa. Det är ett tecken på att det fattas få dagar till presidenten ska besöka staden. Jag tog bilden från kontorsfönstret idag. På måndag landar han – Armando Emílio Guebuza. (Det gäller att göra det ganska få dagar innan eftersom det inte brukar hålla så länge…)

När Guebueza kom på besök 2009 målades regeringsbyggnaden om dagen och natten innan han anlände under former som ingen arbetsmiljöskyddsinspektör i världen skulle ha godkänt. Se fotot nedan. Kan ju vara när vi funderar på vad som skapar utveckling…

Ship to Gaza

Om några dagar lämnar Ship to Gaza Stockholm med avsikt att utrusta, bemanna och segla ett fartyg med humanitärt bistånd från Norden till Gaza via hamnar i Europa och Medelhavet. I Gaza kommer mottagandet att administreras av partipolitiskt oberoende organisationer (http://www.shiptogaza.se) En vän från Göteborg, Erik Helgeson, kommer att finnas med ombord. Läs nedan hans motivering, hämtad från hemsidan nämnd ovan.

Varför delta som passagerare?

Svenska Hamnarbetarförbundet står bakom Ship To Gaza och försöken att förmå Israel att häva sin blockad av Gaza-remsan. Detta är ett ställningstagande som vi delar med stora delar av den svenska och norska fackföreningsrörelsen. Hamnarbetarförbundet betraktar blockaden såsom stridande mot internationell rätt och kontraproduktiv för fredssträvanden i området. Blockaden av Gaza har stora humanitära konsekvenser i ett område som befolkas av 1,5 miljoner människor, varav 800 000 är barn. Efter Israels blodiga angrepp på förra årets Frihetsflottilj, då 9 passagerare sköts till döds, genomförde Israel vissa, mycket begränsade, lättnader i blockaden.

Egypten har alldeles nyligen öppnat sin landgräns till området, men även här finns fortfarande starka begränsningar som exempelvis förhindrar Gaza-borna från att utöva kommersiell handel med omvärlden. Sjövägen till Gaza hålls fortfarande helt stängd av israelisk militär. Sammantaget kan sägas att situationen förbättras något, men att området är fortfarande stark isolerat. Gaza präglas fortfarande av nöd, massarbetslöshet och akut brist på bl.a. mediciner och byggnadsmaterial.

Svenska Hamnarbetarförbundets stadgar ålägger fackföreningen att ”verka för sociala reformer, för jämställdhet och för internationell solidaritet med arbetarklassen nationellt och internationellt”. Fackföreningen avser fortsätta den tradition av internationellt engagemang för demokrati och mänskliga rättigheter som tidigare inneburit långtgående ställningstaganden mot exempelvis militärjuntan i Chile, apartheidregimen i Sydafrika och regimers övergrepp mot rätten att organisera sig fackligt. Det är ett självklart humanitärt krav att Gazas civilbefolkning måste få rätt att bygga upp sin sönderbombade infrastruktur, sin hamn, sin ekonomi och sitt samhälle.

Medlemmar i Hamnarbetarförbundet har därför ideellt hämtat in, stuvat och skickat iväg en sändning med efterfrågad teater- och idrottsutrustning, insamlad i olika delar av Sverige, som ska lastas ombord på fartygen till Gaza. Vi åker med Ship To Gaza i förhoppningen om att i framtiden kunna bygga nära relationer med oberoende, kämpande hamnarbetarfackföreningar i både Palestina och Israel.

Erik kommer att blogga under färden, följ honom på Rapporter till förbundet!

Engelska torsdagar och vacker månförmörkelse

Vi har bestämt att torsdagar är engelskspråkiga dagar på våra kontor i Moçambique (där vi annars bara pratar portugisiska). De flesta kollegor har läst engelska i skolan men har inte så mycket pratvana vilket innebär att när det kommer ett besök som inte pratar portugisiska, blir de flesta helt tysta. Det är också svårt för kollegor att delta i regionala möten och ta del av information som inte finns på portugisiska.

Idag är första engelska torsdagen. Det är lite tystare på kontoret än vanligt och det märks hur samtalen förändras (och kanske även relationerna) när vi byter språk. Nya titlar uppkommer också, en kollega kallade mig just för ”madam”…

Och vad föreställer fotot? Igår var det månförmörkelse, ganska magnifikt måste jag säga. Det var helt stjärnklart och en full lysande måne som sakta täcktes. (Inte så lättfotograferat dock.)

Cirkel bidrar till ökad jämställdhet

Idag levererades drygt 2000 studiecirkelmaterial om hur vi kan göra våra organisationer mer jämlika. Programmet i Niassa har producerat materialet med hjälp av Cecilia Fåhraeus som skrivit det.

Studiecirklar har visat sig vara en bra metod för att skapa debatt och förändring kring frågor om kvinnors och mäns olika roller i samhället och inom organisationerna. Det nya materialet riktar in sig just på organisationerna, såväl det interna arbetet inklusive arbetsfördelning, tillgång till resurser och möjligheter som på det externa arbetet som organisationerna bedriver.

Materialet manar till debatt om hur våra organisationer är med och skapar förändring i samhället runtomkring oss men även hur organisationerna, om vi inte reflekterar, riskerar att stärka ojämlika maktstrukturer. Materialet är uppdelat i olika studietillfällen och varje tillfälle innehåller fakta, diskussion, debatt och illustrationer.

Nedan synar Ângelo, vuxenutbildningsansvarig på Kooperation Utan Gränser i Mocambique, det nyinkomna materialet.

Att medelst kudde hålla sig flytande

Ologiska regler och instruktioner. Det är något som det finns gott. Ibland kan det vara lite lustigt, ibland blir det lite för mycket av det goda. Flög till Lichinga i morse. Oförklarad försening från Maputo. Mellanlandning i Nampula (att flyga i Moçambique är lite som att åka buss med stopp på vägen). På grund av förseningen fick vi inte gå av flyget under mellanlandningen. Jag behövde gå på toa och då jag satt på första raden efter första klass (som bara har tre rader i LAMs plan) och det var knökfullt av personer som grejade med sina väskor längre bak, frågade jag om jag kunde gå på den lediga och mitt framför mig varande förstaklasstoaletten. En snorkigt -Absolut inte, blev svaret, -Du får gå längst bak, sa flygvärdinnan och hänvisade mig således att gå emot en strid ström av människor som med bagage gick i motsatt riktning.

Jag satte mig och väntade på att alla människor och väskor skulle flytta på sig och reste mig sedan för att gå till utpekad toalett. –Nu kan du inte gå på toaletten, blev beskedet då. Jag frågade varför? –Vi ska tanka och då måste sitta ner, med säkerhetsbältet uppknäppt. Klart som korvspad. Kan inte låta bli att fundera på varför – för att vi om planet exploderar under tankningen ska hinna springa en sekund tidigare? Vi fick även reda på att under tankning får inga mobiltelefoner användas. Att de samtidigt som det var livsnödvändigt för oss att sitta ner, med säkerhetsbältet uppknäppt, och inte prata i telefon, släppte på en massa ny passagerare som uppenbarligen inte gick på planet sittandes (och många av dem pratandes i telefonen) var är en annan femma.

Och när jag ändå är igång med kommentarer om LAM (Mocambiques flygbolag). Vissa av LAMs flygplan har inga flytvästar (vilket har orsakat osämja med EU), planet idag var ett av dem. Den fiffiga lösningen på detta verkar vara en ditskriven rad mellan ickeröklampan och säkerhetsbältessignalen där det står ”Use your bottom cushion for floatation”. Inte för att jag längtar efter att vara med i en flygolycka men skulle onekligen vilja se hur det ser ut när 150 personer ska börja rycka loss halva flygplansstolen innan de i panik kastar sig ut ur ett plan som tvingats nödlanda alternativt har kraschlandat i vattnet.