40 miljarder timmar…

Offentlig alternativ social service – ett sätt att prata på som innefattar allt och samtidigt inget ansvar för någon. Alla ska vara med och alla är ansvariga. Samtidigt som sessionen inleddes med ett brandtal om gapet mellan alla vackra löften å ena sidan och verkligheten för kvinnor som lever i fattigdom på landsbygden.

Ann Tutwiller, vice generalsekreteraren för FNs jordbruksorganisation FAO informerade i sitt tal att afrikanska kvinnor lägger 40 miljarder timmar per år på att hämta vatten. Detta tål att vändas på, från många perspektiv. Endast 10 procent av alla människor som hungrar i världen gör det på grund av en kris, katastrof eller konflikt – resten gör det på grund av strukturell fattigdom.

Tutwiller underströk vikten av att inte bara fokusera på hur mycket mer mat vi skulle kunna producera och magar vi skulle kunna mätta om kvinnor hade tillgång till samma resurser som män utan att det handlar om att de allra fattigaste ska ha tillgång till mat till ett rimligt pris och tillförlitligt sätt.  Hon påminde om att satsningar inom jordbruket är sex gånger mer effektiva för att bekämpa fattigdom än att investera i industrin.

Hon avslutade med att tala om vad FAO lovar att göra (vilket hon i princip är den enda som har gjort) och lovade bland annat att 30 procent av FAOs resurser ska garanteras till kvinnor år 2017. Ett steg på vägen (och ett bra argument för Kooperation Utan Gränser som kräver att minst 50 procent av Sidas bistånd ska gå till kvinnor).

Efter Tutwiller talade Elisabeth Atangana, ordförande för Panafrican farmers organisations och underströk vikten av att stödja bondeorganisationer för att stärka kvinnor på landsbygden. Glädjande nog tog hon även upp frågan om matsuveränitet, som bland annat drivs bonderöreslen i Latinamerika och Moçambique.

Nedan ett (mindre lyckat men ändå – ingen ”riktig” kamera med) foto på Tutwiller och Atangana.

I FNs generalförsamling

Känner mig som tjejen från landet (vilket jag ju är Hjo+Lichinga kan ju inte bli så mycket annat än just landet…). Lyssnar just nu på UN Womens generalsekreterares anförande som inleddes med en liten hyllning till kvinnors gräsrotsorganisering runt om i världen. Hon menar att vi ”Continue to fail rural women” när utvecklingen går så långsamt som den gör – att kvinnor på landsbygden fortfarande har mycket begränsade möjligheter att utöva  sina ekonomiska och politiska rättigheter.

Hälsning från 46 våningen…

Har kommit upp sig i livet – 46 våningar närmare bestämt där jag just haft morgonmöte med den svenska delegationen. Strax på väg till FN och öppningssessionen för CSW. Spännande!

Landsbydgsutveckling på Manhattan…

Har just anlänt till New York där jag ska delta i FN:s kvinnokommissions 56:e session. Temat för årets möte är ekonomiskt stärkande av kvinnor på landsbygden, genusmedveten samhällsstyrning och fattigdomsbekämpning.

Jag representerar Kooperation Utan Gränser i den svenska delegationen och kommer att få chans att sitta med på förhandlingar, diskussioner och seminarier. På tisdag ska jag sitta med i en panel och diskutera betydelsen av kvinnors rätt till mark för ekonomisk utveckling med Moçambique som exempel.

Årets tema knyter väl an till Kooperation Utan Gränsers kampanjarbete med att lyfta fram villkor för bondekvinnor i Södra och Östra Afrika. Inom denna kampanj har vi bland annat drivit frågan om att minst 50 procent av Sveriges bistånd ska gå till kvinnor. Vi lyfter även fram att satsningen på jordbruket är helt avgörande för att förbättra situationen för kvinnor som lever i fattigdom.

Enligt FN lever 1,4 miljarder människor i världen på under 1,25 dollar om dagen vilket innebär att de är absolut fattiga. Nästan tre av fyra av jordens fattiga bor på landsbygden och de flesta livnär sig på jordbruk eller sysselsättningar kopplade till jordbruk. Majoriteten av världens fattiga är kvinnor och ungefär 700 miljoner kvinnor och flickor på landsbygden lever i absolut fattigdom.

Det globala biståndet till jordbruk har minskat kraftigt de senaste decennierna och i mitten av 2000-talet motsvarade det endast 3,4 procent av det totala utvecklingssamarbetet. 20 år tidigare låg det på 12 procent. Att öka biståndet till jordbruk borde vara självklart i arbetet för jämställdhet och mot fattigdom.

Läs gärna mer om detta i vår rapport Jämställdhet minskar fattigdom!

Läs mer om FN:s kvinnokommission!

Nu sitter jag på ett hotellrum på Manhattan (se foto nedan på utsikten) och tänker att det här med tidsskillnader passar mig ganska bra – det gör ju att dagen får ungefär så många timmar som den borde ha… Kontrasten är stor mellan Manhattan och alla de kämpande kvinnor jag träffat på Södra Afrikas landsbygd – desto viktigare att aldrig glömma vad som verkligen står i centrum!

Efter en tids frånvaro från bloggen kommer jag att försöka skriva kontinuerligt under veckan här så välkommen åter (igen)!

Vitt skilda lästips

Skulle vilja tipsa om två läsvärda bloggar (med väldigt olika inriktning båda väldigt viktiga).

Rapport från Världens tuffaste jobb

Sedan förra veckan befinner sig Linda Andersson, 32 år hos en bondekvinna i Uganda för att tillsammans med henne utföra Världens tuffaste jobb. Lindas vanliga jobb är på en bank och hon bor i Täby. Linda bloggar om sina ”vanliga” dagar som bondekvinna i Uganda – läs mer här! Ett litet utdrag från ett av inläggen.

Snart har vi halva grannskapet omkring oss som kollar på svenskan som tvättar förhand. Solen gassar och det tar tid. Angela lassar upp den blöta rena tvätten i en balja på huvudet, jag svingar upp en nyfylld vattendunk.

Rapport från Gaza

I slutet av förra året reste Erik Helgesson från Hamnarbetarförbundet till Gaza för att träffa bland annat palestinska fackliga aktivister. På bloggen Rapport från Gaza har han nu publicerat en ganska omfattande rapport från sitt besök som även ger en historisk tillbakablick. Ett utdrag från möte med lantarbetare:

Vi stannar och pratar med en stor grupp lantarbetare som är sysselsatta med utsäde. De har en tuff tillvaro. Lantarbetarna är ofta daglönare och männen på åkern förklarar att de arbetar långa dagar, från klockan 05 på morgonen till klockan 17 på kvällen. Deras arbetstillfällen och inkomster är mycket säsongsberoende, men under högsäsong uppgår en normal månadslön till drygt 2000 kronor i månaden. Arbetsvillkoren är anskrämliga men Gaza antas i dagsläget ha en arbetslöshet bland den vuxna befolkningen på omkring 60 %.  Därför är lantarbetarna som planterar lök på fältet bättre lottade än många andra.

Cirkel bidrar till ökad jämställdhet

Idag levererades drygt 2000 studiecirkelmaterial om hur vi kan göra våra organisationer mer jämlika. Programmet i Niassa har producerat materialet med hjälp av Cecilia Fåhraeus som skrivit det.

Studiecirklar har visat sig vara en bra metod för att skapa debatt och förändring kring frågor om kvinnors och mäns olika roller i samhället och inom organisationerna. Det nya materialet riktar in sig just på organisationerna, såväl det interna arbetet inklusive arbetsfördelning, tillgång till resurser och möjligheter som på det externa arbetet som organisationerna bedriver.

Materialet manar till debatt om hur våra organisationer är med och skapar förändring i samhället runtomkring oss men även hur organisationerna, om vi inte reflekterar, riskerar att stärka ojämlika maktstrukturer. Materialet är uppdelat i olika studietillfällen och varje tillfälle innehåller fakta, diskussion, debatt och illustrationer.

Nedan synar Ângelo, vuxenutbildningsansvarig på Kooperation Utan Gränser i Mocambique, det nyinkomna materialet.

Kan inte jämställdheten vänta?

Inom det nya naturresursprogrammet (AGIR, som jag nämnde i inlägget nedan och som jag har bestämt ska få en egen kategori), träffar vi just nu ett antal möjliga samarbetsorganisationer. Häromdagen träffade vi en forskare som representerar en organisation som jobbar med påverkansarbete gentemot politiker och allmänhet om jordbruk- och landsbygdspolitik. Deras programförklaring är på många sätt stark men under diskussionen tog vi även upp några av de aspekter där vi tyckte att dokumentet skulle kunna förstärkas. En av dem är den totala frånvaron av jämställdhetsperspektiv.

Representanten började skruva på sig när vi ställde frågan och började sedan på ett tämligen omständigt vis, förklara varför ett jämställdhetsperspektiv, just i deras fall, inte var relevant och att det inte har någon lust att skriva ordet ”jämställdhet” i dokumentet bara för syns skull. Vi förklarade hur vi ser på det, att exempelvis en diskussion om  implementering av regeringens jordbruksprogram och eller möjligheter till arbetstillfällen på landsbygden i allra högsta grad kräver ett fokus på kvinnors och mäns skilda uppgifter och möjligheter på landsbygden.

Men nej, representanten tyckte fortfarande inte att detta var relevant och undrade om vi inte kunde låta detta vara till nästa program. Kan inte jämställdheten vänta?

Diskussionen med organisationen fortsätter men en sak är jag övertygad om och det är att jämställdheten absolut inte kan vänta (snarare har den väntan alldeles för länge redan)…

Resapati och förvåning

Jag kom till Moçambique i förrgår. Det verkar som att jag aldrig kommer att vänja mig vid långflygningarna och jag kan absolut inte sova. Det blev inte bättre av att det satt en man bredvid mig som antingen hade väldigt bristande uppfattning om sin egen kropp eller om min, eller kanske en olycklig kombination av båda. Han bredde ut sig på alla möjliga sätt och jag satt vid gången och hamnade liksom hela tiden utanför min stol varvid flygvärdinnorna körde på mig med sina vagnar vid ett antal tillfällen. 

Tittade på tre filmer men kan bara säga att jag egentligen såg en av dem (Invictus – riktigt bra). De andra två intogs i ett mer apatiskt tillstånd. Upptäckte dock efter tre filmer att skärmen även kunde användas för att spela tetris vilket jag gjorde på ett näst intill maniskts vis under ett antal timmar. Fick ont i ögonen till slut (då var vi lyckligtvis nästan framme i Johannesburg).

Fördomar och föreställningar blir lätt upptäckta när man blir förvånad över saker som händer i omgivningen. Under en av senaste veckornas flygresor kom ett muslimskt par in i vänthallen. På magen bar mannen ett barn i en babybjörnsele. Och ja, jag reagerade med förvåning!

7 april – mocambikiska kvinnodagen!

Igår, den 7 april, var det moçambikiska kvinnodagen. Befinner mig tyvärr inte i Moçambique men dagen brukar firas ganska ordentligt, mer än internationella kvinnodagen 8 mars.

Den 7 april 1971 dog Josina Machel. Josina gick i unga år med i befrielserörelsen Frelimo och grundade dess kvinnoavdelning. Hon var gift med Samora Machel, Moçambiques förste president efter självständigheten. Josina är en närvarande förebild för kampen för kvinnors rättigheter och deltagande i politiken i Moçambique.

(Försökte lägga upp detta igår men då försvann internet…)

Studiecirklar, drottningar och teater: Att göra informationsmaterial (del 1)

Den här veckan befinner vi oss på resa i Lipuzia, Cuamba och Mecanhelas tillsammans med Cecilia som är informatör för Kooperation Utan Gränser i Södra och Östra Afrika, fotografen Sérgio Santimano och vår nya kollega Hanna från Lusaka. Syftet med resan var att Cecilia och Sérgio  skulle besöka ett antal samarbetsorganisationer från vårt program i Niassa för att samla in information som sedan kan användas i Kooperation Utan Gränsers kampanj- och informationsmaterial i Sverige.

Första dagen besökte vi bondeorganisationen i Lipuzia som berättade om sitt arbete bland annat med studiecirklar. Cecilia är (som alla vi andra) på jakt efter resultat. Medlemmarna i organisationen gav ett antal bra exempel. På frågan om vilka resultat de ser av studiecirklar om olika odlingstekniker, angavs att det nu nästan inte finns några medlemmar som inte kan äta sin egen majs fram tills nästa skörd. Tidigare år har majsen tagit slut långt innan skörden. Ett fantastisk resultat!

Flera kvinnor lyfte om att genom studiecirklar om jämställdhet ser arbets- och ansvarsfördelningen i hemmen helt annorlunda ut – männen gör sysslor som var helt otänkbart tidigare, bland annat laga mat, hämta vatten och sopa gården och kvinnorna gör det som tidigare endast en man kunde göra.

Under mötet som ägde rum i organisationens hus, som de lyckats förhandla sig till från regeringen, visade vi exempel på hur informationen från samarbetsorganisationerna används, bland annat Utsikten och den nya broschyren om Kooperation Utan Gränser i Södra Afrika. Det blev jubel i salen när de fick se att de själva fanns med på bild i broschyren.

Efter besöket hos bondeorganisationen gick vi hem till Lipuzias drottning som berättade om sin roll i byn. Bland annat berättade hon att hon bett till högre makter om mer regn men endast fått två dagar av regn. Nu skulle hon istället gå till distriktsregeringen och be om hjälp. När det skulle fotograferas tyckte hennes familjemedlemmar att hennes kläder inte passade sig så hon smet in i huset och kom ut i uniform. Nedan ett antal bilder från fotograferingssessionen.

Bondeorganisationen i Lipuzia använder teater som ett komplement till studiecirklar och vi fick se ett smakprov på detta. Just denna teater handlade om hur en studiecirkel går till och filosofin bakom. Mycket uppskattat!

Nedan några foton från dagen i Lipuzia.