Minst hälften av kakan…

Idag har vi tillsammans med LRF publicerat en debattartikel i GöteborgsPosten, Arbetarbladet och Västerbottens folkblad med anledning av internationella kvinnodagen. Budskapet är hämtat från vår kampanj där vi belyser situationen för kvinnliga bönder i Afrika och kräver av regeringen att åtminstone 50 procent av Sveriges bistånd ska gå till kvinnor. Läs artikeln här!

Ikväll kommer även Linda som har haft Världens tuffaste jobb att gästa Pekka Heino i Go’ kväll, 18.15 eller på SVT play.

Korta fakta om jämställdhet, fattigdom och bistånd

Enligt FN lever 1,4 miljarder människor i världen på under 1,25 dollar om dagen vilket innebär att de är absolut fattiga. Nästan tre av fyra av jordens fattiga bor på landsbygden och de flesta livnär sig på jordbruk eller sysselsättningar kopplade till jordbruk. Majoriteten av världens fattiga är kvinnor och ungefär 700 miljoner kvinnor och flickor på landsbygden lever i absolut fattigdom. Enligt FAO lägger afrikanska kvinnor 40 miljarder timmar om året på att hämta vatten.

Det globala biståndet till jordbruk har minskat kraftigt de senaste decennierna och i mitten av 2000-talet motsvarade det endast 3,4 procent av det totala utvecklingssamarbetet. 20 år tidigare låg det på 12 procent. Att öka biståndet till jordbruk borde vara självklart i arbetet för jämställdhet och mot fattigdom!

Kvinnodagen i Mocambique

Här i Mocambique är det ingen större uppmärksamhet på kvinnodagen eftersom man har sin egen om en månad – Mocambikiska kvinnans dag den 7 april, Josina Machels dödsdag 1971. Josina gick i unga år med i befrielserörelsen Frelimo och grundade dess kvinnoavdelning. Hon var gift med Samora Machel, Moçambiques förste president efter självständigheten. Josina är en närvarande förebild för kampen för kvinnors rättigheter och deltagande i politiken i Moçambique.

Panel med Titti

Idag har Titti Jöngren från LRF suttit med i en panel organiserad av nordiska ministerrådet om kvinnor på landsbygden i de nordiska länderna. Titti pratade bland annat om hur kvinnors representation i LRF har stärkts och hur LRF arbetar strategiskt med jämställdhetsfrågor. En bit in i debatten passade hon även på att påminna oss om att, att vara bonde inte är något lågstatusyrke som inte kräver någon bildning. Titti gjorde en strålande insats!

Det gjorde däremot inte moderatorn som verkade tro att det hela rörde sig om en buskis alternativt stand-up comedy med sig själv som huvudnummer…

Nedan ett några foton från seminariet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Konsulter, investeringar och tid

Väldigt små exempel blandas med gränsöverskridande generaliseringar vilket gör det lite svårt att följa (eller snarare hitta) den röda tråden men det är å andra sidan väldigt engagerande för tankarna. Gårdagens panel om hur jämställdhetsarbetet ska finansieras var inget undantag.

Pakistan gjorde ett inlägg på den lilla skalan som jag tyckte var väldigt tänkvärt:

”One has come across programmes where 50 per cent of the budget goes to consultants – is that reasonable?” Det här med konsulter är ju något jag själv ondgjort mig över, bland annat här på bloggen – läs gärna inlägget Alltså det här med konsulter.

En kvinna från en amerikansk organisation tog upp ett par viktiga tankar. Hon kritiserade hur biståndsgivare gärna pratar om hur mycket pengar vi vill och kan investera i utvecklingen. Men runtom i världen, på de platser där vi vill investera finns människor som har en kunskap, klokskap och erfarenhet – som de gärna skulle vilja investera. Men det är få som tar sig tid att lyssna på dem. Hon kritiserade även resultathetsen inom biståndet och menade att det nog är många biståndsmottagare i världen som skulle vilja säga: Ge oss inte så mycket pengar – ge oss istället tid att visa vilka resultat vi kan skapa.

Och i anteckningsblocket råder som vanligt organiserat kaos…

För förberedd?

I plenumdragningarna sägs det hela tiden att det förekommit en diskusison, som varit deltagande, engagerande, dynamisk och andra saker som man gärna vill att en diskussion ska vara. Fast det har inte förekommit någon diskussion (som således inte har kunnat vara något av det ovanstående). Snarare har var och en lagt fram vad den vill säga utan att koppla detta till tidigare talare. (Likafullt är det väldigt intressant på det sätt att man får ett panorama över vad alla länder, var för sig, vill ha sagt.)

Ibland blir det lite komiskt med de för-förberedda talen, som igår exempelvis. OECD-DAC presenterade statistik över hur olika biståndsgivare rent budgetmässigt visar att de arbetar med jämställdhet. För stöd till jordbruk och landsbydgsutveckling var EU-institutionerna (alltså inte varje EU-lands bilaterala bistånd) näst sämst (efter Korea) då endast 5 procent av programmen explicit uttryckte jämställdhet som delmål (Sverige var bäst med 88 procent). Här intill ett lite halvdant foto av ppt-presentationsbilden med EUs lilla stapel inringad.

EUs representant bad om ordet och höll sedan ett för-förberett inlägg där hon inte kommenterade den presenterade statistiken utan istället pratade länge och väl om EUs förträffliga jämställdhetsarbete, som om de vore bäst i klassen. Märkligt.

Frågan om statistik och dess betydelse har kommit upp vid ett antal tillfällen. Kanske kan den tyckas lite torftig och inte det mest slagkraftiga verktyget. Verkligheten visar emellertid någonting annat. Många länder tar upp konkreta exempel på hur politiken förändrats efter att de fick bättre statistik i betydelsen inom nya områden men även att den var uppdelad mellan kvinnor och män. Moldavien berättade exempelvis att när de fick statistik på hur många kvinnor som drabbas av våld i hemmet, blev det en tydlig prioritering i politiken och rättssystemet med direkta effekter. Avslutar med en bild från Moldaviens presentation – det här med kurs i powerpoint kanske skulle vara något även för FN-delegater?

Spridda intryck och fakta

Igår i plenumdiskussionen bad en kvinna från Togo en man från Paraguay att berätta hur vi ska få patriarkatet att falla (och nej, det kom tyvärr inget svar). I Papa Nya Guinea har totalt fyra kvinnor suttit i parlamentet sedan 1975 och just nu innehas en av parlamentets 109 platser av kvinnor. Irans delegation och en zimbabwisk minister fick inte visum till USA och kunde därför inte närvara på FN-konferensen. I Pakistan går 1 procent av statsbudgeten till hälsa och ungefär 50 procent till försvarsrelaterade utgifter. Kvinnor på landsbygden ligger långt efter män på landsbygden samt kvinnor och män i städerna i uppfyllandet av FNs millenniemål.

Och så avslutar jag med ett citat som jag någon anledning kom att tänka på. Det kommer från den kenyanske historikern Ali Mazrui där han reflekterar över ett citat från Julius Nyereres från Tanzanias tidiga självständiga dagar:

While the great powers are trying to get to the moon, we are trying to get to the village.  Well, the great powers have been to the moon and back, and are now even communicating with the stars. In Africa, however, we are still trying to reach the village.  And the village is getting even more remote, receding with worsening communications even further into the distance.

Från Sidas sida

Från Sidas hemsida:

Kvinnor på landsbygden viktiga för utveckling

Publicerad: den 1 mars 2012

Landsbygdens kvinnor spelar en viktig roll för ekonomisk utveckling och ökad livsmedeltrygghet, ändå utesluts de ofta när viktiga investeringar görs. Vi behöver satsa på dem som aktörer och hjälpa dem att nå ut på marknaden; det var huvudbudskapet när FN:s kvinnokommission möttes i New York.

Brokig och fullsatt debatt

Här kommer några foton från dagens seminarium. Samtliga är tagna av Ylva Johansson och jag tackar så mycket för att jag får använda dem!

Temat för seminariet var Smart economics and rural women’s potential. Vi som satt i panelen hade ganska olika ingångar till temat. En av vattendelarna var vem som är målgruppen när vi exempelvis pratar om tillgången till avsättningsmarknader för jordbruksproduktion – de allra fattigaste? Och om vi pratar om dem – är det då relevant att säga att tillgång till marknader kan göra att vi kommer bortom/längre än matsäkerhet, när majoriteten av människor som lever i fattigdom är långt ifrån att nå matsäkerhet?

Erfarenhet från Mocambique är att bondeorganisationerna självklart är intresserade av att få tillgång till marknader men att det inte bara är en fråga om tillgång till utan även inflytande över marknaderna. Här är organisering och kollektiv röst helt avgörande. Uppfattningen är också att initiativ som ökar tillgång till marknader ofta gynnar de som redan har de lite bättre ställt, som redan producerar ett överskott.

Jag tog upp denna fråga i min presentation i form av en kritik mot hur många biståndsgivare prioriterar, där vi kan se en minskning i biståndet till jordbruk men en stor iver att stödja tillgång till marknader genom bland annat initiativ som ”Markets for the Poor” (M4P), som om frågorna om diversifiering och ökning av produktionen (till stor del är avhängigt tillgång till jordbruksrådgivning och grundläggande service, vilket är statens ansvar) redan vore lösta. Tyvärr är detta långt från verkligheten.

Detta bildspel kräver JavaScript.